2 Korinti 3
1 Hagi tagra mago'ane agafa huta tavufga erisaga hunaku nehumpi? Hifi mago'a vahe'mo'zama nehazaza huta tagra, tavufa erisagahu avo kreho nehumpi, hifi rumo'za avonkrerami'za tagri husga hihogu nehuno?
Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?
2 Tamagra'a tagri avona mani'naze. Ko tagu'afi krentenege'za miko vahe'mo'za nehampriza antahiza ke'za nehaze.
Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
3 Kraisintegati kretregeno e'nea avontafe kna huta eama nehazageta, tagra kegava nehune. Ana avona avo zotaretira onkre'neanki, kasefa huno mani'nea Anumzamofo Avamuteti krente'ne. Hagi ana avona havere kreonte'neanki, vahe'mofo tumopi krentene.
Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
4 Ama ana miko zankura Kraisimpina, Anumzamofonte tamentinti nehuta hankave e'nerune.
En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
5 Ana miko zama nehuna zankura, tagra'a hankavere nehune huta osugahune. Hianagi Anumzamo agra'a hankavereti hunerante.
Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
6 Agra anazanke huno tagrira huranteno hankavea tamigeta kasefa hagerafi kema hu'nea zamofo kegava hu'neta eri'zana e'nerune. Avompima krente'nea zankura nosunanki, avamupi zanku nehune. Na'ankure Avompima krente'nea zamo'a zamahe nefrie. Hianagi avamumo'a, zamasimu nezamie.
som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.
7 Hagi, havere erivakakino krente'nea avompinti fri'zana avareno neazamofo eri'zamo masa'ane e'ne. Hu'negu Israeli vahe'mo'za, Zamavuginki hige'za Mosesena avugosafina onke'naze. Na'ankure masazamo avugosafintira remsa hige'za nonkageno, ana msamo'a akoheno avugosafintira resu hu'ne. (Diu-Kas 35)
Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,
8 E'ina hu'neanagi Ruotge Avamumofo erizamo'a mago'ane agatereno hanave'ane hihamua omanegosifi?
huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
9 Na'ankure vahe'mofoma knama nemia eri'zamofona masa'ane hankave'a me'nenigeno'a, fatgo eri'zamo'a agetereno ra masa'ane hankave'a megahie.
Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
10 Anumzamofo tusi'a masane hanave'amoma me'neana kasefa eri'zama Anumzamo'ma erinea zamo, koma Anumzamo'ma eri'nea eri'zamofo masa'a agatere'ne. Ana higeno ko eri'zamofo masa'mo'a ko vagarene.
Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
11 Hanki fanane huno'ma nevania zamo'ma hankave'ane me'nenigeno'a, mago'ane mevava huno vania zamofo, hankavemo'a agateregahie.
Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.
12 E'ina hu'negu tagra fore'ma hanigu amuha nehuta, kea hankavetita nehune.
Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
13 Tagra Mosese knara osu'none, Agra avugosafi tavravenu refitenegeno, Israeli vahe'mo'za avugosafi masazamo'ma fananema hiama'a onke'naze. (Diu-Kas 34:33-35)
och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.
14 Hianagi antahintahiza zamimo'a hanavetino antrako hige'za maniza neazageno, ama knarera ehanatine. Na'ankure korapa huhagerafi kasegema nehamprizageno'a, ana tavravemo'a refiteno ne-egeno, Kraisimpi ana tavravea eritre'ne.
Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
15 Hianagi meninena Mosese'ma krente'nea avoma hampri'zana, ana tavravemo antahintahizazmia refite'ne.
Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.
16 Hu'neanagi vahe'mo'zama Ramofontema zamagu'ama rukrehe'ma hazageno, refimatezmantenea tavravea erinetre.
Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.
17 Ana hu'negu Ramo'a Avamukino, Ramofo Avamu'ma mani'nesirega, kinarente'zana omanegahie.
Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
18 Hianagi miko tavugosa refiote vahe'mota, Ramofo masazama'amo'a tagrite remasa nehigeta, kapomo hiankna huta remsa huta Agrikna hunkeno, Ramo'a Avamukino, agri masazamo'a mago'ane tagripina remsa nehie.
Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.
