Tiuteronomi Kasege 8

1 Ama maka kasegema menima neramuana kegavahu so'e huta avaririho. E'i anama hanutma vahera kase hakare nehuta, Ra Anumzana tamagri Anumzamo'ma tamagehe'ima huhampri zmante'nea mopa omerita mani avitegahaze.

All de bud, som jag bjuder dig i dag, skolen I hålla, att I gören derefter; på det I mågen lefva och förökas, och komma in, och intaga det land, som Herren edra fäder svorit hafver;

2 Hagi ana nehuta Ra Anumzana tamagri Anumzamo'ma anteramino'ma mani avu'ava'ma hutamaveri hunaku'ma 40'a kafufima hagage kokampima tamavreno'ma ne-eno, kasege'a avaririgahazafi ovaririgahaze huno'ma reramaheno'ma ke'nea zankura tamagera okaniho.

Och skall tänka på allan den väg, genom hvilken Herren din Gud dig ledt hafver, i dessa fyratio åren i öknene; på det han skulle späka och försöka dig, att kunnigt skulle varda hvad i dino hjerta var; om du hölle hans bud eller ej.

3 Hagi anteramino'ma mani avu'ava'ma hu tamaveri hunakura tamatregeta tamagakura nehazageno, tamafahe'mo'ene tamagranena neta onke'naza ne'zana mana tamami'ne. E'i ana'ma hu'nea avu'avamo'a huno, vahe'mo'za bretige nene'za zmasimura eri'za nomanizanki, Ra Anumzamofo agipinti'ma atirami'nia nanekereti'ene vahe'mo'za zamasimura eri'za manigahaze huta antahisagu anara hu'ne.

Han späkte dig och lät dig hungra, och spisade dig med Man, det du och dine fäder intet känt hade; på det han skulle låta dig veta, att menniskan lefver icke allenast af bröd, utan af allt det af Herrans mun går.

4 Hagi 40'a kafufima ka'ma mopafima e'nazana, kukenatamimo'a tamavufgaretira tagatora huoramigeno, tamagamo'enena zoreno prora osu'ne.

Din kläder äro intet förslitne på dig, och dine fötter äro intet svullnade i dessa fyratio år.

5 Tamagrama antahisazana, arera afa'ma mofavre'ama aheno azeri fatgo nehiankna huno, Ra Anumzana tamagri Anumzamo'a tamazeri fatgo nehie.

Så finner du ju i dino hjerta, att Herren din Gud dig lärt hafver, såsom en man lärer sin son.

6 E'ina hu'negu Ra Anumzana tamagri Anumzamofonku koro hunteta agoraga'a nemanita, avu'ava'a nevaririta, kasege'a avaririho.

Så håll nu Herrans dins Guds bud, att du vandrar i hans vägar, och fruktar honom.

7 Na'ankure Ra Anumzana tamagri Anumzamo'a rama'a tinkagomu megeno, agonafine agupofinena rama'a ti kampui hanatino enevia knare mopafi tamavreno unefre.

Ty Herren din Gud förer dig uti ett godt land; i ett land, der bäcker, och brunnar, och djup uti äro, hvilke utmed bergen och inpå slättena flyta;

8 Hagi ana mopa witima, balima, waini ragama, fiki zafaramima, pomegreneti zafa rgaramima, olivi zafane, tumerimo'ma avite'nea mope.

Ett land, der hvete, korn, vinträ, fikonträ och granatäple uti äro; ett land, der oljoträ och hannog uti växer;

9 Hagi ana mopafina ne'zamo'a avitegeno, ne'zanku atupa osu mope. Ana nehigeno ainima e'neri'za havemo'ene kopama e'neri'za havemo'a agonaramimpina me'neankita kafita erigahaze.

Ett land, der du skall hafva bröd nog till att äta, der ock intet fattas; ett land, hvilkets stenar äro jern; der du ock koppar utu bergen hugger.

10 Hagi tamagrama ne'zama neramu'ma nehanuta, Ra Anumzana tamagri Anumzamofo agi'a erisga hiho. Na'ankure Agra knare mopa tami'ne.

Och när du ätit hafver och äst mätt, att du då lofvar Herran din Gud, för det goda land, som han dig gifvit hafver;

11 Hianagi Ra Anumzana tamagri Anumzamofo kasegene tra kenema menima amage'ma antesazegu'ma neramasmua kema tamage'ma akanita rutagre zankura kva hiho.

Så tag dig nu vara, att du icke förgäter Herran din Gud, dermed, att du icke håller hans bud, och hans lag och rätter, som jag bjuder dig i dag;

12 Hagi knare nompi mani'neta hakare ne'za nenesnageno tamura nehina,

Att när du ätit hafver, och äst mätt, och bygger skön hus, der du uti bor;

13 bulimakao afu'mo'zane sipisipi afu'mo'zanena anentara kase hakare nehanageta, silvane golinena rama nenteta maka fenoma antesaza fenomo'a ome rama'a hugahie.

Och ditt fä och får, och silfver och guld, och allt det du hafver, förökas;

14 Hagi ana zankura musena huta tamavufga ra nehuta, Ra Anumzana tamagri Anumzamo'ma Isipima kazokazo eri'zama e'nerita mani'nazageno tamazama huno tamavreno'ma atirami'nea Ra Anumzankura tamagera okaniho.

Att ditt hjerta då icke upphäfves, och du förgäter Herran din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, utu träldomens hus;

15 Agrama vugota huramanteno hagage huno tusi amuho hu'nea ka'ma kokampima ha' osifavemo'zane ha' segintavemo'zanena hakare hu'nefi nevuno, havefinti'ma tima erifore'ma hurami'nea zanku'enena tamagera okaniho.

Och hafver ledt dig igenom denna stora och förskräckeliga öknen, der brännande ormar, och scorpion, och torrhet, och platt intet vatten var, och lät dig utgå vatten ur hårda hälleberget;

16 Hagi ka'ma kokampima tamafahe'mo'za ne'za onke'naza ne'za manama tami'neana, anteramino'ma mani avu'ava'zane tamagrama knare huta manisagu reramaheno kenaku anara hu'ne.

Och spisade dig med Man i öknene, der dine fäder intet af vetat hade; på det han skulle späka och försöka dig, och framdeles göra väl emot dig;

17 Hagi ru tamagra huta tagra hankavereti ama fenona eritru hune hutama huzanku, e'i anara hu'ne.

Annars måtte du säga i dino hjerta: Min kraft och mina händers starkhet hafver mig denna förmågona gjort;

18 Hu'neanagi Ra Anumzana tamagri Anumzamo hankavea tami'nigeta feno vahera manigahazanki, tamagera akanionteho. E'i ana'ma haniana tamafahe'ima huvempa huno huhagerafi'nea kea eri knare hugahie.

Utan tänk på Herran din Gud; ty han är den som kraft gifver till att komma detta åstad; på det han skulle fullkomna sitt förbund, som han dina fäder svorit hade, såsom det tillgår i denna dag.

19 Hagi Ra Anumzana tamagri Anumzamofoma tamagekani nenteta, havi anumzantamima nevaririta, tamarenareta mono huzmantesazana, Ra Anumzamo'a tamage huno tamahe fanane hugahianki, kva hiho hu'na nehue.

Men om du förgäter Herran din Gud, och följer andra gudar efter, och tjenar dem, och tillbeder dem; så betygar jag i dag öfver eder, att I skolen slätt förgås.

20 Hagi Ra Anumzana tamagri Anumzamofo kema ontahisageno'a, tamavugama me'nea mopafi vahe'ma zamahe fananema hu'neaza huno, tamahe fanane hugahie.

Lika som Hedningarna, hvilka Herren förgör för edart ansigte, så skolen ock I förgås; derföre, att I icke ären Herrans edars Guds röst hörige.