Aposolo 20

1 Hagi ana ke hakare'ma hazazamo'a vagaregeno, Jisasi amage nentaza disaipol nagara Poli'a kehige'za emeritru hazageno, zamumro kea anteteno, hufru huno knareki manineho hunezmanteno, atreno Masedonia vu'ne.

Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.

2 Ana mopa kazigama vano huno rama'a keretima zamentinti naga zamazeri hanavematiteno, Grisi ehanati'ne.

Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.

3 Anantega 3'a ika maniteno, Siria kaziga ventefi vunaku'ma nehigeno, mago'a Jiu vahe'mo'za ahenaku kea retro haza nanekema nentahino'a, eteno Masedonia mopa kampi vunaku Poli'a agesa antahi'ne.

Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.

4 Mago'a vahe'mo'za Poli'ene vu'nazana, Beria kumateti ne' Sopata'a, Perusi nemofoki, Tesalonikati Aristakusi'ene Sekunduskegi, Debe kumateti Gaiusiki, Esia kumateti Timotiki, Tikikusiki, Trofimusi'za vu'naze.

Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.

5 Ama ana vene'nemo'za vugote'za Troasi ome tavega ante'naze.

Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.

6 Zo'ore bretima Juda vahe'mota nenona kna'mofo amefiga'a hompama vagaregeta, Filipai kumara atreta ventefi marerita 5fu'a zage ferupi nevuta, Troasi kumate tavega ante'nare uhanatita ana kumate mago sonta umani'none.

Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.

7 Ana Sontamofo pusa kna're bretima kori'za (komonion) neku eritruma nehunkeno'a, Poli'a oki vugahue huno agesa nentahi'no keaga nezmasmino, mono kea huvava nehigeno kerage amu'no ase'ne.

På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;

8 Anagamu kino mareri'nea nomofo hunaraginte pinka rama'a rampe tavira manenegeta atrua hu'none.

och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.

9 Hagi mago nehaza nera agi'a Jutikusi'e, zaho eri kamofo atupare (windo) marerino mani'neno, Poli'ma keagama huvava huno nevigeno'a, antahirega avukoko higeno, mase himarenefinti, tagufa nonteti anagamuti asaga huramino ahe fri'ne.

Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död

10 Hianagi Poli'a uramino agri agumpi umseno azana rugagino anu'nekino tamasunkura osiho hu'ne. Tamagra antria osiho, na'ankure agra ofri'neanki amne mani'ne huno hu'ne.

Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: »Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom.»

11 Nehuno Poli'a eteno anagamu marerino, bretima korige'za netageno, za'za kna zamagranena keaga nehigeno ko'atigeno zamatreno vu'ne.

Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.

12 Ana nehazavea ofrino mani'nege'za muse nehu'za avare'za nontega vu'naze.

Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.

13 Ananteti tagra ventefi umarerita Asosi vunaku nehuta, Polina avarenteta vunaku tagesa antahi'none, na'ankure ama kana agra'a azeri antefatgo huno, agra mopafi vugahue huno agesa antahi'ne.

Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.

14 Asosima rutagiha higeta, agrira ventefi avarenenteta, Miteleni ti amunompi me'nea ran kumate vunaku vuvava hu'none.

Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.

15 Anantetira maseta mago knarera ventefi nevunkeno ko'atigeta, Kiosi tinkenare uhanatita, mago knarera Samosi uhanatita, hagi ana kna'mofo amefiga'a Miletusi vu'none.

Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.

16 Na'ankure Poli'a Efesasia agateregahue huno antahi'ne, na'ankure Esia za'za kna omani'na knare'ma hanuna, Jerusalemi nagra mani'nesugeno hompa (pentikos) kna fore hugahie hu'ne.

Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.

17 Mailatusi uhanatite'za, Poli'a ke atrezmanteno Efesasi mono nonte kva (elda) vahe'zaga eme nageho hu'ne.

Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.

18 Ke hige'za agrite ageno, amanage huno zamasmi'ne, Pusante'ma Esia mopare nagiama rentoa zupa, tamagripima maka zupa mani'na e'noana, tamagratmi ko ketma antahi'naze.

Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:

19 Jiu vahe'mo'za nazeri havizahu kema retro'ma haza zamo'a tusi'a knazamo nagri navufare ege'na anterami'na zavira nete'na, Ramofo eri'zana eri'noe.

huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.

20 Tamagri'ma tamaza hania kea, korera osu'na huama hu'na tamasmugetma antahi'naze. Vahepina neramasmi'na, nonte nontera tamasmugetma ko antahi'naze.

Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.

21 Jiu vahe'ene Griki vahera hu'ama hu'na tamagu'a rukarehe hutma Anumzante ne-etma, Ranti Jisasinte tamentinti hiho hu'na zamasmi'noe.

Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

22 Hagi menina Ruotge Avamu'mofo ke amage ante'na, nagra Jerusalemi nevue, nagri navufarera na'a fore hugahio, ontahi'noe.

Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;

23 Hankino Ruotge Avamu'mo nagrira nasamino, mika ranra kumapina, kina hu'zamo'ene kna'zamo'enena kavega ante'ne hu'ne.

allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.

24 Hu'neanagi navufagura nagesa nontahue, tusi'a zana eri'zani'a erivaga nere'na, Ra Jisasi'ma eri'zama namino vahe'ma zamasmio hu'nea eri'za eri'na Anumzamofo asunku zankura knare nanekea vahera zamasmigahue.

Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

25 Hagi menina nagra antahi'noankitma, azago menima Anumzamofo kumaku'ma neramasmumota, mago'enena nagri navugosafina onke'tfa hugahaze.

Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.

26 E'ina hu'negu, meni nagra huama hu'na neramasmue, miko vahe'mofo koran kumimo'a nagritera ome'tfa hugahie.

Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.

27 Na'ankure Anumzamofo miko avesi'zama'a nagra korera osu'na hu'ama hu'na neramasmue.

Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.

28 Tamagratmia kegava nehutma, lama afu kevua kegava hiho, Ruotge Avamu'mo tamazeri antegetma kva hu'naze. Agrama magoke Mofavre'ama huntegeno koranteti'ma mizama ase'nea Anumzamofo mono nagara zamazeri fatgo hutma kavagri zamantegahaze.

Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.

29 Nagrama tamatre'na vanugeno'a amefiga, nagra antahi'noankino, mago'a afi' kra esaniazamo lama afu kevua zamazeri savri hugahie.

Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.

30 Kagri ka'a nagapinti enena vahe'mo'za oti'za tamage kea eri ruvahe hu'za rempi hunezmi'za, Jisasima amage' nentaza disaipol nagara zamagrarega zamavarenteku hugahaze.

Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

31 E'ina hu'negu tamavura omase kava hute maniho, tamagesama antahi ankeresazana tagufa zagegfumofo agu'afina hanine zagenena ontagane'na kazigazi hu'na zavira nete'na, mago'mago'moka kavumarora ante'noe.

Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.

32 Hagi menina nagra Anumzante'ene, Agri asunku'zamofo kere maniho hu'na huneramantoe. Ama kemo'a tamazeri hanavenetina, ruotage'ma hu'za mani'naza nagapi tamagra erisanti haregahaze.

Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.

33 Mago'moka silvaguro, goliguro, kukenagu nagra kenasane nehu'na keaga nosue.

Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.

34 Tamagratmi ko antahita keta hu'naze, ina zanku'ma nagri'ene, magoka vano nehuna naga'enema atupa'ma nehunazana, ama anazamo erifore huno neramie.

I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.

35 Ana mika zampina nagra ko hurameri'noe, anahu'ma huta hanavetita eri'zama erisazana, hanave'a omane vahera aza nehuta, Ramofo Jisasinkere tamagesa antahiho. Agra'a anage hu'ne, Ami'zamofo asomumo'a, eri'zamofona agatere'ne hu'ne.

I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»

36 Poli'ma ana nanekema huvama nereno'a, agra renareno zamagrane nunamu hu'ne.

När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.

37 Anampina zamagra tusi zavi'ate'za Polina anankempi azeri anuki'za antako hu'naze.

Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;

38 Kema huno mago'ene onagegahaze hu'nea kegura, tusi zamasunku hu'naze. Nehu'za ventema me'nerega avare'za vu'naze.

och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.