1 Korinti 2
1 Hagi nenfugtane nasareheta, tamagrite'ma e'noana, haganentake ke'ni'areti ene knare antahintahi zanteti Anumzamofo agenke tmasminakura ome'noe.
Och jag, käre bröder, då jag kom till eder, kom jag icke med hög ord, eller hög visdom, att förkunna eder Guds vittnesbörd.
2 Nagra'ma antahi'zama retro hu'noana, tamagrane mani'nufina mago'zankura ontahigahuanki, Jisas Kraisima ahe'za rugeka zafare hanti'naza zankuke antahigahue.
Ty jag höll mig icke derföre, att jag något visste ibland eder, utan Jesum Christum, och honom korsfästan.
3 Tamagri'enema manuana hanave'nia omnege'na, kore nehu'na, nahirahi zampi mani'ne'na,
Och jag var med eder i svaghet, och med räddhåga, och med mycket bäfvande.
4 rempima hunerami'na, nanekema huama nehuana, tamagri tamagu'a eri vakanenaku knare antahintahi zampintira osu'noanki, Ruotge Avamumo hihamu hanave'a erinte ama nehie.
Och mitt tal och min predikan var icke i konstelig ord, efter menniskors visdom, utan uti Andans och kraftenes bevisning;
5 E'ina hu'negu tamentintimo'a vahe'mofo knare antahintahi zampina omneno, Anumzamofo himamu hanavefi mesigu anara hu'ne.
Att edor tro icke skall stå på menniskors visdom, utan på Guds kraft.
6 Tagrama knare antahintahizamofo keagama nehunana, zmentintifima nena hu'naza vahepi nehune. Hianagi ama knare antahintahigu'ma nehunana, ama knafino, ama mopafi fanane hanaza kva vahetmimofo knare antahintahi zankura nosune. (aiōn g165)
Men det vi tale om, är visdom när de fullkomliga; dock icke denna verldenes, eller denna verldenes öfverstars visdom, hvilke förgås. (aiōn g165)
7 Tagrama nehunana Anumzamofo knare antahintahia, korapa oku'a retro huntegeno me'neazanku nehune. Ana antahintahizana mopa fore osu'negeno oku me'neana, e'i ana antahintahizana, menima tagrama knare hanunku retro hunte'ne. (aiōn g165)
Men vi tale om den hemliga fördolda Guds visdom, den Gud för verldenes begynnelse förskickat hafver, till våra härlighet; (aiōn g165)
8 Ana antahintahizana magore huno meni gnafi kva vahe'mo'za antahi amara osu'naze. Na'ankure antahi ama hu'nazasina, hanave'ane Ramofona ahe'za keka zafarera ohantizasine. (aiōn g165)
Hvilken ingen af denna verldenes Förstar känt hafver; ty om de den känt hade, så hade de aldrig korsfäst härlighetenes Herra; (aiōn g165)
9 Hu'neanagi, avontafepi kre'nea kante ante'za, Avurgamo onkegeno, agesamo ontahigeno, vahe'mo'za antahi'za ke'za osu'nazana Agriku zamavesi nentamokizimi Anumzamo retro huzmante'ne. (Ais 64:4)
Utan såsom skrifvet är: Det intet öga sett hafver, och intet öra hört, och uti ingen menniskos hjerta stiget är, det hafver Gud beredt dem som honom älska.
10 Hu'neanagi Anumzamo'a, Ruotge Avamu'afi huvazino, tagritera eriama nehie. Na'ankure Avamu'mo'a mikazana hakareno, Anumzamofo oku'a antahi'zama'a erinte ama nehie.
Men oss hafver Gud det uppenbarat genom sin Anda; ty Anden utransakar all ting; Ja, ock Guds djuphet.
11 Na'ankure, iza vahepintira mago vahe'mofo antahi'zampima me'nesia antahi'zana keno antahino hugahie? Agri'a avamu'moke agu'afi me'nesia antahi'zana keno antahino hugahie. Anahukna kante Anumzamofona oku'a agu'agesa mago'mo'e huno antahino keno osugahianki, Anumzamofo Avamu'moke antahino keno hugahie.
Ty hvilken menniska vet hvad i menniskone är, utan menniskones ande som är i henne? Så vet ock ingen hvad i Gudi är, utan Guds Ande.
12 Menina hago Avamura eri'none, ama mopafi avamurompage Anumzamofontegati Avamure, e'ina hu'negu Anumzamo amne neramia zana antahita keta hugahune.
Men vi hafve icke fått denna verldenes anda, utan den Anda som är af Gudi, att vi veta kunne, hvad oss af Gudi gifvet är;
13 Mika kema nehunana, vahe'mo rempi huorami'nea antahintahi nosune. Anumzamofo Avamu'mo rempi hurami'nea antahintahireti nehunankino, ana Avamu'mo tazahigeta, avamu antahizampi Avamu'mofo nanekea eri ante mago huta eriama nehune.
Hvilket vi ock tale, icke med sådana ord som mennisklig visdom lärer, utan med sådana ord som den Helige Ande lärer; och dömom andeliga saker andeligen.
14 Hu'neanagi Anumzamofo Avamu ene omani'nea vahe'mo'a, Anumzamofo Avamutegati esiazana e'origahie. Na'ankure zamagra anazama kesazana neginagi zankna hanige'za, antahi'amara osugahaze. Na'ankure zamagra Avamu'mo zamaza hanige'za antahi ankeregahaze.
Men den naturliga menniskan förnimmer intet af det Guds Anda tillhörer; ty det är honom en galenskap, och kan icke begripat; ty det måste andeliga dömas.
15 Hu'neanagi aza'o Avamu'ene mani'nesimo'a, mika'zana refko huno antahi ama hugahie. Ana hugahianagi mago'mo'e huno Avamu'ene mani'nesimofona refko huno ageno antahino osugahie.
Men den andelige dömer all ting, och varder af ingom dömd.
16 Iza Ramofo agu'agesa antahino keno nehuno antahintahia amigahie? hu'ne. (Ais 40:13) Hianagi Kraisi antahintahizana, tagra eri'none.
Ty ho hafver känt Herrans sinne? Eller ho vill undervisa honom? Men vi hafve Christi sinne.
