< 2 Kroniku 35 >
1 Hagi Josaia'a ke hige'za Ra Anumzamo'ma Isipima ozamahe zamagatere'nea knaguma antahimiza ne'zama nenaza knare Jerusalemi kumate etru hu'naze. Hagi ese ikamofo 14ni zupa ozamahe'ma zamagatere'nea zanku'ma antahimiza sipisipiramina ahegi'naze.
Josias célébra la Pâque en l’honneur de l’Eternel à Jérusalem, et on immola la Pâque le quatorzième jour du premier mois.
2 Ana nehuno ana zupage Josaia'a Pristi vahetmina huzmantege'za, eri'zazmia enerizageno zamazeri hanaveti nanekea zamasmige'za, Ra Anumzamofo mono nompina eri'zana eri'naze.
Il établit les prêtres dans leurs charges et les encouragea au service du temple de l’Eternel.
3 Hagi Livae nagama zamazeri ante ruotage'ma hige'za mani'ne'za Israeli vahetmima kasegema rempima hunezmiza Livae nagara, ke hutru huno amanage huno zamasmi'ne, menina Anumzamofo huhagerafi huvempage vogisia Deviti nemofo Israeli vahe kini ne' Solomonima kinte'nea mono nompi anteho. Mago'enena huhagerafi huvempage vogisia zafa huta vuta eta osugahaze. Tamafuntera erita vano osiho. Ra Anumzana tamagri Anumza Israeli vahe'mota monora hunenteta eri'zama'a erinteho.
Il dit aux Lévites qui enseignaient à tout Israël et qui étaient consacrés à l’Eternel: "Mettez l’arche sainte dans le temple qu’a construit Salomon, fils de David, roi d’Israël; vous n’avez plus à la porter sur l’épaule. A présent, servez l’Eternel, votre Dieu, et son peuple Israël.
4 Israeli vahe kini ne' Devitine, nemofo Solomoni avontafepinema, krente'nea kante anteta nagate nofite trora hiho.
Soyez prêts par maisons paternelles, selon vos divisions, suivant le programme de David, roi d’Israël, et celui de Salomon, son fils.
5 Hagi mago mago nagamota, nagate nofite huta ruotgema hu'nea kumapina Livae naga'ene otita maniho.
Tenez-vous dans le sanctuaire selon les sections des maisons paternelles, pour vos frères, les enfants du peuple, et selon le partage des maisons paternelles des Lévites.
6 Hagi Ozamahe'ma zamagatere'nea kanagu'ma antahimiza nehaza sipisipi anentatami, aheta tamagra'a tamazeri agru nehuta, retrotra nehinkeno ruga'a tamafuhe'za Ra Anumzamo'ma Mosesema asami'nea kante ante'za anara hiho.
Immolez la Pâque, sanctifiez-vous, tenez-vous prêts pour vos frères, en vous conformant à la parole de l’Eternel transmise par Moïse."
7 Hagi ozamahe'ma zamagatere'nea zanku'ma antahimi ofama hanaza zana, sipisipine meme anentatamina Josaia'a agra'a keginafintira 30tausenia nezmino, 3tauseni'a ve bulimakao afutamina maka eme atruma hu'naza vahe'mokizmia zami'ne.
Josias préleva pour les gens du peuple, pour tous ceux qui étaient là, du menu bétail, agneaux et chevreaux, le tout destiné aux sacrifices pascaux, au nombre de trente mille têtes et trois mille têtes de gros bétail, tout cela pris sur les biens du roi.
8 Ana hige'za kini ne'mofo eri'za vahe'amo'za zamagranena mago'a sipsipine bulimakao afutaminena zamavesite avre'za Israeli vahetamine, pristi vahetamine, Livae naga'enena eme zami'naze. Hagi Anumzamofo mono nonte kva vahera Hilkaia'ma, Zekaraia'ma, Jehieli'ma hu'za zamagranena ozamahe'ma zamagatere'nea zanku'ma antahimiza ofama hanaza zana, 2tausen 600'a sipisipine meme afutaminki, 300'a bulimakaogi hu'za pristi vahe'mokizmia zami'naze.
Les chefs aussi prélevèrent un présent pour le peuple, les prêtres et les Lévites; Hilkiyya, Zacharie, Yehïêl, intendants du temple de Dieu, donnèrent aux prêtres deux mille six cents agneaux pascaux et trois cents bœufs.
9 Hagi Livae kva vahera Konanaia'ma, neganakea Semaia'ene Netanelikegi, Hasabaia'ma, Jeieli'ma, Jozabadi'ma hu'za zamagranena, ozamahema zamagatere'nea knaguma antahimi ofama huzana, sipisipine meme afutamina 5tauseni'agi, 500'a bulimakao afutminki hu'za Livae nagara zami'naze.
Conanyahou, Chemayahou et Netanel, ses frères, et Hachabiahou, Yeïêl et Jozabad, chefs des Lévites, firent don aux Lévites de cinq mille agneaux pascaux et de cinq cents bœufs.
10 Hagi ana zantmima retro'ma hute'za, pristi vahe'mo'za zamagra'a eri'za kankamunte oti'zageno, Livae naga'mo'za kini ne'mo'ma kevure kevure'ma refkoma huzmante'nea kante ante'za oti'naze.
Le service prêt, les princes se tinrent à leur place et les Lévites dans leurs divisions, selon l’ordre du roi.
11 Hagi ozmahe'ma zamagatere'nea zanku'ma antahimiza ofama hu sipisipiramina ahe'za korama'a tagi'za pristi vahetami zamizage'za, pristi vahe'mo'za eri'za Kresramana vu itarera rutritri nehazageno, Livae naga'mo'za ana sipisipi afutamimofo akrura kararuvazi'naze.
Ils immolèrent la Pâque; les prêtres lancèrent le sang reçu de leurs mains, et les Lévites firent le dépouillement des victimes.
12 Hagi Mosese avontafepima hu'nea kante'ma ante'za mago mago naga'mo'zama Ra Anumzamofonte tevefima kre fananehu ofama hanaza sipisipi afutamine, bulimakao afutaminena anampinti Livae naga'mo'za eritru hunte'naze.
Ils mirent de côté les holocaustes, pour les donner, selon les divisions des maisons paternelles, aux gens du peuple, afin de les offrir à l’Eternel suivant les prescriptions du livre de Moïse, et il en fut de même du gros bétail.
13 Hagi tra kemoma hu'nea kante ante'za Ozmahe'ma zmagatere'nea zanku'ma antahimi sipisipia ahe'za tevefi negre'za, zamazeri ruotgema hu ofanena kavoramimpine ranra kavofinena ti taginte'za kre'za ame hu'za ati'za zamizage'za maka vahe'mo'za ne'naze.
On cuisit la Pâque au feu, selon la règle; quant aux choses saintes, on les cuisit dans des marmites, des chaudrons et des poêles, et on s’empressa de les donner à tous les gens du peuple.
14 Hagi anama hute'za Livae naga'mo'za zamagra'a sipisipi afutamine, pristi vahe'mokizmi sipisipi afutamina retrotra hu'naze. Na'ankure pristi vahera, Aroni amohe'za kre fananemahu ofane, afova'anena Kresramana nevazageno vuno hani ome hu'ne. E'ina hu'negu hu'za Livae naga'mo'za zamagra'a sipisipi afutamine, pristi vahe'mokizmi sipisipi afutaminena retrotra hu'naze.
Ensuite ils apprêtèrent ce qui leur revenait, à eux et aux prêtres, car les prêtres, descendants d’Aaron, furent occupés à offrir les holocaustes et les graisses jusqu’à la nuit. Aussi les Lévites préparèrent-ils tout pour eux-mêmes et pour les prêtres, descendants d’Aaron.
15 Hagi zavenama ahe'za zagame'ma hu vahetmina Asapumpinti'ma fore'ma hu'naza vaheki'za, Devitima Asapuma Hemanima kini ne'mofo kasnampa ne' Jedutuni'ma hu'za huzmante'naza kante ante'za eri'za kankamuzmire otitere hu'naze. Hagi kuma kafante kva vahe'mo'za, kuma kafana atre'za ovu'za kafante kva hute'za mani'naze. Na'ankure mago'a Livae naga'mo'za makazazmia retrotra huzmante'naze.
Les chantres de la maison d’Assaph étaient à leur poste selon l’ordonnance de David, d’Assaph, de Hêman et de Yedoutoun, Voyant du roi, et les portiers occupaient chaque porte; ils n’eurent pas à s’écarter de leur service, car les Lévites, leurs frères, avaient tout préparé pour eux.
16 E'ina hige'za Israeli vahe'mo'za Ra Anumzamo'ma ozmahe'ma zamagatere'nea zankura antahinemiza ne'zana kre'za nene'za musena nehu'za, kini ne' Josaia'ma hu'nea kante ante'za Ra Anumzamofo Kresramanavu itarera, kre fanane hu ofa hu'naze.
Ainsi fut assuré tout le service du Seigneur ce jour-là pour célébrer la Pâque et offrir des holocaustes sur l’autel de l’Eternel, selon l’ordre du roi Josias.
17 Hagi Israeli vahe'tamima atru'ma hu'naza vahe'mo'za ozmahe'ma zamagatere'nea zankura antahinemi'za zisti onte bretia 7ni'a knafi nene'za musena hu'naze.
Tous les Israélites qui se trouvaient là célébrèrent la Pâque en ce temps-là ainsi que la fête des Azymes durant sept jours.
18 Hagi kasnampa ne' Samueli knareti'ma e'neana mago kini ne'mo'a e'inahukna zana Israeli vahepina eri fore osu'nea kna hu'za, ozamahe'ma zamagatere'nea knaguma antahimi'za ne'zama kre'za nene'za musenkasea osu'nazankna hu'za pristi vahetmima, Josaia'ma Livae vahetmima, maka Judane Israeli vahetmima, Jerusalemima nemaniza vahe'mo'zanena ne'zana kre'za nene'za tusi musenkase hu'naze.
L’On n’avait pas célébré une telle Pâque en Israël depuis l’époque du prophète Samuel, et aucun des rois d’Israël n’avait rien fait de comparable à la Pâque que célébra Josias ainsi que les prêtres, les Lévites, tout Juda et Israël qui se trouvaient là et les habitants de Jérusalem.
19 Hagi Josaia'a 18ni'a kafuma kinima nemanige'za, ozmaheno zamagatere'nea zanku'ma antahimi knarera ne'zana kre'za nene'za ama ana musenkasea hu'naze.
C’Est dans la dix-huitième année du règne de Josias que fut célébrée cette Pâque.
20 Hagi Josaia'ma mono nompi zama eri fatgoma hutegeno'a, Isipi kini ne' Niko'a hara erino Yufretisi Tinte Kakemisi kumate egeno, Josaia'a ha' ome huzmantenaku vu'ne.
Après que Josias eut ainsi organisé tout le service du temple, Nekho, roi d’Egypte, monta guerroyer à Kharkhemich sur l’Euphrate, et Josias sortit à sa rencontre.
21 Hianagi Niko'a amanage huno Josaiantega kea atregeno vu'ne, Juda kini ne'moka, na'ante kagra hara hunante'za nehane? Nagra kagrira hara hugantenakura nomoanki, nagrama ha'ma hunezmantoa vahe'ene hara hunaku neoe. Anumzamo'a ame hunka vuo huno hunantegena neoanki, ru nagranema mani'nea Anumzamo kahe frisigi hara reonanto.
Mais Nekho lui fit dire par des messagers: "Qu’y a-t-il entre moi et toi, roi de Juda? Ce n’est pas à toi que j’en ai aujourd’hui, mais à la maison avec qui je suis en guerre, et Dieu m’a ordonné de me hâter. Laisse faire à Dieu, qui est avec moi, afin qu’il ne te détruise pas."
22 Hianagi Anumzamo'ma Niko'ma asmigeno'ma hiankea Josaia'a antahi amne nehuno, ru kukena huno agra'a azeri frakino ru vahekna nehuno, Megido agupofi ha' ome hunaku vu'ne.
Mais Josias ne se détourna point de lui. Il se déguisa pour se battre avec lui et n’écouta pas les paroles de Nekho, inspirées de Dieu. Il vint livrer bataille dans la plaine de Meghiddo.
23 Hagi ha' eme nehige'za, keve ahazageno Josaia'a eri'za vahe'araminkura huno, hago hazenke eruanki navreta viho.
Les archers tirèrent sur le roi Josias, et le roi dit à ses serviteurs: "Transportez-moi, car je suis grièvement blessé."
24 Anage hige'za eri'za vahe'amo'za Josai'ana karisi'afintira avre'za ru karisi'afi ante'za avre'za Jerusalemi vazageno ufri'ne. Anama frige'za, maka Juda vahetamine, Jerusalemi kumate vahe'mo'zanena afahe'mofo matipi eri'za ome asenente'za, tusi zamasunku hu'za zavira ate'naze.
Ses serviteurs l’enlevèrent de son char, le mirent sur un autre char qu’il avait et le conduisirent à Jérusalem, où il mourut. Il fut enseveli dans le sépulcre de ses ancêtres, et tout Juda et Jérusalem prirent le deuil pour Josias.
25 Ana'ma higeno'a, kasnampa ne' Jeremaia'a, Josaia agire vare zagame asunte'nege'za, zagamema hu vahe'mo'za ana zagamera hu'za meninena zavira netaze. Hagi ana zagamera zavi zagamema krenentaza avontafepina krentazageno me'nege'za zagamera hu'za zavira netaze.
Jérémie fit une complainte sur Josias; tous les chantres et chanteuses ont célébré Josias dans leurs élégies jusqu’à ce jour, et ils en ont fait une coutume obligatoire en Israël. Elles se trouvent consignées parmi les Elégies.
26 Hagi Josaia'ma agafama huno kinima mani'neretima vuno vagaretema vu'nea knafima hu'nea zantamimofo agenkene, Ra Anumzamofo kasegema avariri'nea avu'avamofo agenkenena,
Pour le surplus des faits et gestes de Josias et ses actes de piété conformes aux prescriptions de la Loi de l’Eternel,
27 Israeli kini vahetamine Juda kini vahetmimofo zamagenke'ma krente'naza avontafepi krente'naze.
ses premières et ses dernières actions, tout cela est consigné dans le livre des Rois d’Israël et de Juda.