Zmavarene 32
1 Israeli vahe'mo'zama kazama Sainai agonaregati'ma koma Mosese'ma omeno za'za knama umanige'za, Aroninte emeri atru hu'za amanage hu'naze, ugota huno tavreno'ma vania anumzantia tro huranto. Na'ankure Isipiti'ma tavreno'ma atirami'nea nera Mosesena naza fore huntefi ontahune.
Men när folket såg att Mose dröjde att komma ned från berget, församlade de sig omkring Aron och sade till honom: »Upp, gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.»
2 Aroni'a kenona huzmanteno, a'ne nagatamimo'zane ne' mofavretamimo'zane mofa'netamimo'za zamagesafima antani'nesaza golire rinia zafita nagrite erita eho.
Då sade Aron till dem: »Tagen guldringarna ut ur öronen på edra hustrur, edra söner och edra döttrar, och bären dem till mig.
3 Anagema hige'za mika vahe'mo'za zamagesare antani'naza golire rinia zafi'za Aroninte eri'za azageno,
Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen, och de buro dem till Aron;
4 ana golire riniramina zamazampinti erino kre ze'ze huno kaza osu havi anumza bulimakao afu tro hutege'za, anage hu'naze, Israeli vahe'mota Isipiti'ma tavre fegiteno e'nea anumzantie hu'naze.
och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde därav en gjuten kalv. Och de sade: »Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.»
5 Aroni'ma anazama keteno'a, Kresramana vu itare ana golire tro hu'naza bulimakao avuga tro hunteteno amanage hu'ne, okina Ra Anumzamofontega muse hunenteta ne'za negahune.
När Aron såg detta, byggde han ett altare åt honom. Och Aron lät utropa och säga: »I morgon bliver en HERRENS högtid.»
6 Mase'za nanterampina Israeli vahe'mo'za oti'za kre fanane hu ofa nehu'za, zamarimpa fru ofa hute'za, mani'za ne'zane tine nene'za tusia muse nehu'za, monko zamavu'zmava hu'naze.
Dagen därefter stodo de bittida upp och offrade brännoffer och buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till att leka.
7 Anante Ra Anumzamo'a Mosesena asamino, Ame hunka uramio, na'ankure Isipiti'ma zamavare atirami'nana vaheka'amo'za havi avu'ava haze.
Då sade HERREN till Mose: »Gå ditned, ty ditt folk, som du har fört upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad fördärvligt är.
8 Nagrama zamasami'noa kasegea ame hu'za zamefi hunemi'za, kaza osu anumzana golire kre ze'ze hute'za bulimakao afu'mofo amema'a tro huntene'za, ana zante zamarena re'za mono hunente'za Kresramana vunente'za amanage hu'naze, Israeli vahe'mota ama anumzantimo Isipitira tamavre fegiteno e'ne hu'za hu'naze.
De hava redan vikit av ifrån den väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, åt den hava de offrat, och sagt: 'Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.»
9 Ra Anumzamo'a Mosesena asamino, Israeli vahe'ma Nagrama zamagoana ke'ontahi vahe mani'naze.
Och HERREN sade ytterligare till Mose: »Jag ser att detta folk är ett hårdnackat folk.
10 Menina tusi narimpa aheanki'na natrege'na zamahe fanene hute'na, kagripinti rankuma vahera azeri fore ha'neno.
Så låt mig nu vara, på det att min vrede må brinna mot dem, och på det att jag må förgöra dem; dig vill jag sedan göra till ett stort folk.»
11 Hianagi Ra Anumzama'amo asunku'ma hanigu Mosese'a hanavetino antahigeno anage hu'ne, Ra Anumzamoka na'ante tusi'a hanaveka'areti ene kaguvazanteti Isipiti zamavare fegi atre'nana vaheka'a krimpa hezamantegahane?
Men Mose bönföll inför HERREN, sin Gud, och sade: »HERRE, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har fört ut ur Egyptens land?
12 Na'a hanige'za Isipi vahe'mo'za Ra Anumzamo'a havi agu'agesaregati ama mopafintira zamahe fanene hu'naku agonarega zamavare fegi atreno vu'ne hugahaze? Nagaka'a krimpa heozmantenka, krimpa fru hunezmantenka vaheka'a zamahe ofrio.
Varför skulle egyptierna få säga: 'Till deras olycka har han fört dem ut, till att dräpa dem bland bergen och förgöra dem från jorden'? Vänd dig ifrån din vredes glöd, och ångra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk.
13 Eri'za vaheka'aramima Abrahamuma, Aisakine, Israelima (Jekopu) Kagraka'are'ma huvempa huzmantenka, tamagehe'mo'za rupazi hu'za monare me'nea hanafitaminkna nehanage'na, ama mopa huvempa hu'na zamisuge'za tamagehe'mo'za erisanti hare'za manivava hugahaze hu'nana kegu kagesa antahio.
Tänk på Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, åt vilka du med ed vid dig själv har givit det löftet: 'Jag skall göra eder säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva åt eder säd, och de skola få det till evärdlig arvedel.'»
14 Higeno Ra Anumzamo'a rimpa ahezmanteno zamahe fanane hugahue hu'nea knazampintira antahintahi'a rukrahe huno vahe'a zamahe fanane osu'ne.
Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.
15 Ana agonareti Mosese'a tare haverarente tarega kaziga Ra Anumzamo avoma krente'nea kasege e'nerino ete urami'ne.
Och Mose vände sig om och steg ned från berget, och han hade med sig vittnesbördets två tavlor. Och på tavlornas båda sidor var skrivet både på den ena sidan och på den andra var skrivet.
16 Ana have tafetrena Anumzamo Agra'a trohu'ne. Avoma kre'nea avona Anumzamo tagahuno ana have tafetrentera krente'ne.
Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.
17 Israeli vahe'mo'zama rankegema haza zamagasasa kema Joshua'ma nentahino'a, kumapina ha' nehugahaze huno Mosesena asami'ne.
När Josua nu hörde huru folket skriade, sade han till Mose: »Krigsrop höres i lägret.»
18 Mosese'a ke nona huno, Ha' vahe'mokizmi ha'ma huzmante'za zamazeri zmagatere'naza zmagasasa omane'ge no, ha' vahezmi'mo'za ha' huzmante'za zamazeri zmagatere'naza zamagasasa omane'neanki zagame nehaza zamagasasa nentahue.
Men han svarade: »Det är varken segerrop som höres, ej heller är det ett ropande såsom efter nederlag; det är sång jag hör.»
19 Mosese'ma ana kumate uravao nehuno, ana golire bulimakaonte'ma vea'mozama avoma nehagazama'a ome negegeno, tusi rimpa hegeno ana kasegema me'nea have tafetrena mate'vuno atregeno ana agonamofo agafi ru frege'ne.
När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede, och han kastade tavlorna ifrån sig och slog sönder dem nedanför berget.
20 Anama tro'ma hu'naza golire bulimakaona Mosese'a erino tevefi kreteno ana goli'a ru fuzafupegeno tanefa setegeno, erino timpi rupopo hutreteno, Israeli vaheku neho hige'za, ana tina ne'naze.
Sedan tog han kalven som de hade gjort, och brände den i eld och krossade den till stoft; detta strödde han i vattnet och gav det åt Israels barn att dricka.
21 Anama huteno Mosese'a Aronina antahigeno, Ama vahe'mo'za na'a hugantazagenka tusi'a kumipina zamavarenka ufrane?
Och Mose sade till Aron: »Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begå en så stor synd?»
22 Aroni'a kenona Mosesena hunteno, ranimoka krimpa heonanto, kefo avu'avazanke hu vahe mani'nazagenka kagra antahi'nane.
Aron svarade: »Min herres vrede må icke upptändas; du vet själv att detta folk är ont.
23 Na'ankure zamagra amanage hu'za nasami'naze, vugotama huranteno vania anumzantamina tro huranto, Isipiti'ma tavre fegi'a atreno e'nea nera Mosesena na'a fore hifi ontahi'none.
De sade till mig: 'Gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.'
24 Nagra zamasami'na golire riniramima hu'nesamota zafinamiho huge'za zafinamizage'na tevefi krogeno, ana golire bulimakao efore hu'ne.
Då sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de gåvo det åt mig. Och jag kastade det i elden, och så kom kalven till.»
25 Mosese'a keama ana Israeli vahe'ma Aroni'ma kegava huso'e huozmanteno, zamatrege'za tusiza hu'za avoma nere'za kefo zamavu'zmavazama nehazageno, ana zamavu'zmavama hazazamo'a ha' vahe'mokizmi zmavurera kiza zokago hu'za neginagi vahekna hu'naze.
Då nu Mose såg att folket var lössläppt, eftersom Aron, till skadeglädje för deras fiender, hade släppt dem lösa,
26 Mosese'a ana kumamofo efre kafante otino amanage hu'ne, Ra Anumzamofo kazigama mani'nesamoka nagrite eno, higeno mika Livae naga'mo'za Mosesente e'naze.
ställde han sig i porten till lägret och ropade: »Var och en som hör HERREN till komme hit till mig.» Då församlade sig till honom alla Levi barn.
27 Anante Mosese'a Livae nagara zamasamino, Israeli vahe'mokizmi Ra Anumzamo'a amanage huno nehie, magoke magoke vahe'mota bainati kazinknona anoma'afi vazinteta zmasoparega anakintenkeno me'nena kumamofo atumparega vuta eta nehuta, magoke magoke'mota neramafune knampatamine, tava'ontamire'ma maninazamokizmia zamahe friho.
Och han sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände.
28 Mosese'ma huzmanteaza hu'za Livae naga'mo'za, ana zupa 3 tauseni'a Israeli vahe zamahe fri'naze.
Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män.
29 Anama hutageno Mosese'a anage huno zmasamine, menina Ra Anumzamo'a tamagrira tamazeri ruotage hie. Na'ankure tamagra'a ne' mofavretamine nermafugazmine zamahe fri'nazagu Ra Anumzamo'a menina asomu huramante.
Och Mose sade: »Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder.»
30 Anante knazupa Mosese'a Israeli vahera zamasmino, Tusi'a kumi hazanagi menina Ra Anumzamofonte vu'na kumitamima atrermantesia zankura keaga ome hu'na kegahue.
Dagen därefter sade Mose till folket: »I haven begått en stor synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan bringa försoning för eder synd.»
31 Mosese'a Ra Anumzamofonte ete vuno anage hu'ne, Israeli vahe'mo'za ana osuga vahe'mo'za tusi'a kumi hu'za golire havi anumzazmia tro hu'naze.
Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: »Ack, detta folk har begått en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.
32 Hianagi menina Kagrama kasunku'ma huzmantesunka kumi'zmina atrezmanto, anama osanunka avontafepima nagima krente'nanana rehanano.
Men förlåt dem nu deras synd; varom icke, så utplåna mig ur boken som du skriver i.»
33 Ra Anumzamo'a Mosesena kenona'a hunteno, iza'o kumi'ma hu'nesimofonke avontafeni'afintira agia rehanenegahue. (Rev-Hufo Hu'ne 3:5)
Men HERREN svarade Mose: »Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok.
34 Hagi menina vunka, kema hu'noa kumatera zmavrenka nevugeno ankeronimo'a vugota hurmanteno tamavreno vugahie. Hianagi zamazeri havizama hanuanknama esige'na, kumi'ma hazarera nona hu'na zamazeri haviza hugahue.
Gå nu och för folket dit jag har sagt dig; se, min ängel skall gå framför dig. Men när min hemsökelses dag kommer, skall jag på dem hemsöka deras synd.»
35 Aroni'ma golire bulimakao tro'ma hunte'nege'za musenkasema hu'naza zantera, Ra Anumzamo'a knazanteti Israeli vahera zamahe'ne.
Så straffade HERREN folket, därför att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.
