1 Tesaronaika 2
1 Hagi nenafugata tamagra antahi'naze, tamagritegama e'nona zamo'a amnezanknara osugahie.
I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.
2 Tagri'ma Filipai kumate'ma tazeri haviza nehu'za, nerahe'za hu'nazazana, tamagra antahi'naze. Hianagi Anumzamo'ma tazeri hanavetigeta, Agri Knare Musenkea huama huta tamagri'enena neramasamunkeno, maka vahe'mo'za ha'rerante'naze. (Apo 16:19-24, 17:1-9)
Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.
3 Tagrira oku'a antahintahitia omnene, tamagrira tagrarega tamavrenenteta, havige huta reramatga nosune.
Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;
4 Hianagi anahukna huno Anumzamo'a tagrira tageno antahino huteno, Knare Musenkema huama hu erizana, taminegeta e'nerunanki, vahe'mo'za muse hurantesazegura nosunankino, Anumzamo Agra'a tagu'afina refko huno nerage.
utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.
5 Na'ankure tamagra ko antahi'nazageno Anumzamo'enena huama hugahie. Tamagrira masavena noramita, mago zantamigura ke tanunu nehuta ama kea nosune.
Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.
6 Tagrama nehunana, tamagro, mago'a vahe'mo'za tagi erisga hurantesazegu nosune.
Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,
7 Tamage, Kraisi aposol vahe'ma mani'nonazamo knazana tamigahianagi, tagra akoheta mani fru nehuta, mofavrema nererama amima nemino kegavama hunteankna nehune.
fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.
8 Tagra razampi tamagrira tamavesi neramanteta, Anumzamofo Knare Musenkegera noramasamunanki, tagrati tavufganena neramamune. Na'ankure tamagra raza tagri tavurera mani'naze.
I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.
9 Hagi nenafugata tamagra antahi'naze, kenage'ene feru'enema tamuna nehagegeta maraguzatita tagrima taza haniazanku erizana e'nerita, Anumzamofo Knare Musenkea huama nehunana, magomofo knaza eri amisunegu anara nosune.
I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.
10 Tamagra antahinazageno, Anumzamo'enena tamamentintima Kraisintema nehaza nagamotare'ma hunona ruotage tavutavara, tageno antahino hu'ne. Tagra fatgo tavutavara Anumzamofo avufi nehuta, havi tavutavazana osu'none.
I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.
11 Tamagra antahinaze, ne'fama mofavre'amofo tutu hunteno azeri hanaveti ke asamiankna tavutavama huramantenona zana tageta antahita hu'naze.
Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,
12 Tagra ana nehanunketma tamagrama kama vnazana, Anumzamo'ma tamagi nehuno, Agri'a masanentake kuma erigahaze hu'nea Ne'mofo so'e kumapi vugahaze.
och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.
13 Hagi maka kna tagra Anumzamofona susu hunentone, tamagrama tamamentintima hu'naza zankura, ana kema huama hunketma tamagrama eri'nazana, vahe'mofo kema eriaza hutma e'ori'naze. Hianagi tamagra Anumzamofo tamage ke tamentintima nehaza nagapi eri'zana enerie.
Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
14 Na'ankure nerafugta, Anumzamofo nagama Krais Jisasimpi Judiama mani'naza naga'mokizmi zamavuzmava zamavaririta tamagra hiho. Na'ankure zamagranena anahukna hu'za tamagri vahe'mo'za knazama tamami'neaza huza, zamagri'enena Jiu vahete'ma hu'nazaza hu'naze.
I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --
15 Jiu vahe'mo'za Ramofona nehe'za, kasnampa vahe'mokizmia nezmahe'za, tagrira tahe'za tretufe netre'za, zamagra Anumzamo'a muse osiaza nehu'za, maka vahera ha'rezmante'naze.
av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,
16 Megi'a vahe'mofonte'ma zamahokeheno zamaguvazisia kema huama nehunkeno, rehi'za hunerantazageno, anama hazazamo'a kumi'ma hu'zana rama'a hazageno agatereno avite'ne. Hianagi e'inahukna vahetera, henka Anumzamofo rimpahezamo zamagritera megahie.
i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.
17 Hianagi nenafugata tagra osia knafi tamagri' enena omanunanagi, tagra tamagrikura tagera okanitfa hu'none. Tamagrima eme tamagezankura tusiza nehuta, eme tamagenaku nehune.
Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.
18 Na'ankure tagra tamagritega enaku nehune. Hianagi nagra Poli'na enaku nehuana, Sata'a kana rehiza hunerante.
Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.
19 Ranti Jisas Kraisi'ma esia knazupa, na'amo tazeri amuhama humisunazantia mesigeno, nazamo musema hanunazana mesigeno, tazeri antesgahu kini fetoritia Rantimofo avurera megahie? Tamagra ana musezantia mani'naze.
Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?
20 Tamagriteti, tagra ra tagi enerita musena hugahune.
Ja, I ären vår ära och vår glädje.
