詩篇 132
1 京まうでの歌 ヱホバよねがはくはダビデの爲にそのもろもろの憂をこころに記たまヘ
En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2 ダビデ、ヱホバにちかひヤコブの全能者にうけひていふ
han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 われヱホバのために處をたづねいだし ヤコブの全能者のために居所をもとめうるまでは 我家の幕屋にいらず わが臥床にのぼらず わが目をねぶらしめず わが眼瞼をとぢしめざるべしと
förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6 われらエフラタにて之をききヤアルの野にて見とめたり
Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 われらはその居所にゆきて その承足のまへに俯伏さん
Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 ヱホバよねがはくは起きて なんぢの稜威の櫃とともになんぢの安居所にいりたまへ
Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 なんぢの祭司たちは義を衣 なんぢの聖徒はみな歓びよばふべし
Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10 なんぢの僕ダビデのためになんぢの受膏者の面をしりぞけたまふなかれ
För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11 ヱホバ眞實をもてダビデに誓ひたまひたれば之にたがふことあらじ 曰くわれなんぢの身よりいでし者をなんぢの座位にざせしめん
HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12 なんぢの子輩もしわがをしふる契約と證詞とをまもらばかれらの子輩もまた永遠になんぢの座位にざすべしと
Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13 ヱホバはシオンを擇びておのが居所にせんとのぞみたまへり
Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14 曰くこれは永遠にわが安居處なり われここに住ん そはわれ之をのぞみたればなり
Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15 われシオンの糧をゆたかに祝し くひものをもてその貧者をあかしめん
Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 われ救をもてその祭司たちに衣せん その聖徒はみな聲たからかによろこびよばふべし
Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 われダビデのためにかしこに一つの角をはえしめん わが受膏者のために燈火をそなへたり
Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18 われかれの仇にはぢを衣せん されどかれはその冠弁さかゆべし
Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
