詩篇 77
1 聖歌隊の指揮者によってエドトンのしらべにしたがってうたわせたアサフの歌 わたしは神にむかい声をあげて叫ぶ。わたしが神にむかって声をあげれば、神はわたしに聞かれる。
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2 わたしは悩みの日に主をたずね求め、夜はわが手を伸べてたゆむことなく、わが魂は慰められるのを拒む。
Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
3 わたしは神を思うとき、嘆き悲しみ、深く思うとき、わが魂は衰える。 (セラ)
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
4 あなたはわたしのまぶたをささえて閉じさせず、わたしは物言うこともできないほどに悩む。
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
5 わたしは昔の日を思い、いにしえの年を思う。
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
6 わたしは夜、わが心と親しく語り、深く思うてわが魂を探り、言う、
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
7 「主はとこしえにわれらを捨てられるであろうか。ふたたび、めぐみを施されないであろうか。
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
8 そのいつくしみはとこしえに絶え、その約束は世々ながくすたれるであろうか。
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
9 神は恵みを施すことを忘れ、怒りをもってそのあわれみを閉じられたであろうか」と。 (セラ)
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 その時わたしは言う、「わたしの悲しみはいと高き者の右の手が変ったことである」と。
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
11 わたしは主のみわざを思い起す。わたしは、いにしえからのあなたのくすしきみわざを思いいだす。
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
12 わたしは、あなたのすべてのみわざを思い、あなたの力あるみわざを深く思う。
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
13 神よ、あなたの道は聖である。われらの神のように大いなる神はだれか。
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
14 あなたは、くすしきみわざを行われる神である。あなたは、もろもろの民の間に、その大能をあらわし、
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
15 その腕をもっておのれの民をあがない、ヤコブとヨセフの子らをあがなわれた。 (セラ)
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
16 神よ、大水はあなたを見た。大水はあなたを見ておののき、淵もまた震えた。
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
17 雲は水を注ぎいだし、空は雷をとどろかし、あなたの矢は四方にきらめいた。
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
18 あなたの雷のとどろきは、つむじ風の中にあり、あなたのいなずまは世を照し、地は震い動いた。
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
19 あなたの大路は海の中にあり、あなたの道は大水の中にあり、あなたの足跡はたずねえなかった。
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
20 あなたは、その民をモーセとアロンの手によって羊の群れのように導かれた。
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
