2 Kroniku 33

1 Hagi Manase'a 12fu'a kafu nehuno Juda vahe kinia efore huno, 55'a kafu Jerusalemi kumatera kinia mani'ne.

Manasse var tolv år gammal, när han blev konung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem.

2 Hagi Manase'a Ra Anumzamofo avufina ko'ma ana mopafima mani'naza vahe'mo'zama agoteno himnagema hu'nea avu'ava'ma nehazageno zamahe natitre'neankna kefo kumi hu'ne.

Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israels barn.

3 Hagi nefa Hesekaia'ma havi anumzamofo mono kumatmima taganama vazitre'neana ete eri so'e huno negino, Bali havi anumzante'ma kre sramnavu ita tro nehuno, Asera havi anumzamofo amema'ama antre'za tro'ma hunte'naza zafaramina retrurentetere hu'ne. Ana nehuno maka monafima me'nea zantmintera rena reno monora huzmante'ne.

Han byggde åter upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade brutit ned, och reste altaren åt Baalerna och gjorde Aseror, och tillbad och tjänade himmelens hela härskara.

4 Hagi Ra Anumzamo'ma huno, Jerusalemi kumapi Nagri nagi me'nena, monora hunante vava hugahazema huno hu'nea mono nompina, Manase'a havi anumzamofo kre sramnavu ita tro hunte'ne.

Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: »I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.»

5 Hagi Ra Anumzamofo mono nonkumapima, megi'ane agu'afinema me'nea kumatrempina, monafima me'nea zantmimofonte'ma kresramanama vu itarami tro hunte'ne.

Han byggde altaren åt himmelens hela härskara på de båda förgårdarna till HERRENS hus.

6 Ana nehuno Ben-Hinomue nehaza agupofi ne' mofaveramima'a aheno kresramana nevuno, fri vahe hankro'ene nanekea huno antahintahia e'nerino, avu'ataga avu'ava zana nehuno, tusazane safezanena nehuno, amene vahetegatira antahintahia eri'ne. E'ina nehuno Ra Anumzamofo avurera tusi kumi'ma hiazamo higeno, Ra Anumzamo'a tusi rimpa ahente'ne.

Han lät ock sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och övade teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i HERRENS ögon, så att han förtörnade honom.

7 Ana nehuno azanteti'ma antreno tro'ma hu'nea havi anumzamofo amema'a erino, Anumzamofo ra mono nompi ome ante'ne. E'ina mono nona Anumzamo'ma Devitine, nemofo Solomoninena anage huno znasami'ne, Israeli naga nofipintira Jerusalemi kuma huhampruankino, Nagri nagimo'a ama anampi me'nenke'za, monora hunante vava hugahaze.

Och avgudabelätet som han hade låtit göra satte han i Guds hus, om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo: »Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid.

8 Ana nehuno, Nagrama huanke'ma zamagrama nevaririza Mosesema ami'noa kasegene, tra kenema kegava nehu'zama, amage'ma antesnage'na, zamafahe'ima huhampri zmante'noa mopafima mani'nafintira zamahenati otretfa hugahue.

Och jag skall icke mer låta Israel vandra bort ifrån det land som jag har bestämt åt edra fäder, om de allenast hålla och göra allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar och rätter som de hava fått genom Mose.»

9 Hianagi Manase'a Juda vahetamine Jerusalemi kumapima nemaniza vahetaminena zmavreno havigampi frege'za, Ra Anumzamo'ma ama mopafinti'ma zamahenati tre'nea vahe'mo'zama hu'naza kefo avu'avara agatere'za hu'naze.

Men Manasse förförde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som HERREN hade förgjort för Israels barn.

10 Ana hazageno Ra Anumzamo'a Manasene, Agri vahe'enena nanekea zmasami'neanagi, zamagra ke'amofona antahiza amagera onte'naze.

Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke därpå.

11 E'ina hu'negu Ra Anumzamo'a Asiria sondia vahete kva vahe'mokizmi zamazampi Manasena avrentege'za azeriza, bronsire seni nofinu kina rentete'za, agonagampi hukunu vazirusi hu'za avre'za Babilonia vu'naze.

Då lät HERREN den assyriske konungens härhövitsmän komma över dem; de slogo Manasse i bojor och fängslade honom med kopparfjättrar och förde honom till Babel.

12 Hagi Manase'ma tusi atagu'ma nehuno'a, Anumzama'amofo avuga razampi agu'a anteramino, aza hinogura afahe'i Anumzamofona antahige'ne.

Men när han nu var i nöd, bön föll han inför HERREN, sin Gud, och ödmjukade sig storligen för sina fäders Gud.

13 Hagi Manase'ma asunku'ma huno Anumzamofoma nunamuma huno antahigegeno'a, Anumzamo'a asunku hunenteno aza huno avreno, agrama kegavama hu'nea mopafi Jerusalemi e'ne. E'ina higeno Manase'a Anumzamofonkura Ra Anumza mani'ne huno keno antahino hu'ne.

Och när han så bad till honom, lät han beveka sig och hörde hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem såsom konung. Och då besinnade Manasse att HERREN är Gud.

14 Hagi anama huteno'a Manase'a Jerusalemi kumamofona zage hanati kaziga, Gihoni agupoma me'nea kaziga have keginamofona amefi'a, mago zaza have kegina huno nozame kuma kafane nehazare uhanatiteno, Oferie nehaza agonarega ana kegina huno mareri'ne. Hagi sondia vahete kva vahetmina tusinasi vihuma me'nea rankumatmima Juda mopafima me'nea rankumatmimpi zamantetere hu'ne.

Därefter byggde han en yttre mur till Davids stad västerut mot Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och gjorde den mycket hög. Och han insatte krigshövitsmän i alla befästa städer i Juda.

15 Ana nehuno Manase'a havi anumzantmimofo amema'aramima zafarema antreno tro'ma hunteterema hu'neana, Ra Anumzamofo mono nompintira erinetreno, ana havi anumzantminte'ma kresramanama vu itaramina taganavazino Jerusalemi ran kumamofona fegi'a ome atre'ne.

Och han skaffade bort de främmande gudarna och avgudabelätet ur HERRENS hus, så ock alla de altaren som han hade byggt på det berg där HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem utanför staden.

16 Ana huteno Ra Anumzamofo kresramana vu ita ete tro huno, ana agofetu arimpa fru ofane, susu hunteno ami ofanena Ra Anumzana Israeli vahe'mofo Anumzamofontega kre'sramna vu'ne.

Och han upprättade HERRENS altare och offrade tackoffer och lovoffer därpå, och uppmanade Juda att tjäna HERREN, Israels Gud.

17 Ana'ma hige'za vahe'mo'za agona agona mono'ma nehazafina kresramana vu'nazanagi, Ra Anumzana Israeli vahe'mofo Anumzamofonteke kresramna vu'naze.

Men folket offrade ännu på höjderna, dock allenast åt HERREN, sin Gud.

18 Hagi mago'a zantmima Manase'ma kinima mani'neno hu'nea zantamine, Ra Anumzamofonte'ma nunumuma hu'nea nunamune, kasnampa vahetmimozama Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamofo agifima asami'naza nanekenena, Israeli kini vahe'mofo zamagenkema krenentaza avontafepi krente'naze.

Vad nu mer är att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels Guds, namn, det står i Israels konungars krönika.

19 Hagi Manase'ma havi anumzantmimofo mono kuma'ma tro nehuno, Asera havi anumzamofo amema'ama zafare'ma antreno tro nehuno, Anumzamofonte'ma mani fatgoma osu'nea zamofo agenkene, agra'ama anteramino Ra Anumzamo'ma aza hinogu'ma nunamuma higeno Ra Anumzamo'ma aza hu'nea zanena kasnampa vahe'mofo agenkema krente'naza avontafepi krente'naze.

Och om hans bön och huru han blev bönhörd, och om all hans synd och otrohet, och om de platser på vilka han byggde offerhöjder och ställde upp sina Aseror och beläten, innan han ödmjukade sig, härom är skrivet i Hosais krönika.

20 Hagi Manase'ma frige'za, agri nonkuma'afi asentageno, nemofo Amoni agri nona erino kinia mani'ne.

Och Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom där han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom.

21 Hagi Amoni'a 22'a kafu nehuno, kinia efore huno tare kafu Jerusalemi rankumatera kinia mani'ne.

Amon var tjugutvå år gammal, när han blev konung, och han regerade två år i Jerusalem.

22 Hagi Amoni'a Ra Anumzamofo avufina nefa Manase hu'neaza huno kefo avu'ava nehuno, ne'fama antreno tro'ma hunte'nea maka havi anumzantamimofo amema'araminte kresramana nevuno, monora hunenteno, eri'zana erinte'ne.

Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, såsom hans fader Manasse hade gjort; åt alla de beläten som hans fader Manasse hade låtit göra offrade Amon, och han tjänade dem.

23 Hianagi Amoni'a, nefa Manase'ma hu'neaza hunora Ra Anumzamofontera agu'a anteramino asunkura osu'neanki, mago'ane rama'a kumi huno vu'ne.

Men han ödmjukade sig icke för HERREN, såsom hans fader Manasse hade gjort, utan denne Amon hopade skuld på skuld.

24 Hagi Amoni'ma ana'ma huno'ma vige'za kege'za, agri eri'za kva vahe'amo'za, ahe frinaku oku'a antahintahia retro hute'za, agri nompi ahe fri'naze.

Och hans tjänare sammansvuro sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus.

25 Hianagi Juda vahe'mo'za hugantigama hu'za, kini ne' Amonima ahe fri'naza vahetamina zamahe nefri'za, nemofo Josaia kinia azeri otizageno, agri nona erino kinia mani'ne.

Men folket i landet dräpte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom.