詩篇 77
1 エドトンの體にしたがひて伶長にうたはしめたるアサフのうた 我わがこゑをあげて神によばはん われ聲を神にあげなばその耳をわれにかたぶけたまはん
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
2 わがなやみの日にわれ主をたづねまつれり 夜わが手をのべてゆるむることなかりき わがたましひは慰めらるるをいなみたり
Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
3 われ神をおもひいでて打なやむ われ思ひなげきてわが霊魂おとろへぬ (セラ)
När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
4 なんぢはわが眼をささへて閉がしめたまはず 我はものいふこと能はぬほどに惱みたり
Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
5 われむかしの日いにしへの年をおもへり
Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
6 われ夜わが歌をむもひいづ 我わが心にてふかくおもひわが霊魂はねもころに尋ねもとむ
Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
7 主はとこしへに棄たまふや 再びめぐみを垂たまはざるや
Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
8 その憐憫はのこりなく永遠にさり そのちかひは世々ながく廃れたるや
Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
9 神は恩をほどこすことを忘れたまふや 怒をもてそのあはれみを絨たまふや (セラ)
Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
10 斯るときに我いへらく此はただわが弱きがゆゑのみいで至上者のみぎの手のもろもろの年をおもひいでん
Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
11 われヤハの作爲をのべとなへん われ往古よりありし汝がくすしきみわざを思ひいたさん
Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
12 また我なんぢのすべての作爲をおもひいで汝のなしたまへることを深くおもはん
Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
13 紳よなんぢの途はいときよし 神のごとく大なる神はたれぞや
Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
14 なんぢは奇きみわざをなしたまへる神なり もろもろの民のあひだにその大能をしめし
Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
15 その臂をもてヤコブ、ヨセフの子輩なんぢの民をあがなひたまへり (セラ)
Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
16 かみよ大水なんぢを見たり おほみづ汝をみてをののき淵もまたふるへり
Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
17 雲はみづをそそぎいだし空はひびきをいだし なんぢの矢ははしりいでたり
De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
18 なんぢの雷鳴のこゑは暴風のうちにありき 電光は世をてらし地はふるひうごけり
Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
19 なんぢの太道は海のなかにあり なんぢの徑はおほみづの中にあり なんぢの蹤跡はたづねがたかりき
Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
20 なんぢその民をモーセとアロンとの手によりて羊の群のごとくみちびきたまへり
Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
