1 Korinti 10
1 Na'ankure nafuheta, nagrama nentahuana, antahi ama hanazegu nehue, korapara tagehe'za hampomofo agorga'a nevu'za, hagerina takahe'naze.
Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;
2 E'i ana zamo'a mika vahe'mo'za mono ti freankna hampompine hagerimpina nehu'za, Mosese avariri'nazana,
Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.
3 ana mika'mo'za ana hukna avamupi ne'za nene'za,
Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;
4 ana mika'mo'za anahukna hu'za avamumofo tina ne'naze. Na'ankure zamagrama tima ne'nazana, zamagranema ne-ea avamupi havereti ne'nazankino, ana havea Kraisi'e. (Eks-Ati 17:6, Nam-Ham 20:11)
Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.
5 Hu'neanagi rama'amo'za Anumzamo'a muse osiaza hute'za, ka'ma mopafina ufri efri hu'naze.
Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.
6 E'inahu zama zamagripima fore'ma hu'neazamo'a, tagritera avame'za me'neno huraverina, e'inahu kefo avu'ava'zana kerasane osugahune.
Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.
7 Tamagra mago'a vahe'mo'za hu'nazaza hutma havige anumzante monora huonteho. Amanage huno Anumzamofo avontafepina krente'ne, Havige anumzante mono hunente'za, ne'zane tine nene'za, oti'za monko avu'avaza hu'naze. (Eks-Ati 32:6)
Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.
8 Hagi mago'amo'za monko avu'avaza nehu'za, ana zagefinke 23 tauseni'a vahe fri'nazankna hu'zanku, tagra monko avu'ava'zana osanune.
Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.
9 Ramofoma rehe'nazankna huta tagra reheta onkesune, mago'amo'za anahu kna hazageno, ha osifave'mo zamahe fri'ne.
Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.
10 Ke hakare hu'nazankna osnune, mago'amo'zama anahu kna hazageno, vahe'ma zmahefri ankeromo zamahe fri'ne.
Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.
11 Ama ana zantmima zamagrite fore'ma hu'nea zamo'a, tagri'ma rempima huramiza me'neno tazeri fatgo hanigu krente'ne. Ama vagare knafima ehanatisia zanku hu'ne. (aiōn g165)
Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)
12 Kagrama oti hanaveti'noe hunka nentahisunka, traka hu'zanku kva huo!
Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.
13 Antahiho! reramataga zama ne-eana tamagritekera nomeanki, hakare'a vahete neankna huno ne-e. Anumzamo'a Agra knare hu'neankino atresigeno, ana reramata zamo'a hanavetino tamazeri otregahie. Reramatgaza ne-enkeno'a tamatresigeta evuoramigahazanki, kana tamaverina oti hanavetita manigahaze.
Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.
14 E'ina hu'negu knare rone'nimota havige anumzantetira manigneta maniho.
Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.
15 Nagrama kema nehuana knare antahi'zane vahe'motma neramasamue. Tamagra refko hutma nagra nehua kea antahigahaze.
Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:
16 Tagrama kapufintima tima nenakura, Anumzamofo susu hunteteta nenone. E'i ana kapufinti tima erifko'ma nehunana, Kraisi korana omne'nefi? Tagra bretima korita, erifko huta nenonana, e'i Kraisi avufga omne'nefi?
Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?
17 Hianagi magoke breti me'negu, ana maka'mota hakare mani'none nehunanagi, magoke tavufga me'ne. Na'ankure mago bretireti refko huta nenone.
Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.
18 Israeli vahe'mo'za hu'naza zanku tamagesa antahiho, kresramna vu itaretira refko hu'za ne'zana nonazafi? I'o nenaze.
Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?
19 Hagi nagra na'anku nehue? Havige anumzantaminte kresramna vunentaza zana amnezane, havi anumzana amnezane hu'na nehue.
Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.
20 I'o hue! Fegi'a vahe'mo'za anankavera Anumzamofontera kresramana vunontazanki, havi avamutaminte kresramna vunentaze. Nagri'ma nave'nesiana havi avamutaminte tragoteta omanihogu nehue.
Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.
21 Tamagra havi hankromofo kapufinti tina tagitma nenetma, ete Ramofo kapufinti'enena tagitma onegahaze. Havi hankromofo tafepinti nenetma, ete Ramofo tafepintira onegahaze.
I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.
22 Tagra Ramofo azeri asivazinaku nehumpi? E'ina'ma hanunana tagri hanavemo'a, Ramofo hankavea agetere'ne nehumpi? I'o.
Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?
23 Tagra mika'zana amne hugahunanagi, ana mika'zamo'a taza osugahie. Tagra mika'zana amne hugahaze huta hugahunanagi, ana mika'zamo'a, tazeri hanave otigahie.
Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.
24 Tagri'ma tazeri knare huzankukera ontahisunanki, tva'ontire'ma nemanizamokizmi zamazeri knare'ma hanunazanku antahisune.
Ingen söke sitt, utan annars bästa.
25 Hagi amne ana miko ame'ama zagore'ma atresazana mizaseta negahazanagi, ana ame'a agura igati eri'naze hutma zmantahiogeho. Ru tmagu tamagesa eri haviza hugahie.
Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;
26 Na'ankure Mopane anamiko zama agu'afima me'neazana, Ramofozanke me'ne. (Sam-Zga 24:1)
Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
27 Mago amentinti osu vahe'mo'ma kagi hanigenka vanunka, afu ame'ama kamisiazana nenenka antahige' antahagera osuo, ru antahintahi ka'a eri savri hugahane.
När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.
28 Hianagi mago'mo kasamino, havi anumzante kresramna vunte'nea afu ame'e hanigenka onegahane. Na'ankure ana kasamisimofo knare'zanku hunka onegeno, anama kasamisimofo kefozane huno antahigahie.
Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
29 Kagrika'a antahintahizankura nosuanagi, rumofo antahintahizanku nehue. Inankna hu'za nagra navesite'ma huazana refko antahintahifina nehaze?
Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?
30 Hanki nagra Anumzamofo susu huntete'na ne'zama noazankura, na'anku haviza nehie hu'za nehaze?
Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?
31 Hanki, kave nesano tinesano inankna'zama hanunka, Anumzamofo agi erisaga hu'zanke huo.
Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.
32 Mago'mofone hunka Jiu vahepino, Griki vahepino, Anumzamofo vahepinena, zamazeri tanafa hu havegnara osiho.
Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;
33 Nagranena anahukna hu'na maka'zama huazampina, maka vahe'mo'zama muse hanazaza nehu'na, nagra knare'zankura nosuanagi, hakare vahe'mokizmi knare'zanku nehanugeno, rama'amokizmia Anumzamo zamagu'vazigahie.
Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.
