< 2 Kroniku 13 >

1 Jeroboamu'ma 18ni'a kafuma Israeli vahe kinima nemanigeno'a, Abija'a Juda vahe kinia agafa huno mani'ne.
Uti adertonde årena Konungs Jerobeams vardt Abia Konung i Juda;
2 Hagi Abija'a 3'a kafu Jerusalemia kinia mani'ne. Nerera'a Gibea kumateti Urieli mofakino agi'a Mikaia'e. Hagi Jeroboamu'ene Abijakea ana knafina tusi ha' hu'na'e.
Och regerade tre år i Jerusalem; hans moder het Michaja, Uriels dotter, af Gibea. Och en strid hof sig upp emellan Abia och Jerobeam.
3 Hagi Abija'a 400 tauseni'a hankavenentake sondia vahe'aramina zamavareno Jeroboamuna hara hunte'naku vigeno, Jeroboamu'a 800 tauseni'a hankavenentake sondia vahe zamavareno Juda vahera hara hu'zmantenaku e'ne.
Och Abia gjorde redo till strid med fyrahundradtusend unga män, starka till strid; men Jerobeam gjorde redo till att strida emot dem med åttahundradtusend starka unga män.
4 Hagi Abija'a Efraemi agona kokampi Zemaraimi agonare oti'neno amanage huno kezanati'ne, Jeroboamugane, maka Israeli vahe'mota kama antahiho!
Och Abia steg upp på Zemaraims berg, som ligger på Ephraims berg, och sade: Hörer härtill, Jerobeam, och hele Israel!
5 Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'ma hanavenentake huvempage huno, Israeli vahe kini trara Devitine agripinti'ma fore hunante anante'ma hanaza vahe'mokizmi kini tra mevava hugahie huno'ma hu'neana ontahi'nazo?
Veten I icke, att Herren Israels Gud hafver gifvit David Israels Konungarike till evig tid; honom och hans söner ett saltförbund?
6 Hianagi korapara Nebati nemofo Jeroboamu, Deviti eri'za nemo otino Deviti nemofo kva ne'a Solomonina hararente'ne.
Men Jerobeam, Nebats son, Salomos tjenare, Davids sons, kastade sig upp, och satte sig emot sin herra;
7 Ana'ma nehige'za mago'a kumazafa vahe'mo'za Solomoni nemofo Rehoboamu'na hararente'naze. Hagi ana knafina Rehoboamu'a osi mofavre mani'neankino, ana kezmirera mago zana osu'ne.
Och till honom hafva gifvit sig lösaktige män och Belials barn, och hafva förstärkt sig emot Rehabeam, Salomos son; förty Rehabeam var ung, och af blödigt hjerta, så att han icke varde sig för honom.
8 Hagi kagri'ma ohampriga'a hanave sondia vaheka'a manizageno, havi anumzama golire bulimakao anentama Jeroboamu'ma tro hugami'nea anumzama ante'nana zanku nentahinka, Ra Anumzamo'ma Deviti naga'ma huvempa huno ami'nea kini tra eri atregahue hunka nehano?
Nu menen I vilja sätta eder emot Herrans rike, ibland Davids söner; efter I ären en stor hop, och hafven gyldene kalfvar, som Jerobeam eder för gudar gjort hafver.
9 Hagi kagra Aroni naga'ene, Livae nagapinti Ra Anumzamofo pristi vahera zmahenatinka, ru mopafi vahe'mo'zama nehazaza hunka, kagra'a pristi vahetami zamazeri oti'nane. Hagi iza'oma mago agaho bulimakaogi, 7ni'a ve sipisipima avrenoma agra'ama azeri ruotge'ma hunaku'ma e'nea vahera, zamavarenka havi anumzamofo pristi vahe zmantanke'za manitere hu'naze.
Hafven I icke fördrifvit Herrans Prester, Aarons söner, och Leviterna; och hafven gjort eder egna Prester, såsom folken i landen? Den som kommer till att fylla sina hand med en ung stut och sju vädrar, den varder Prest till dem som icke äro gudar.
10 Hianagi tagra, Ra Anumzana Anumzantimofona tamagena huomi'none. Aroni mofavremo'za pristi eri'zana erizageno, Livae naga'mo'za Ra Anumzamofo eri'zana zamaza hu'za e'nerize.
Men med oss är Herren vår Gud, den vi icke öfvergifve, och Presterna, som Herranom tjena, Aarons barn, och Leviterna i deras sysslor;
11 Hagi zamagra mika kna nanterane, kinaganena tare zupa Ra Anumzamofontega ofane mnanentake insensinena kre mna vuntetere nehu'za, Anumzamofo avugama ante bretia goli itare nente'za, golire tro hunte'nea tavi azotare mika kinaga tavira rekru huntetere nehaze. Tagra Ra Anumzamofo amage anteta nevarurunketa, tamagra tamefi agrira humi'naze.
Och upptända Herranom bränneoffer, hvar morgon och hvar afton, dertill det goda rökverket, och tillreda bröden på det rena bordet, och den gyldene stakan med sina lampor, så att de varda upptände hvar afton; ty vi behålle Herrans vår Guds vakt; men I hafven öfvergifvit honom.
12 Hagi menina antahiho, Anumzamo'a tagri kaziga mani'neankino, pristi vahe'mo'za ha'ma huramante ufe renaku retro hu'za mani'naze. Israeli vahe'mota Ra Anumzana tamafahe'i Anumzamofona ha' reonteho. Na'ankure hara hu ageteoregahaze.
Si, med oss är Gud i spetsen, och hans Prester och trummeterna till att trummeta; så att man skall trummeta emot eder; I Israels barn, strider icke emot Herran edra fäders Gud; ty det varder eder icke väl bekommandes.
13 Hagi Jeroboamu'a sondia vahetmina huzmantege'za zamefiti hara eme huzmante'naku kafona ome ante'naze. Hagi mago'a sondia vahe'mo'za Juda sondia vahe zamavuga manizage'za, mago'amo'za zamefi kafona eme ante'naze.
Men Jerobeam gjorde en bakhär, att han måtte komma bakuppå dem; så att desse voro frammanför Juda, och bakhären efter dem.
14 Hagi Juda vahe'mo'zama kazana ha' vahe'mo'za zamavugati'ene zamefikati'ene e'naze. Ana'ma hige'za Ra Anumzamofontega zamazama hanigura krafage hazageno, pristi vahe'mo'za ufere'naze.
Då nu Juda vände sig om, si, då var strid både för och efter. Då ropade de till Herran, och Presterna trummetade med trummeter;
15 Ana'ma hute'za Juda sondia vahe'mo'za ha'mahu kezati'naze. Hagi Juda vahe'mo'za hahu kezati'za krafagema nehazageno'a, Jeroboamune maka Israeli vahera Anumzamo'a hara huzmanteno, Abijane Juda vahe zamavuga hara huzmagatere'ne.
Och hvar man i Juda skriade. Och då hvar man i Juda skriade, plågade Gud Jerobeam och hela Israel för Abia och Juda.
16 Ana'ma higeno'a, Israeli vahe'mo'za koro frazageno, Anumzamo'a Israeli vahera Juda vahe zamazampi zamavarente'ne.
Och Israels barn flydde för Juda; och Gud gaf dem i deras händer.
17 Hagi Abija'ene Juda vahe'mo'za hanavenentake Israeli sondia vahera tusi vahekrerfa zamahe'nazankino, ana zupa 500 tauseni'a sondia vahe zamahe fri'naze.
Och Abia med sitt folk gjorde en stor slagtning på dem; och föllo af Israel slagne femhundradtusend unge män.
18 E'ina hu'za Juda vahe'mo'za Israeli vahera hara huzmagatere'naze. Na'ankure Juda vahe'mo'za zamagra Ra Anumzana zamafahe'i Anumzante zamentintia hu'nazagu anara hu'naze.
Alltså vordo Israels barn nedertryckte i den tiden; och Juda barn vordo tröste; förty de förläto sig på Herran deras fäders Gud.
19 Ana higeno Abija'ene sondia vahe'amo'za Jeroboamune sondia vahe'a zamahe'za zamarotgo hazage'za nefrage'za mago'a ranra kuma'zmia zamahe'za hanare'ne. E'i ana kumatmina, Beteli rankumaki, Jesana rankumaki, Efroni rankumaki, maka neone kumatmima ana rankumataminte'ma megagi'nea kumatmina zamahe'za hanare'naze.
Och Abia jagade efter Jerobeam, och vann honom städer af, BethEl med dess döttrar, Jesana med dess döttrar, och Ephron med dess döttrar;
20 Hagi Abija'ma hanaventino kinima mani'neno'ma kegava hu'nea knafina, Jeroboamu'a mago'enena hihamua erino kinia omanigeno, Ra Anumzamo'a henka ahe fri'ne.
Så att Jerobeam kom intet mer till magt, så länge Abia lefde. Och Herren plågade honom, så att han blef död.
21 Hianagi Abija'a tusiza huno hankavenentake kini efore nehuno, 14ni'a a'ne anteneno, 22'a ne' mofavreraminki, 16ni'a mofanegi huno zamante'ne.
Då nu Abia vardt förstärkt, tog han fjorton hustrur, och födde två och tjugu söner och sexton döttrar.
22 Hagi maka'zama Abijama hu'nea zamofo agenkea kasnampa ne' Ido avontafepi krente'naze.
Hvad nu mer af Abia sägande är, och om hans vägar, och hans gerningar, det är skrifvet uti den Prophetens Iddo Historia.

< 2 Kroniku 13 >