詩篇 139
1 伶長にうたはしめたるダビデの歌 ヱホバよなんぢは我をさぐり我をしりたまへり
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 なんぢはわが坐るをも立をもしり 又とほくよりわが念をわきまへたまふ
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 なんぢはわが歩むをもわが臥をもさぐりいだし わがもろもろの途をことごとく知たまへり
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 そはわが舌に一言ありとも観よヱホバよなんぢことごとく知たまふ
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 なんぢは前より後よりわれをかこみ わが上にその手をおき給へり
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 かかる知識はいとくすしくして我にすぐ また高くして及ぶことあたはず
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 我いづこにゆきてなんぢの聖霊をはなれんや われいづこに往てなんぢの前をのがれんや
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 我あけぼのの翼をかりて海のはてにすむとも
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 かしこにて尚なんぢの手われをみちびき汝のみぎの手われをたもちたまはん
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 暗はかならす我をおほひ 我をかこめる光は夜とならんと我いふとも
Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
12 汝のみまへには暗ものをかくすことなく 夜もひるのごとくに輝けり なんぢにはくらきも光もことなることなし
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 汝はわがはらわたをつくり 又わがははの胎にわれを組成たまひたり
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 われなんぢに感謝す われは畏るべく奇しくつくられたり なんぢの事跡はことごとくくすし わが霊魂はいとつばらに之をしれり
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 われ隠れたるところにてつくられ地の底所にて妙につづりあはされしとき わが骨なんぢにかくるることなかりき
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 わが體いまだ全からざるに なんぢの目ははやくより之をみ 日々かたちづくられしわが百體の一だにあらざりし時に ことごとくなんぢの冊にしるされたり
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 神よなんぢりもろもろの思念はわれに寶きこといかばかりぞや そのみおもひの総計はいかに多きかな
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 我これを算へんとすれどもそのかずは沙よりもおほし われ眼さむるときも尚なんぢとともにをる
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 神よなんぢはかならず惡者をころし給はん されば血をながすものよ我をはなれされ
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 かれらはあしき企圖をもて汝にさからひて言ふ なんぢの仇はみだりに聖名をとなふるなり
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 ヱホバよわれは汝をにくむ者をにくむにあらずや なんぢに逆ひておこりたつものを厭ふにあらずや
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 われ甚くかれらをにくみてわが仇とす
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 神よねがはくは我をさぐりてわが心をしり 我をこころみてわがもろもろの思念をしりたまへ
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 ねがはくは我によこしまなる途のありやなしやを見て われを永遠のみちに導きたまへ
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
