詩篇 139
1 伶長にうたはしめたるダビデの歌 ヱホバよなんぢは我をさぐり我をしりたまへり
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 なんぢはわが坐るをも立をもしり 又とほくよりわが念をわきまへたまふ
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 なんぢはわが歩むをもわが臥をもさぐりいだし わがもろもろの途をことごとく知たまへり
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 そはわが舌に一言ありとも観よヱホバよなんぢことごとく知たまふ
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 なんぢは前より後よりわれをかこみ わが上にその手をおき給へり
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 かかる知識はいとくすしくして我にすぐ また高くして及ぶことあたはず
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 我いづこにゆきてなんぢの聖霊をはなれんや われいづこに往てなんぢの前をのがれんや
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 我あけぼのの翼をかりて海のはてにすむとも
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 かしこにて尚なんぢの手われをみちびき汝のみぎの手われをたもちたまはん
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 暗はかならす我をおほひ 我をかこめる光は夜とならんと我いふとも
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 汝のみまへには暗ものをかくすことなく 夜もひるのごとくに輝けり なんぢにはくらきも光もことなることなし
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 汝はわがはらわたをつくり 又わがははの胎にわれを組成たまひたり
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 われなんぢに感謝す われは畏るべく奇しくつくられたり なんぢの事跡はことごとくくすし わが霊魂はいとつばらに之をしれり
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 われ隠れたるところにてつくられ地の底所にて妙につづりあはされしとき わが骨なんぢにかくるることなかりき
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 わが體いまだ全からざるに なんぢの目ははやくより之をみ 日々かたちづくられしわが百體の一だにあらざりし時に ことごとくなんぢの冊にしるされたり
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 神よなんぢりもろもろの思念はわれに寶きこといかばかりぞや そのみおもひの総計はいかに多きかな
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 我これを算へんとすれどもそのかずは沙よりもおほし われ眼さむるときも尚なんぢとともにをる
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 神よなんぢはかならず惡者をころし給はん されば血をながすものよ我をはなれされ
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 かれらはあしき企圖をもて汝にさからひて言ふ なんぢの仇はみだりに聖名をとなふるなり
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 ヱホバよわれは汝をにくむ者をにくむにあらずや なんぢに逆ひておこりたつものを厭ふにあらずや
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 われ甚くかれらをにくみてわが仇とす
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 神よねがはくは我をさぐりてわが心をしり 我をこころみてわがもろもろの思念をしりたまへ
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 ねがはくは我によこしまなる途のありやなしやを見て われを永遠のみちに導きたまへ
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
