Tiuteronomi Kasege 29

1 Hagi Sainai agonare'ma mani'nageno'ma Ra Anumzamo'a huhagerafi huvempa kema Israeli vahe'ma zami'nerera, Moapu mopafima umani'nageno'a, ama'na huhagerafi huvempa kea mago'ane zamio huno Mosesena asami'ne.

Desse äro förbundsens ord, som Herren böd Mose att göra med Israels barnom, uti de Moabiters land, annan gång, sedan han det samma med dem gjort hade i Horeb.

2 Hagi Mosese'a Israeli vahera maka kehu tru huno amanage huno zamasmi'ne, Ramo'ma Isipi mopafima Feronte'ene, eri'za vahe'are'ene, mopa'afinema,

Och Mose kallade hela Israel, och sade till dem: I hafven sett allt det Herren för edor ögon gjort hafver i Egypten, Pharao, med alla hans tjenare, och hela hans land;

3 maka hankave'ane avame'zane, kaguvazanema erifore'ma hu'nea zana ko' ke'naze.

De stora frestelser, som din ögon sett hafva; och det var stor tecken och under.

4 Hianagi manita ama knare'ma ehanatizana, Ramo'a antahintahitamia eri amara osigeta, ana zana keta antahita nosuta, tamavurga eri hari higeta nonkazageno, tamagesa erinkro higeta nontahize!

Och Herren hafver ännu intill denna dag icke gifvit dig ett hjerta, som förståndigt vore; ögon, som se kunde, och öron, som höra kunde.

5 Hagi Ramo'a huno, 40'a kafufi ka'ma kokampina tamavare'na e'noanagi, kukena tamimo'ene tamagia anomo'enena tagatora huno havizana osu'ne.

Han hafver låtit eder vandra i öknene i fyratio år; edor kläder äro icke förslitne vordne på eder, och dina skor äro icke föråldrade på dina fötter.

6 Hagi Nagriku'ma Rana tagri Anumzane huta keni'ma hanagu, bretine wainine aka tinena one'naze.

I åten intet bröd, och intet vin drucken, eller starka drycker, på det att du skulle veta, att jag är Herren edar Gud.

7 Hagi ese'ma ama mopare'ma neonke'za, Hesboni kini ne' Sihoni'ene Basani kini ne' Ogikea eke hara eme hurante'nazanagi, tagra hara huzamagatere'none.

Och då I kommen på detta rummet, drog ut Sihon, Konungen i Hesbon, och Og, Konungen i Basan, till att strida med oss, och vi sloge dem;

8 Ana kini netremokizni mopa hanareta Rubeni naga'ene, Gati naga'ene, Manase naga'ma amu'nompinti refko hu'naza naga'enena, ana mopa refako huzami'none.

Och toge deras land in, och gåfvom det de Rubeniter och Gaditer, och den halfve slägtene af de Manassiter till arfvedel.

9 E'ina hu'negu ama ana huhagerafi huvempa kea kegava hu'neta nevararinkeno, maka zama hanaza zamo'a knarera hino.

Så håller nu detta förbunds ord, och görer derefter, på det I skolen visliga handla i allt det I gören.

10 Hagi menina Ra Anumzana tamagri Anumzamofo avuga Israeli naga nofite kva vahe'ene, ranra vahe'ene, sondia kva vahe'ene, maka Israeli vene'nene,

I stån alle i dag för Herranom edrom Gud; de öfverste i edra slägter, edre äldste, edre ämbetsmän, hvar och en i Israel;

11 a' mofavrene, ruregati'ma tamagri'enema enemaniza vahe'ene, tintevema hurami vahe'enena,

Edra barn, edra qvinnor, främlingen som i ditt lägre är, både din vedahuggare, och din vattudragare;

12 Ra Anumzana tamagri Anumzamo'ma tamagranema huhagerafi huvempa ke hanigeta avararigahune huta huvempa hanagu menina eme oti'naze.

Att du skall ingå uti Herrans dins Guds förbund, och i den ed som Herren din Gud med dig gör i dag;

13 Hagi tamagehe'i Abrahamuma, Aisakima, Jekopunema huvempama huzamante'nea kante anteno, Agra tamagri'ene eri hagerafi huvempa ke hinketa tamagra menina Agri vahe' mani'nageno, Agra tamagri Anumza manigahie.

På det han skall i denna dag upprätta dig sig till folk; och han skall vara din Gud, såsom han dig sagt hafver, och såsom han dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver.

14 Hianagi Ramo'na tamagrikukera ama huhagerafi huvempa kea nosuanki,

Ty jag gör icke detta förbundet och denna eden med eder allena;

15 Rana tamagri Anumzamo'na navugama menima oti'naza vahe'ene, henkama fore hu anante ante'ma hanaza vahe'enenku nehue.

Utan både med eder, som i dag här ären, och stån här med oss för Herranom vårom Gud, och med dem som i dag här icke med oss äro.

16 Hagi Isipima mani'nonteti'ma ana kuma'ma atreta ne-eta ha' vahetimofo mopafima e'nonana, tamagra ko keta antahita hu'naze.

Förty I veten huru vi bodde i Egypti land, och droge midt igenom Hedningarna, genom hvilka I foren;

17 Kasrino hi'mnage'ma hu'nea avu'ava'ma nehu'za, zafare'ene havere'ene, silvare'ene, golire'enema kaza osu' anumzama amu'no zamifima trohuntenazana ko ke'naze.

Och sågen deras styggelse, och deras afgudar, stock och sten, silfver och guld, som när dem var;

18 Hagi ama huhagerafi huvempa kema tamagri'enema nehuana, mago vemo'o a'mo'o naga'mo'ma, Rana tamagri Anumzamofoma amagena hunemino ana havi anumzantamima mono hunte'niana kefo zafamo agata hageno aka' zafa raga rentea kna amu'nontamifinti hugahie.

Att tilläfventyrs icke någor är ibland eder, man eller qvinna, eller en slägt, eller ätt, som sitt hjerta i dag vändt hafver ifrå Herranom vårom Gud, så att han vill bortgå, och tjena dessa folks gudar, och varder tilläfventyrs en rot ibland eder, som galla och malört bär;

19 Hagi izago ama kazusi kema antahimoka kagraka'agura humusena nehunka, nagra navesi'zama avaririsuana mago zana nagritera fore osugosie hunka kagesa ontahio. Kagra rama'a hazenke zampi maka vahera zamavarenka ufregahane.

Och ändock han än hörer denna förbannelsens ord, välsignar han sig likaväl i sino hjerta, och säger: Det varder icke än så ondt; jag vill vandra såsom mitt hjerta täckes; och varda alltså de druckne med de törstiga förtappade.

20 Ramo'a e'inahu vahe'mofo kefozama'a atreontegosianki, tusi arimpa ahenenteno kanive renentenkeno, ama avontafepima me'nea kazusi kemo'a ana vahe'mofo agofetu me'nenkeno Ra Anumzamo'a ama mopafintira agi'a eri fanane hugahie.

Då skall Herren icke vara honom nådelig; utan då skall Herrans vrede och nit hämnas öfver den mannen, och på honom skola all denna förbannelsen lägga sig, som i denna bokene skrifne äro; och Herren skall utskrapa hans namn under himmelen;

21 Hagi ana'ma hania vahera Ramo'a Israeli naga'nofipintira azeri arure atreno, kasege avontafepima huhagerafi huvempa kema hu'nea knazana ana vahete atre'nigeno evugahie.

Och Herren skall afskilja honom till det ondt är, utur all Israels slägter, efter all förbundsens förbannelse, som i desso lagbok skrifne äro.

22 Hagi kagripinti fore hania vahero, ruregati'ma e'mani vahepinti forehu anante anante hu'za esaza vahe'mokizmia, Ra Anumzamo'ma mopatamima krinuti'ene hazenke'za nuti'ene eri havizama hania zana nege'za,

Och så skall då edor afföda säga edor barn, som efter eder uppkomma, och de främmande, som fjerran långvägs komma, när de se detta landsens plågo, och de krankheter, som Herren dem med besvärat hafver;

23 amanage hu'za krafa hugahaze, Ramo'ma Sodomune, Gomorane, Atmane, Zeboimi kuma'ma arimpa ahezama'areti eri havizama hu'neaza huno maka mopafina salfa havemo'ene hagemo'ene aviteno mopa eri haviza higeno, hoza antegara osigeno trazana magore huno ohagetfa hie hu'za hugahaze.

Att han allt deras land med svafvel och salt förbränt hafver, så att det icke kan sådt varda, ej heller växer, ej heller någon ört uppgår, lika som Sodom, Gomorra, Adama och Zeboim omstörte äro, hvilka Herren i sine vrede och grymhet omstörte.

24 Ana hanige'za ru mopafi vahe'mo'za amanage hugahaze, nahigeno Ramo'a amanara huno ama mopa eri haviza nehuno, na'amo higeno tusi arimpa ahenezamante hu'za antahigahaze.

Så skola all folk säga: Hvi hafver Herren så gjort desso landena? Hvad är denna hans stora grymma vrede?

25 Anante amanage hu'za hugahaze, na'ankure Rana zamagehe'i Anumzamo'ma Isipiti'ma zamavareno ne-eno huhagerafi huvempa kema hu'neana zamagra zamefi humi'zageno, anara hu'ne hu'za hugahaze.

Då skall man säga: Derföre, att de hafva gått ifrå Herrans deras fäders Guds förbund, som han med dem gjort hade, då han förde dem utur Egypti land,

26 Hagi ke'za antahi'za osu'naza havi anumzantami nevariri'za monora hunte'naze. E'i ana havi anumzantmina monora huonteho huno Ramo'ma hu'nea anumzantami monora ome hunte'naze.

Och de äro bortgångne, och hafva tjent andra gudar, och tillbedit dem; sådana gudar, som de intet kände, och dem de intet tillhörde;

27 E'ina higeno Ra Anumzamofo arimpa he'zamo'a marerigeno, ama avontafepima me'nea knazana atregeno ama mopafina me'ne.

Derföre hafver Herrans vrede förgrymmat sig öfver detta land, så att han hafver låtit komma öfver dem all de förbannelser, som i denna bok skrifne stå.

28 Hagi e'ina hazageno Ramo'a tusi arimpa ahezamanteno, ama mopafintira Israeli vahera zamazeri vatitrege'za menina ru mopafi umani'naze.

Och Herren hafver drifvit dem utu deras land med stora vrede, grymhet och ogunst, och kastat dem uti ett annat land, såsom det i denna dag befinnes.

29 Hagi Ra Anumzana tagri Anumzamo'a oku'ma me'nea kea ontasami'ne. Hianagi tagrite'ma erifore'ma hiankea tagrane mofavretimozanena avarari vava hugahune.

Herrans vår Guds hemlighet är uppenbarad oss och vårom barnom till evig tid, att vi all dessa lagsens ord göra skole.