< ヨブ 記 8 >
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 「いつまであなたは、そのような事を言うのか。あなたの口の言葉は荒い風ではないか。
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 神は公義を曲げられるであろうか。全能者は正義を曲げられるであろうか。
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 あなたの子たちが彼に罪を犯したので、彼らをそのとがの手に渡されたのだ。
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 あなたがもし清く、正しくあるならば、彼は必ずあなたのために立って、あなたの正しいすみかを栄えさせられる。
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 あなたの初めは小さくあっても、あなたの終りは非常に大きくなるであろう。
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 先の代の人に問うてみよ、先祖たちの尋ねきわめた事を学べ。
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 われわれはただ、きのうからあった者で、何も知らない、われわれの世にある日は、影のようなものである。
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 彼らはあなたに教え、あなたに語り、その悟りから言葉を出さないであろうか。
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 紙草は泥のない所に生長することができようか。葦は水のない所におい茂ることができようか。
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 これはなお青くて、まだ刈られないのに、すべての草に先だって枯れる。
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 すべて神を忘れる者の道はこのとおりだ。神を信じない者の望みは滅びる。
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 その頼むところは断たれ、その寄るところは、くもの巣のようだ。
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 その家によりかかろうとすれば、家は立たず、それにすがろうとしても、それは耐えない。
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 彼は日の前に青々と茂り、その若枝を園にはびこらせ、
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 その根を石塚にからませ、岩の間に生きていても、
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 もしその所から取り除かれれば、その所は彼を拒んで言うであろう、『わたしはあなたを見たことがない』と。
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 見よ、これこそ彼の道の喜びである、そしてほかの者が地から生じるであろう。
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 見よ、神は全き人を捨てられない。また悪を行う者の手を支持されない。
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 彼は笑いをもってあなたの口を満たし、喜びの声をもってあなたのくちびるを満たされる。
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 あなたを憎む者は恥を着せられ、悪しき者の天幕はなくなる」。
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.