< 1 Kva 3 >

1 Hagi Solomoni'a Isipi kini ne' Fero mofa'a ara erigeke, hara osuke mago zanarimpa huke manisaku kea huhagerafi'na'e. Hagi ana ara agra avreno Deviti rankumapi Jerusalemi ome ante'neno, noma'ane, Ra Anumzamofo none, Jerusalemi kumamofo vihunena trohu vagare'ne.
Und Salomo befreundete sich mit Pharao, dem König in Ägypten; und nahm Pharaos Tochter und brachte sie in die Stadt Davids, bis er ausbauete sein Haus und des HERRN Haus und die Mauern um Jerusalem her.
2 Hagi ana knafina Israeli agonaramintega mareri'za ofa ome Ra Anumzamofontega kresramna vu'naze. Na'ankure e'ina knafina Ra Anumzamofo agirera mono nona onki'nazage'za anara hu'naze.
Aber das Volk opferte noch auf den Höhen; denn es war noch kein Haus gebauet dem Namen des HERRN bis auf die Zeit.
3 Hagi Solomoni'a Ra Anumzamofona Deviti'ma hu'neaza huno avesinenteno trakea avaririneanagi, agonarega vuno Anumzamofontega ofa'a ome kresramna vu'ne.
Salomo aber hatte den HERRN lieb und wandelte nach den Sitten seines Vaters David, ohne daß er auf den Höhen opferte und räucherte.
4 Hagi kini ne'mo'a Gibioni kumate ofa ome Kresramana vuku vu'ne. Na'ankure Gibioni agonaramimpina mareri agatereno agi me'nea kre sramnavu ita me'negeno vu'ne. Hagi e'i ana kre sramnavu itarera Solomoni'a 1tauseni'a bulimakaone sipisipi afuzaga tevefina kre fananehu ofa hu'ne.
Und der König ging hin gen Gibeon, daselbst zu opfern; denn das war eine herrliche Höhe. Und Salomo opferte tausend Brandopfer auf demselben Altar.
5 Hagi Gibioni kumate Ra Anumzamo'a Solomonina ava'nafi efore huno amanage huno asami'ne, Kavesinia zanku nantahigege'na kami'neno.
Und der HERR erschien Salomo zu Gibeon im Traum des Nachts; und Gott sprach: Bitte, was ich dir geben soll!
6 Higeno Solomoni'a amanage huno asami'ne, Kagri eri'za vaheka'a nenfa Devitina mevava kavesi'zanteti avesinte'nane. Na'ankure agra fatgo avu'ava nehuno tamage huno tumo'areti huno kavariri'ne. Hagi kagra vagaore kavesizanteti ne' mofavrea aminkeno menina agri nona erino kini tra'arera mani'ne.
Salomo sprach: Du hast an meinem Vater David, deinem Knechte, große Barmherzigkeit getan, wie er denn vor dir gewandelt hat in Wahrheit und Gerechtigkeit und mit richtigem Herzen vor dir; und hast ihm diese große Barmherzigkeit gehalten und ihm einen Sohn gegeben, der auf seinem Stuhl säße, wie es denn jetzt gehet.
7 Hagi nagra osi mofavregi'na vahe'ma kegavama hu'zana ontahi'noanagi, menina Ra Anumzana nagri Anumzamoka eri'za neka'a kinia nazeri otinke'na nenfa Deviti nona eri'noe.
Nun, HERR, mein Gott, du hast deinen Knecht zum Könige gemacht an meines Vaters Davids Statt. So bin ich ein kleiner Knabe, weiß nicht weder meinen Ausgang noch Eingang.
8 Hagi nagri vahere hunkama huhamprinana vahe amu'nompi menina nagra eri'za vahekamo'na mani'noe. Hagi e'i ana vahera rama'a vahekrerfa mani'nage'za, hamprigara osu'ne.
Und dein Knecht ist unter dem Volk, das du erwählet hast, so groß, daß es niemand zählen noch beschreiben kann vor der Menge.
9 E'ina hu'negu muse hugantoanki vahe'ma kegavama hu knare antahi'za namige'na vahera kegava hu'ne'na havi zane knare zanena refko hu'na kegava ha'neno. Na'ankure nagra knarera osu'noanki'na ama vahekrerfa kegava osugahue.
So wollest du deinem Knechte geben ein gehorsam Herz, daß er dein Volk richten möge und verstehen, was gut und böse ist. Denn wer vermag dies dein mächtig Volk zu richten?
10 Hagi Solomoni'ma knare antahi'zanku'ma antahigegeno'a Ra Anumzamo'a tusi muse nehuno,
Das gefiel dem HERRN wohl, daß Salomo um ein solches bat.
11 amanage huno asami'ne, Kagra kafuni'a erizaza huo hunka osuge, fenozankura nantahionkege, naza huge'na ha' vaheni'a zamaha'neno hunka osananki, knare antahi'za naminege'na havi zane knare zanena refko ha'neno hunka hananki'na,
Und Gott sprach zu ihm: Weil du solches bittest und bittest nicht um langes Leben, noch um Reichtum, noch um deiner Feinde Seele, sondern um Verstand, Gericht zu hören,
12 menina Nagra kema hana kante ante'na knare antahi'zana kamigahue. Hagi havi zane knare'zane refkohu knare antahi'zana ko'ma mani'za e'naza vahe'mo'za e'orinazankna antahi'za kamisugeno, ete henka kagrikna antahintahine vahera forera osutfa hugahie.
siehe, so habe ich getan nach deinen Worten. Siehe, ich habe dir ein weises und verständiges Herz gegeben, daß deinesgleichen vor dir nicht gewesen ist und nach dir nicht aufkommen wird.
13 Hagi nantahima onke'nana zana fenone, ra agima ami'zanena antegofetu hu'na kaminena, maninkama vanampina mago kini ne'mo'a kagateoregahie.
Dazu, daß du nicht gebeten hast, habe ich dir auch gegeben, nämlich Reichtum und Ehre, daß deinesgleichen keiner unter den Königen ist zu deinen Zeiten.
14 Hagi negafa'ma hu'neaza hunka Nagri navu'nava'ma nevaririnka, trake'ni'ane kasege'ni'anema kegavama hunka avaririsankena, kafuzageka'a eri za'za ha'nena zazate manigahane.
Und so du wirst in meinen Wegen wandeln, daß du hältst meine Sitten und Gebote, wie dein Vater David gewandelt hat, so will ich dir geben ein langes Leben.
15 Higeno anante Solomoni'a mase'nefintira antri huno otino keana amne ava'na ke'ne. Hagi anantetira atreno Jerusalemi kumate vuno Ra Anumzamofo huhagerafi huvempage bogisimofo avuga kre fananehu ofane, rimpa fru ofanena ome nehuno, eri'za vahe'anena ra ne'za kreno ne'ne.
Und da Salomo erwachte, siehe, da war es ein Traum. Und kam gen Jerusalem und trat vor die Lade des Bundes des HERRN und opferte Brandopfer und Dankopfer; und machte ein groß Mahl allen seinen Knechten.
16 Hagi mago zupa savri atremokea Solomoni avuga eoti'na'e.
Zu der Zeit kamen zwo Huren zum Könige und traten vor ihn.
17 Hagi mago a'mo'a otiazamo amanage hu'ne, ranimoka, ama a'ene nagranena mago nompi nemanu'ankita, ama a'mo'a magoka nompi mani'nege'na mofavrea kasente'noe.
Und das eine Weib sprach: Ach, mein HERR, ich und dies Weib wohneten in einem Hause; und ich gelag bei ihr im Hause.
18 Hagi 3'a zagegna evutegeno ama a'mo'a, mofavrea kasente'ne. Hagi ana nompina tagrake mani'noanki, mago vahera omanitfa hu'ne.
Und über drei Tage, da ich geboren hatte, gebar sie auch. Und wir waren beieinander, daß kein Fremder mit uns war im Hause, ohne wir beide.
19 Hianagi agra kenage mase'neno, mase rukrahe hirega mofavre'a rehapatigeno fri'ne.
Und dieses Weibes Sohn starb in der Nacht; denn sie hatte ihn im Schlaf erdrückt.
20 Ana'ma nehuno'a mase himamrenoama'a agra kenage otiazamo nagri mofavrea eme avreno asumpinka agra aminte ome nenteno, fri'nea mofavre'a avreno nagri nasumpinka aminte eme ante'ne.
Und sie stund in der Nacht auf und nahm meinen Sohn von meiner Seite, da deine Magd schlief, und legte ihn an ihren Arm und ihren toten Sohn legte sie an meinen Arm.
21 Ana'ma hutege'na nanterama otina mofavreni'ama amima ami'za nehu'na koana, agra ko fri'ne. Hianagi ana mofavrema nanterama masama hige'na oti'na amima aminaku'ma koana, nagrama kasente'noa mofavrea omani'ne.
Und da ich des Morgens aufstund, meinen Sohn zu säugen, siehe, da war er tot. Aber am Morgen sah ich ihn eben an, und siehe, es war nicht mein Sohn, den ich geboren hatte.
22 Hianagi mago a'mo'a ke'amofona anintaka huno amanage huno hu'ne, I'o mani'nea mofavrea nagri mofavregi, fri'nea mofavrea kagri mofavre. Anagema higeno'a, ese'ma nanekema hu'nea a'mo'a amanage hu'ne, I'o fri'nea mofavrea kagriki, mani'nea mofavrea nagri mofavre. Anage huke kini ne'mofo avuga fravazi'na'e.
Das andere Weib sprach: Nicht also, mein Sohn lebt und dein Sohn ist tot. Jene aber sprach: Nicht also, dein Sohn ist tot und mein Sohn lebt. Und redeten also vor dem Könige.
23 Hagi kini ne'mo'a amanage hu'ne, Tanagra huta nagri mofavremo kasefa huno mani'neanki, kagri mofavremo fri'ne, higeno, ete mago'mo'a huno, I'o kagri mofavremo fri'neanki, nagri mofavremo kasefa huno manine huta ha'e.
Und der König sprach: Diese spricht: Mein Sohn lebet und dein Sohn ist tot; jene spricht: Nicht also, dein Sohn ist tot und mein Sohn lebt.
24 Ha knareki bainati kazi erinka eme namio, huno kini ne'mo'a eri'za ne'agura higeno, bainati kazina erino avuga egeno,
Und der König sprach: Holet mir ein Schwert her! Und da das Schwert vor den König gebracht ward,
25 amanage hu'ne, Kasefa huno mani'nea mofavrea amu'nompinti rutanerare hunka mago kaziga magomofo aminka, magokaziga magomofo amio.
sprach der König: Teilet das lebendige Kind in zwei Teile und gebet dieser die Hälfte und jener die Hälfte.
26 Anagema higeno'a ana mofavremofo nerera fatgo'amo'a tusiza huno avesi nenteankino amanage hu'ne, I'o ranimoka muse hugantoanki ohenka, agri amio huno hu'ne. Hianagi mago a'ma havigema nehia a'mo'a amanage hu'ne, Tamage hananki agri mofavrea omanige nagri mofavrea omanige hanianki, rutnerare huramio huno hu'ne.
Da sprach das Weib, des Sohn lebete, zum Könige (denn ihr mütterlich Herz entbrannte über ihren Sohn): Ach, mein HERR, gebt ihr das Kind lebendig und tötet es nicht! Jene aber sprach: Es sei weder mein noch dein, laßt es teilen!
27 Hagi anante kini ne'mo'a amanage huno kenona hu'ne, Ese a'mo'ma ahe ofrita antu a' amiho huno'ma hia a'mo ana mofavremofona nerera fatgo mani'neanki ahe ofrita agri amiho.
Da antwortete der König und sprach: Gebt dieser das Kind lebendig und tötet es nicht; die ist seine Mutter.
28 Hagi kini ne'mo'ma knare'ma huno kema refko'ma hianke'ma maka Israeli vahe'mo'zama nentahi'za, kini nera koro hunte'naze. Na'ankure Anumzamofo knare antahizama me'negeno knare'ma huno nanekema refkoma hu'neazana zamagra ke'za antahiza hu'naze.
Und das Urteil erscholl vor dem ganzen Israel, das der König gefället hatte, und fürchteten sich vor dem Könige; denn sie sahen, daß die Weisheit Gottes in ihm war, Gericht zuhalten.

< 1 Kva 3 >