< 2 Kroniku 16 >

1 Asa'ma 36si'a kafuma Juda vahe kinima nemanigeno'a, Israeli vahe kini ne' Basa'a Juda vahera hara eme huzmanteno, Rama kumate sondia vahe'amofo kumara eme kintege'za sondia vahe'mo'za mani'ne'za kegava hazageno, Juda kini ne' Asa mopafina mago vahe'mo'e huno ufrege, atiramigera osu'ne.
La trente-sixième du règne d’Asa, Baasa, roi d’Israël, étant venu attaquer Juda, fortifia Rama, pour ne pas laisser l’entrée libre à Asa, roi de Juda.
2 Ana'ma higeno'a Asa'a Ra Anumzamofo nompinti'ene agra nompintira goline mago'a silvanena erino Siria kini ne' Ben-Hadati'ma Damaskasima nemanirega atregeno nevigeno, amanage huno hu'ne,
Alors Asa sortit de l’argent et de l’or des trésors de la maison du Seigneur et de la maison du roi, et les envoya à Ben-Hadad, roi de Syrie, résidant à Damas, avec ces paroles:
3 Amanahu nagesa nentahue, ko'ma nerfakema hu'na'aza huta mago trimpa huta maninu'a ke huvempa huta huhagerafinu'egu silvane golinena kagritega atregantogeno vie. Hagi vunka Israeli kini ne' Basa'enema huhagerafina'a nanekea ome vakanetregeno natreno vino.
"Toi et moi soyons alliés, comme mon père fut allié du tien. Je t’envoie de l’argent et de l’or, afin que tu rompes ton alliance avec Baasa, roi d’Israël, et qu’il se retire de chez moi."
4 Hagi Ben-Hadati'a Asa'ma hiankea nentahino, sondia vahe kva vahetami huzmantege'za Israeli rankumatmimpi vahetmina hara huzmante'za Ijoni rankuma'ma, Dani rankuma'ma, Abel-Maimi rankuma'enena e'nerino, ne'zama eritruma nehaza rankumatmima Naftali mopafima me'neana maka zamahe'za hanare'naze.
Ben-Hadad, accédant à la demande du roi Asa, envoya ses généraux contre les villes d’Israël. Ils prirent de vive force Iyyôn, Dan, Abel-Mayim et tous les magasins d’approvisionnement des villes de Nephtali.
5 Hagi ana nanekema Ba'asa'ma nentahino'a, Rama kuma'ma negia eri'zana atregeno anante me'ne.
Lorsque Baasa en fut informé, il renonça à fortifier Rama et arrêta ses travaux.
6 Ana higeno kini ne' Asa'a maka Juda vahetaminku ke hige'za, Rama kuma'ma eri hanavetino kinaku'ma haveramine zafaraminema eri atruma hu'nea zantamina, eri'za vazageno ana havereti'ene zafareti Geba kuma'ene Mizpa kuma'enena eri hanavetino ki'ne.
Le roi Asa fit venir tout Juda pour enlever les pierres et le bois destinés aux constructions de Baasa, et il s’en servit pour fortifier Ghéba et Miçpa.
7 Hagi ana kna zupa kasnampa ne' Hanani'a Juda kini ne' Asante eno amanage huno eme asmi'ne, Ra Anumzana kagri Anumzamofontera kamentintia osananki, atrenka Siria kini ne'mofonte kamentintia hankeno, Siria kini ne'mofo sondia vahe'mo'za katre'za fraze.
A cette époque, Hanani le Voyant alla trouver Asa, roi de Juda, et lui dit: "Puisque tu t’es appuyé sur le roi de Syrie au lieu de t’appuyer sur l’Eternel, ton Dieu, l’armée du roi de Syrie s’est échappée de tes mains.
8 Hagi Itiopia vahe'ene Libia vahemo'zanena rama'a sondia vahe nezmante'za rama'a karisine hosifima mani'ne'zama ha'ma hu vahera rama'a zamante'naze. Hianagi kagra Ra Anumzamofonte kamentinti hu'nanku, Ra Anumzamo zamavare kazampina zamante'genka hara huzmagatere'nane.
Assurément, les Ethiopiens et les Libyens formaient une armée considérable, disposant de chars et de cavaliers extrêmement nombreux, et parce que tu as cherché ton appui en l’Eternel, il les a livrés en ton pouvoir.
9 Na'ankure Ra Anumzamo'a ama mopafina maka kaziga avua anteno omege emege nehuno, i'zano agu'amo'a knare huno Agrite'ma rutragote'nesia vahe zamaza nehuno zamazeri hanavetinaku tro huno mani'ne. Hagi kagra neginagi'za hananki'za, ha' vahe'mo'za hara eme huramante vava hu'za vugahaze.
C’Est que l’Eternel promène ses regards sur toute la terre, pour soutenir ceux dont le cœur lui appartient entièrement. Tu as agi follement en cette occurrence. Aussi désormais tu ne cesseras d’être en guerre."
10 Anage higeno Asa'a ana kasnampa nekura tusi rimpa ahenenteno, azerino kina nompi ante'ne. Na'ankure ana ke'arera tusi arimpa ahente'ne. Ana nehuno tusiza huno mago'a Juda vahetmina Asa'a zamazeri haviza hu'ne.
Asa s’emporta contre le Voyant et le fit jeter en prison, tant il était courroucé contre lui pour ce discours. Asa maltraita aussi une partie du peuple à ce moment.
11 Hagi Asa'ma kinima mani'neno'ma hu'nea zantmimofo agenkea, agafama hu'nereti'ma vuno atumpare'ma uhanati'neana maka Juda kini vahe'ene Israeli kini vahetmimofo zamagenkema krenentaza avontafepi krente'naze.
Or, l’histoire d’Asa, du commencement à la fin, est consignée dans le Livre des Rois de Juda et d’Israël.
12 Hagi Asa'ma 39ni'a kafuma kinima nemanino'a, agafi kria efore higeno ana kri'amo'a ome ra hu'ne. Hagi ana krimo'ma ome rama nehigeno'a, Ra Anumzamofona antahigeno azahu zana e'orineanki, dota vahetegatike zmantahigeno azama hu zana eri'ne.
La trente-neuvième année de son règne, Asa eut les pieds malades. Cette maladie fut extrêmement grave; pourtant, même dans sa maladie il ne s’adressa pas à l’Eternel, mais aux médecins.
13 Ana nehuno Asa'a 41ni'a kafu kinia maniteno frige'za afahe'ima asezmante'nazafi asente'naze.
Asa s’endormit avec ses pères; il mourut dans la quarante-unième année de son règne.
14 Hagi anama asemante'nazana agra'a hanagatinte'nea havegampi Deviti rankumapi Jerusalemi asente'naze. Hagi havegampina mnanentake'za atre'za eri mana nevu'za megi'a tusi teve hugre'za mani'neza zamasunkura hu'naze.
On l’ensevelit dans les chambres funéraires qu’il s’était creusées dans la Cité de David, on le déposa sur la couche qui avait été garnie d’aromates et de parfums, préparés selon l’art des parfumeurs; et l’on alluma en son honneur un très grand bûcher.

< 2 Kroniku 16 >