< 詩篇 104 >
1 わがたましいよ、主をほめよ。わが神、主よ、あなたはいとも大いにして誉と威厳とを着、
Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
3 水の上におのが高殿のうつばりをおき、雲をおのれのいくさ車とし、風の翼に乗りあるき、
Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
4 風をおのれの使者とし、火と炎をおのれのしもべとされる。
Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
5 あなたは地をその基の上にすえて、とこしえに動くことのないようにされた。
Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
6 あなたはこれを衣でおおうように大水でおおわれた。水はたたえて山々の上を越えた。
Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
7 あなたのとがめによって水は退き、あなたの雷の声によって水は逃げ去った。
Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
8 山は立ちあがり、谷はあなたが定められた所に沈んだ。
Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
9 あなたは水に境を定めて、これを越えさせず、再び地をおおうことのないようにされた。
Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
10 あなたは泉を谷にわき出させ、それを山々の間に流れさせ、
Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
11 野のもろもろの獣に飲ませられる。野のろばもそのかわきをいやす。
Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
12 空の鳥もそのほとりに住み、こずえの間にさえずり歌う。
När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
13 あなたはその高殿からもろもろの山に水を注がれる。地はあなたのみわざの実をもって満たされる。
Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
14 あなたは家畜のために草をはえさせ、また人のためにその栽培する植物を与えて、地から食物を出させられる。
Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
15 すなわち人の心を喜ばすぶどう酒、その顔をつややかにする油、人の心を強くするパンなどである。
Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
16 主の木と、主がお植えになったレバノンの香柏とは豊かに潤され、
Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
17 鳥はその中に巣をつくり、こうのとりはもみの木をそのすまいとする。
Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
18 高き山はやぎのすまい、岩は岩だぬきの隠れる所である。
De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
19 あなたは月を造って季節を定められた。日はその入る時を知っている。
Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
20 あなたは暗やみを造って夜とされた。その時、林の獣は皆忍び出る。
Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
21 若きししはほえてえさを求め、神に食物を求める。
De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
24 主よ、あなたのみわざはいかに多いことであろう。あなたはこれらをみな知恵をもって造られた。地はあなたの造られたもので満ちている。
Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
25 かしこに大いなる広い海がある。その中に無数のもの、大小の生き物が満ちている。
Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
26 そこに舟が走り、あなたが造られたレビヤタンはその中に戯れる。
Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
27 彼らは皆あなたが時にしたがって食物をお与えになるのを期待している。
Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
28 あなたがお与えになると、彼らはそれを集める。あなたが手を開かれると、彼らは良い物で満たされる。
Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
29 あなたがみ顔を隠されると、彼らはあわてふためく。あなたが彼らの息を取り去られると、彼らは死んでちりに帰る。
Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
30 あなたが霊を送られると、彼らは造られる。あなたは地のおもてを新たにされる。
Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
31 どうか、主の栄光がとこしえにあるように。主がそのみわざを喜ばれるように。
Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
32 主が地を見られると、地は震い、山に触れられると、煙をいだす。
Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
33 わたしは生きるかぎり、主にむかって歌い、ながらえる間はわが神をほめ歌おう。
Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
34 どうか、わたしの思いが主に喜ばれるように。わたしは主によって喜ぶ。
Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
35 どうか、罪びとが地から断ち滅ぼされ、悪しき者が、もはや、いなくなるように。わがたましいよ、主をほめよ。主をほめたたえよ。
Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.