< 雅歌 1 >

1 これはソロモンの雅歌なり
Salomos Höga Visa.
2 ねがはしきは彼その口の接吻をもて我にくちつけせんことなり 汝の愛は酒よりもまさりぬ
Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 なんぢの香膏は其香味たへに馨しくなんぢの名はそそがれたる香膏のごとし 是をもて女子等なんぢを愛す
Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 われを引き給へ われら汝にしたがひて走らん 王われをたづさへてその後宮にいれたまへり 我らは汝によりて歡び樂しみ酒よりも勝りてなんぢの愛をほめたたふ 彼らは直きこころをもて汝を愛す
Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 エルサレムの女子等よ われは黒けれどもなほ美はし ケダルの天幕のごとく またソロモンの帷帳に似たり
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 われ色くろきが故に日のわれを焼たるが故に我を視るなかれ わが母の子等われを怒りて我に葡萄園をまもらしめたり 我はおのが葡萄園をまもらざりき
Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 わが心の愛する者よなんぢは何處にてなんぢの群を牧ひ 午時いづこにて之を息まするや請ふわれに告げよ なんぞ面を覆へる者の如くしてなんぢが伴侶の群のかたはらにをるべけんや
Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 婦女の最も美はしき者よ なんぢ若しらずば群の足跡にしたがひて出ゆき 牧羊者の天幕のかたはらにて汝の羔山羊を牧へ
Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 わが佳耦よ 我なんぢをパロの車の馬に譬ふ
Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 なんぢの臉には鏈索を垂れ なんぢの頸には珠玉を陳ねて至も美はし われら白銀の星をつけたる黄金の鏈索をなんぢのために造らん
Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 王其席につきたまふ時 わがナルダ其香味をいだせり
Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 わが愛する者は我にとりてはわが胸のあひだにおきたる沒藥の袋のごとし
Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 わが愛する者はわれにとりてはエンゲデの園にあるコペルの英華のごとし
Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 ああ美はしきかな わが佳耦よ ああうるはしきかな なんぢの目は鴿のごとし
Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 わが愛する者よ ああなんぢは美はしくまた樂しきかな われらの牀は青緑なり
Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 われらの家の棟梁は香柏 その垂木は松の木なり
Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.

< 雅歌 1 >