詩篇 95

1 さあ、われらは主にむかって歌い、われらの救の岩にむかって喜ばしい声をあげよう。

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 われらは感謝をもって、み前に行き、主にむかい、さんびの歌をもって、喜ばしい声をあげよう。

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 主は大いなる神、すべての神にまさって大いなる王だからである。

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 地の深い所は主のみ手にあり、山々の頂もまた主のものである。

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 海は主のもの、主はこれを造られた。またそのみ手はかわいた地を造られた。

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 さあ、われらは拝み、ひれ伏し、われらの造り主、主のみ前にひざまずこう。

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 主はわれらの神であり、われらはその牧の民、そのみ手の羊である。どうか、あなたがたは、きょう、そのみ声を聞くように。

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 あなたがたは、メリバにいた時のように、また荒野のマッサにいた日のように、心をかたくなにしてはならない。

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 あの時、あなたがたの先祖たちはわたしのわざを見たにもかかわらず、わたしを試み、わたしをためした。

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 わたしは四十年の間、その代をきらって言った、「彼らは心の誤っている民であって、わたしの道を知らない」と。

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 それゆえ、わたしは憤って、彼らはわが安息に入ることができないと誓った。

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.