ヨブ 記 9

1 ヨブこたへて言けるは

Därefter tog Job till orda och sade:

2 我まことに其事の然るを知り 人いかでか神の前に義かるべけん

Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

3 よし人は神と辨爭はんとするとも千の一も答ふること能はざるべし

Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

4 神は心慧く力強くましますなり 誰か神に逆ひてその身安からんや

Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

5 彼山を移したまふに山しらず 彼震怒をもて之を飜倒したまふ

honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

6 彼地を震ひてその所を離れしめたまへばその柱ゆるぐ

honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

7 日に命じたまへば日いでず 又星辰を封じたまふ

honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

8 唯かれ獨天を張り海の濤を覆たまふ

honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

9 また北斗參宿昴宿および南方の密室を造りたまふ

honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

10 大なる事を行ひたまふこと測られず奇しき業を爲たまふこと數しれず

honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

11 視よ彼わが前を過たまふ 然るに我これを見ず彼すすみゆき賜ふ然るに我之を曉ず

Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

12 彼奪ひ去賜ふ 誰か能之を沮まん 誰か之に汝何を爲やと言ことを得爲ん

Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

13 神其震怒を息賜はず ラハブを助る者等之が下に屈む

Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

14 然ば我爭か彼に回答を爲ことを得ん 爭われ言を選びて彼と論ふ事をえんや

huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

15 假令われ義かるとも彼に回答をせじ 彼は我を審判く者なれば我彼に哀き求ん

Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

16 假令我彼を呼て彼われに答へたまふともわが言を聽いれ賜ひしとは我信ぜざるなり

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

17 彼は大風をもて我を撃碎き 故なくして我に衆多の傷を負せ

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

18 我に息をつかさしめず 苦き事をもて我身に充せ賜ふ

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

19 強き者の力量を言んか 視よ此にあり 審判の事ならんか 誰か我を喚出すことを得爲ん

Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

20 假令われ義かるとも我口われを惡しと爲ん 假令われ完全かるとも尚われを罪ありとせん

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

21 我は全し 然ども我はわが心を知ず 我生命を賤む

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

22 皆同一なり 故に我は言ふ神は完全者と惡者とを等しく滅ぼしたまふと

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

23 災禍の俄然に人を誅す如き事あれば彼は辜なき者の苦痛を笑ひ見たまふ

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

24 世は惡き者の手に交されてあり 彼またその裁判人の面を蔽ひたまふ 若彼ならずば是誰の行爲なるや

Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

25 わが日は驛使よりも迅く 徒に過さりて福祉を見ず

Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

26 其はしること葦舟のごとく 物を攫まんとて飛かける鷲のごとし

de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

27 たとひ我わが愁を忘れ面色を改めて笑ひをらんと思ふとも

Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

28 尚この諸の苦痛のために戰慄くなり 我思ふに汝われを釋し放ちたまはざらん

Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

29 我は罪ありとせらるるなれば何ぞ徒然に勞すべけんや

Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

30 われ雪水をもて身を洗ひ 灰汁をもて手を潔むるとも

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

31 汝われを汚はしき穴の中に陷いれたまはん 而して我衣も我を厭ふにいたらん

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

32 神は我のごとく人にあらざれば我かれに答ふべからず 我ら二箇して共に裁判に臨むべからず

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

33 また我らの間には我ら二箇の上に手を置べき仲保あらず

ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

34 願くは彼その杖を我より取はなし その震怒をもて我を懼れしめたまはざれ

Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

35 然らば我 言語て彼を畏れざらん 其は我みづから斯る者と思はざればなり

då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.