Zmavarene 10
1 Ra Anumzamo'a Mosesena asmino, Menina Feronte vuo, amama zamagri amu'nompima erifore nehua avame zantmi kesazegu agri antahintahizane eri'za vahe'amokizmi antahintahizana zamazeri hankveti'noe.
Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao; ty jag har tillslutit hans och hans tjänares hjärtan, för att jag skulle göra dessa mina tecken mitt ibland dem,
2 E'ina hu'nesnugeta kamohe'mofone kagehe'mofonena zamasmige'za nentahi'za, Nagrama Izipi mopafi vahe'ma zamazeri zmazanava nehu'na avame zantamima amu'nozmifima erifore hu'noazana nezamasmita, Nagrikura Ra Anumza mani'ne huta keta antahita hugahaze.
och för att du sedan skulle kunna förtälja för din son och din sonson vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, så att I förnimmen att jag är HERREN.»
3 Mosese'ene Aronikea Feronte vuke amanage huke ome asmi'na'e, Ra Anumzana Hibru vahe'mokizmi Anumzamo'a amanage huno hie, nama'a zupa Nagri navufina kagra kavufga anteraminka nomanine? Zmatrege'za vahe'ni'amo'za vu'za, monora ome hunanteho.
Då gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: »Så säger HERREN, hebréernas Gud: Huru länge vill du vara motsträvig och icke ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
4 Hagi kagrama ke'nia ontahinka Nagri vahe'ma zmatresnanke'zama ovanazana, antahio, okina ana maka mopa ka'afina kenutmi huzmanta'nena efregahaze.
Ty om du icke vill släppa mitt folk, se, då skall jag i morgon låta gräshoppor komma över ditt land.
5 E'ina hanuge'za mopamofona ana kenutamo'za maka refite vagaresage'za, vahe'mo'za mopa kegara nosnageno, ana kenutmimo'za ko'mopa ko'mo'ma aru haviza osu'nea zafaramimofo asi'nane, kasefa'ma hagesia zafa ramina zamagra nevagaregahaze.
Och de skola övertäcka marken så att man icke kan se marken; och de skola äta upp återstoden av den kvarleva som har blivit över åt eder efter haglet, och de skola aväta alla edra träd, som växa på marken.
6 Ana kenutmimo'za nonka'armimpine, ana maka eri'za vahe ka'amokizmi nontmimpine, ana maka Isipi vahe'mokizmi nontmimpinena mani avitegahaze. E'inahu zana kagehe'mofonteti eno kafahemofonte eno'ma menima kagrite'ma e'neana, ama mopafina fore hige'za onke'nazaza fore hugahie. Anage nehuno Mosese'a rukrahe huno Ferona atreno fegu'a vu'ne.
Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, så ock alla dina tjänares hus och alla egyptiers hus, så att dina fäder och dina faders fäder icke hava sett något sådant, från den dag de blevo till på jorden ända till denna dag.» Och han vände sig om och gick ut ifrån Farao.
7 Anante Fero eri'za vahe'amo'za amanage hu'za Ferona asmi'naze, Nama'a zupa Mosesena atrankeno mago karifugna huno mani'ne. Zmatrege'za vu'za Ra Anumzana zamagra'a Anumzamofona monora ome hunteho. Hagi kagra nonkano Isipi mopamo'ma havizama nehiana?
Men Faraos tjänare sade till honom: »Huru länge skall denne vara oss till förfång? Släpp männen, så att de kunna hålla gudstjänst åt HERREN, sin Gud. Inser du icke ännu att Egypten bliver fördärvat?»
8 Fero'a ke hige'za Mosesene Aroni'giznia ete znavre'za agrite azageno amanage huno znasmi'ne, vuta Ra Anumzana tamagra'a Anumzamofo monora ome hunteho! Hianagi iza'za vugahaze?
Då hämtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade till dem: »I mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN, eder Gud. Men vilka äro nu de som skola gå?»
9 Mosese'a kenona'a huno, Kasefa vahe'ene tavava ozafane, ne' mofavrermine, mofa'neramine sipisipine meme afutamina zamavare vagareta vugahune. Na'ankure Ra Anumzamofontega ne'za ome kreta neneta monora huntegahune.
Mose svarade: »Vi vilja gå både unga och gamla; vi vilja gå med söner och döttrar, med får och fäkreatur; ty en HERRENS högtid skola vi hålla.»
10 Anante Fero'a amanage huno znasmi'ne, Tamatre'snugetama a'mofavretamine vanazana, Ra Anumzamoma kegavama huramantesigu kesue. Hanki tamagra kefo antahintahi retro nehaze.
Då sade han till dem: »Må HERREN: vara med eder lika visst som jag släpper eder med edra kvinnor och barn! Där ser man att I haven ont i sinnet!
11 E'inara osugahazanki, tamagri'ma tamavesia kante anteta vene'nemotage vutma Ra Anumzamofona monora ome huntegahaze. Hutege'za Fero avuretira eri'za vahe'amo'za znatufe'za fegu'a eme znatre'naze.
Nej; I män mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN; det var ju detta som I begärden.» Och man drev dem ut ifrån Farao.
12 Anante Ra Anumzamo'a Mosesena asmi'ne, Isipi mopafina kazana rusutegeno kenutmimo'za e'za ko' mopa ko'mo'ma ru havizama nehuno atre'nea trazana eme nevagareho.
Och HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över Egyptens land, så att gräshoppor komma över Egyptens land och äta upp alla örter i landet, allt vad haglet har lämnat kvar.»
13 Mosese'a azompa'a erino Isipi mopafina rusutegeno, e'i ana zagefine hanimpina, Ra Anumzamo'a zage hanatitegati zaho retufegeno maka Isipi mopa'afina efregeno nanterama ko'ma tigeno'a, kenutmi zamavreno efre'ne.
Då räckte Mose ut sin stav över Egyptens land, och HERREN lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och hela natten; och när det blev morgon, förde östanvinden gräshopporna fram med sig.
14 Ana kenutmimo'za ana maka Isipi mopa'afina emani avite'naze. Ana kenutmina, hamprigara osu'naze. E'inahu kenutmina kora fore osu'nazanki'za henka'anena fore osugahaze.
Och gräshopporna kommo över hela Egyptens land och slogo i stor mängd ned över hela Egyptens område; en sådan myckenhet av gräshoppor hade aldrig tillförne kommit och skall icke heller hädanefter komma.
15 Na'ankure ana kenumo'za Isipi mopafina mani vitazageno mopamo'a avugosa osuno haninke hu'ne. Hagi ko'mopa ko'mo'ma ahe havizama nehuno atre'nea zafa rgarmine trazantmina ne'za erivagara'zageno magore huno Isipi mopa'afina tra'za aninane zafani'nanena omnetfa hu'ne.
De övertäckte hela marken, så att marken blev mörk; och de åto upp alla örter i landet och all frukt på träden, allt som haglet hade lämnat kvar; intet grönt blev kvar på träden eller på markens örter i hela Egyptens land.
16 Anante Fero'a ame huno Mosesene Aronigizni ke higeke akeno amanage hu'ne, Hago tamagrite'ene Ra Anumzana tamagri Anumzamofontera kumi hu'noe.
Då kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: »Jag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.
17 E'ina hunogu keke huanki kumi'ni'a meni mago'ene atrenanteta, Ra Anumzana tamagri Anumzamofontega nunamu hikeno, nahe fri knazampintira naza hino.
Men förlåt nu min synd denna enda gång; och bedjen till HERREN, eder Gud, att han avvänder allenast denna dödsplåga ifrån mig.»
18 Higeno Mosese'a Fero nompinti atirmino Anumzamofona ome antahigegeno,
Då gick han ut ifrån Farao och bad till HERREN.
19 Ra Anumzamo'a zage fretegati hankavenentake zaho huntegeno eno, ana maka kenutmina Isipi mopa'afintira eme zmavrehna huno koranke hagerimpi ome zamatrege'za, magore hu'za maka Isipi mopafina omanitfa hu'naze.
Och HERREN vände om vinden och lät en mycket stark västanvind komma; denna fattade i gräshopporna och kastade dem i Röda havet, så att icke en enda gräshoppa blev kvar inom Egyptens hela område.
20 Hianagi Ra Anumzamo'a Fero antahintahi'a azeri hankvetigeno, Israeli vahera zmatrege'za ovu'naze.
Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke släppte Israels barn.
21 Anante Ra Anumzamo'a Mosesena asmino, Kazana rusute anagamu atregeno, Isipi mopafina kumazu hani huno vahe'mo avako huga hanintiri hino.
Därefter sade HERREN till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen, så skall över Egyptens land komma ett sådant mörker, att man kan taga på det.»
22 Higeno Mosese'a azana rusute anagamu atregeno, 3'a zageknafi ana maka Isipi kokampi haninkino, tusi'a hanintiri hu'ne.
Då räckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt mörker kom över hela Egyptens land i tre dagar.
23 Isipi vahe'mo'za 3'a zageknafina magore hu'za no zmia atre'za fegu'a vano hu'za zamagra'a zamavufina oge'agea osu'naze. Hianagi Israeli vahe'mo'zama nemanizafina masa me'ne.
Ingen kunde se den andre, och ingen kunde röra sig från sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust där de bodde.
24 Anante Fero'a Mosesena ke higeno egeno amanage huno asami'ne, A'mofavretamine avreneta vuta Ra Anumzamofo monora ome huntegahazanagi, sipisipine meme afutamine ruga'a afutamina zmatrenke'za maniho.
Då kallade Farao Mose till sig och sade: »Gån åstad och hållen gudstjänst åt HERREN; låten allenast edra får och fäkreatur bliva kvar. Också edra kvinnor och barn må gå med eder.»
25 Hianagi Mosese'a amanage hu'ne, Ra Anumzana tagri Anumzante'ma Kresramanavunte afutamine, tevefima krefnane hu ofa hanuna afutamina tatregeta avreneta vamneno.
Men Mose sade: »Du måste ock låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt HERREN, vår Gud.
26 E'ina hu'negu, maka afu kevuti'a magore huta ozmatreta zmavreha'na huta vugahune. Na'ankure tagra mago'a ana afutamimpintira zmavreta Ra Anumzamofonte monora ome huntegahune. Ina afutami aheta monora huntegahune ontahi'nonankita anante nevuta kegahune.
Också vår boskap måste gå med oss, och icke en klöv får bliva kvar; ty därav måste vi taga det varmed vi skola hålla gudstjänst åt HERREN, vår Gud. Och förrän vi komma dit, veta vi själva icke vad vi böra offra åt HERREN.»
27 Hianagi Ra Anumzamo'a Ferona antahintahi'a azeri hankvetigeno zmatrege'za ovu'naze.
Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke ville släppa dem.
28 Anante Fero'a Mosesena asamino, Natrenka maniganenka vuo! Mago'ane omo. Hagi henkama kagrama eme nagesanana kahe frigahue!
Och Farao sade till honom: »Gå bort ifrån mig, och tag dig till vara för att ännu en gång komma inför mitt ansikte; ty på den dag du kommer inför mitt ansikte skall du dö.»
29 Mosese'a amanage hu'ne, Ha tamage hane, mago'anena kavufina eme onkegahue!
Mose svarade: »Du har talat rätt; jag skall icke vidare komma inför ditt ansikte.»
