Efesasi 4

1 E'ina hu'negu nagra Ramofo kina vahe'mo'na, knare hutma mani'zantamifi kana nevutma, tamagima higetma eri'naza zanku hampo'nati'na tamavumro nentoe.

Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått,

2 Tamavufga anteramitma, agazone hutma ru vahe'ene nemanitma, ke hakare osutma fru hutma, vahe'mofo antahizamitma zamesi zamanteho.

med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek

3 Hakare zupa hanavetitma Avamu'ene tragotetma nemanitma, hamprima tamanteno anaki'ma tamante'nea fruzana erigahaze.

och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band:

4 Tagra mika'mota magoke tavufgafi magoke Avamu mani'neankino, anahukna huno e'ima tagi hu'neana magoke Anumzamofo naga fore hanunku tagi hu'ne.

en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse --

5 Magoke Rantia manigeno, magoke tamentinti megeta, magoke mono ti nefrone.

en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader,

6 Anumza Nerfa'a maka'mota magoke mani'neno kva huneranteno, maka'za kva nehuno maka'zampina mani'ne.

han som är över alla, genom alla och i alla.

7 Hu'neanagi magoke magoke'mota asunku'zana ruzahu ruzahu muse'za Kraisi'a tami'ne.

Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva.

8 E'ina hu'negu avontafepina anage hu'ne, Agrama anagamu marenerino'a, Agra vugota huno kina vahe zamareno vu'ne. Agra'a vahera muse'za zami'ne. (Sam-Zga 68:18)

Därför heter det: »Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.»

9 Menina anage nehzankea me'ne, anagamu mareri'ne, ana kemofona nankna agu'agesa me'ne, Agra anazanke huno mopa agu'afi urami'neana?

Men detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder?

10 Agra urami'nemo otino marerino maka mona agatereno afete mani'neankino, Agra hakare zampina mani avitesigu anara hu'ne.

Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt.

11 Mago'a nagara Agra aposol eri'za nezmino, mago'a nagara kasnampa eri'za nezmino, mago'a nagara mono ke huamahu eri'za nezmino, mago'a nagara mono kevu kegava kri eriza nezmino, mago'a nagara rempi huzmi eriza zami'ne.

Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare.

12 Eri'za erisaza'zama, naga'amokizmi (Saints) zami'neana, non kiaza hu'za Kraisi avufa eri ra hugahaze,

Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp,

13 ana nehuta Anumzamofo Mofavre'are tamentintifina eri mago huta keta antahita nehuta, hanave enerita Ramofonte nena vahetfa nemanita, Kraisi avu'avapina aviteta Agri kna huta manigahune.

till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.

14 Ana agafare tagra osi mofavregna huta omani'nunkeno, hagerimo erikranto kranto hiankna tamentintifina osnie. Na'ankure mago'amo'za ruzahu ke hunerasmi'za, anankea havige hu'za eri tamage kegna ke nerasmize.

Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag.

15 Hianagi tamage ke nehuta, tagu'areti vahera zamesi nezmanteta, hageta nena nehanunkeno maka'zamofona Kraisi aseni'a manigahie.

Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.

16 Agripi miko avufamo omoni, emeni huno azeri hanavetisigeno, magoke magoke avufamo'a ruzahu ruzahu eri'za e'nerino, miko avufamo'a ra huno knare avesi'zampi hagegahie.

Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.

17 Hagi Ramofo hanave'afi anage hu'na neramasamue, mono nontahiza vahe knara (Gentiles) osiho, zamagra hzanegre'za mago'zana zamagu'areti hugara osu'naze.

Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra,

18 Antahi'za zamifina hani hige'za, Anumzamofo mani'zampintira atre'za megi'a nemanize, na'ankure zamagra antahi'za ke'za nosazageno, zamagu'amo'a hanaveti'ne.

hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud.

19 Ana nehu'za zamagra havizane knare'zane kegava nosu'za, zamesi'zamofo kefo avu'ava zampi nevazageno, zamagri mani'zampina maka havizamofo avesi'zamo avite'ne.

Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar.

20 Hu'neanagi tamagra, e'inahu zampintira Kraisina rempi huta ontahi'naze.

Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus,

21 Tamagrama ko Agriku'ma nentahizageno Agripima rempi hurami'nea zana, Jisasimpi tamage nanekea me'ne.

om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus:

22 Korapa ama mopafi kasri avu'avaza mani'zantamifi me'neane, maka havi tamagu tamagesa me'neane, havige na atreho.

att I -- då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel -- haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser,

23 Ana nehuta antahintahifine, avamupi kasefa huta manigahaze.

och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne,

24 Kasefa vahe tro huta nemanita, Anumzankna huta fatgo avu'ava zampi ruotage huta tamage ke'afi manigahaze.

och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.

25 E'ina hu'negu magoke magoke'motma havige osutma tamage hiho. Mago avufagna hutma mono kevu mani'nonanki, tva'ontamire ru vahe'ma mani'nesiana havigea huonteho.

Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar.

26 Tamarimpa hegahianagi, ana zampina kumira osiho, tamarimpa hesuta zaza kna omanita ko eri so'e hutenkeno zage'a ufreno.

»Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede,

27 Hankromofona (Satana) mago kankmuna tamagra omiho.

och given icke djävulen något tillfälle.

28 Musufa ne'ma mani nesuno'a musufa oseno. Hianagi agra azampinti eri'za erino knare'zana erifore nehuno, zamagrazmi zamaza huga osu'nesaza nagara zamaza hugahie.

Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist.

29 Hanki tamagipintira vahe'mokizmia havi nanekene urinke'nena ozmasmitma, zamaza nehutma, hanaveti'za manisaza nanekege nehnageno, antahisamokizmi'a zamaza hugahie.

Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det.

30 Anumzamofo Avamura mani'zantmifina rimpagna eriomiho. Tmagesa antahiho, Avamu'mo agra azanko avoma'a kreno tamagra nagri nagare hu'neankino, esnia knarera tamaza huno tamavregahie.

Och bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel, för förlossningens dag.

31 Rimpa hevava hu'zane, maka rimpa haviza huno ha' hu'zane, rimpa he'zane, rankege hu'zane, vahe zamefi'a ke hu'zana netretma, maka vahe'ma knazama zami'zana atreho.

All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder.

32 Agazone hutma vaheku tamasuntgi nezmantetma, Kraisimpi kumitia Anumzamo eri atre'rante'neankna hutma, kumi'zmia atre'zmanteho.

Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder. Ord markerade med denna fotnot är skrivna i kursiv stil i den tryckta upplagan. --Red för den elektroniska upplagan.