詩篇 73
1 アサフの歌 神は正しい者にむかい、心の清い者にむかって、まことに恵みふかい。
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 しかし、わたしは、わたしの足がつまずくばかり、わたしの歩みがすべるばかりであった。
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 これはわたしが、悪しき者の栄えるのを見て、その高ぶる者をねたんだからである。
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 彼らには苦しみがなく、その身はすこやかで、つやがあり、
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 ほかの人々のように悩むことがなく、ほかの人々のように打たれることはない。
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 それゆえ高慢は彼らの首飾となり、暴力は衣のように彼らをおおっている。
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 彼らは肥え太って、その目はとびいで、その心は愚かな思いに満ちあふれている。
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 彼らはあざけり、悪意をもって語り、高ぶって、しえたげを語る。
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 彼らはその口を天にさからって置き、その舌は地をあるきまわる。
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 それゆえ民は心を変えて彼らをほめたたえ、彼らのうちにあやまちを認めない。
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 彼らは言う、「神はどうして知り得ようか、いと高き者に知識があろうか」と。
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 見よ、これらは悪しき者であるのに、常に安らかで、その富が増し加わる。
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 まことに、わたしはいたずらに心をきよめ、罪を犯すことなく手を洗った。
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 わたしはひねもす打たれ、朝ごとに懲しめをうけた。
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 もしわたしが「このような事を語ろう」と言ったなら、わたしはあなたの子らの代を誤らせたであろう。
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 しかし、わたしがこれを知ろうと思いめぐらしたとき、これはわたしにめんどうな仕事のように思われた。
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 わたしが神の聖所に行って、彼らの最後を悟り得たまではそうであった。
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 まことにあなたは彼らをなめらかな所に置き、彼らを滅びに陥らせられる。
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 なんと彼らはまたたくまに滅ぼされ、恐れをもって全く一掃されたことであろう。
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 あなたが目をさまして彼らの影をかろしめられるとき、彼らは夢みた人の目をさました時のようである。
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 わたしの魂が痛み、わたしの心が刺されたとき、
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 わたしは愚かで悟りがなく、あなたに対しては獣のようであった。
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 けれどもわたしは常にあなたと共にあり、あなたはわたしの右の手を保たれる。
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 あなたはさとしをもってわたしを導き、その後わたしを受けて栄光にあずからせられる。
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 わたしはあなたのほかに、だれを天にもち得よう。地にはあなたのほかに慕うものはない。
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 わが身とわが心とは衰える。しかし神はとこしえにわが心の力、わが嗣業である。
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 見よ、あなたに遠い者は滅びる。あなたは、あなたにそむく者を滅ぼされる。
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 しかし神に近くあることはわたしに良いことである。わたしは主なる神をわが避け所として、あなたのもろもろのみわざを宣べ伝えるであろう。
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
