ヨブ 記 6
1 ヨブは答えて言った、
Job svarade, och sade:
2 「どうかわたしの憤りが正しく量られ、同時にわたしの災も、はかりにかけられるように。
När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
3 そうすれば、これは海の砂よりも重いに相違ない。それゆえ、わたしの言葉が軽率であったのだ。
Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
4 全能者の矢が、わたしのうちにあり、わたしの霊はその毒を飲み、神の恐るべき軍勢が、わたしを襲い攻めている。
Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
5 野ろばは、青草のあるのに鳴くであろうか。牛は飼葉の上でうなるであろうか。
Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
6 味のない物は塩がなくて食べられようか。すべりひゆのしるは味があろうか。
Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
7 わたしの食欲はこれに触れることを拒む。これは、わたしのきらう食物のようだ。
Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
8 どうかわたしの求めるものが獲られるように。どうか神がわたしの望むものをくださるように。
O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
9 どうか神がわたしを打ち滅ぼすことをよしとし、み手を伸べてわたしを断たれるように。
Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
10 そうすれば、わたしはなお慰めを得、激しい苦しみの中にあっても喜ぶであろう。わたしは聖なる者の言葉を否んだことがないからだ。
Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
11 わたしにどんな力があって、なお待たねばならないのか。わたしにどんな終りがあるので、なお耐え忍ばねばならないのか。
Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
12 わたしの力は石の力のようであるのか。わたしの肉は青銅のようであるのか。
Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
13 まことに、わたしのうちに助けはなく、救われる望みは、わたしから追いやられた。
Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
14 その友に対するいつくしみをさし控える者は、全能者を恐れることをすてる。
Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
15 わが兄弟たちは谷川のように、過ぎ去る出水のように欺く。
Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
16 これは氷のために黒くなり、そのうちに雪が隠れる。
Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
17 これは暖かになると消え去り、暑くなるとその所からなくなる。
Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
18 隊商はその道を転じ、むなしい所へ行って滅びる。
Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
19 テマの隊商はこれを望み、シバの旅びとはこれを慕う。
De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
20 彼らはこれにたよったために失望し、そこに来てみて、あわてる。
Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
21 あなたがたは今わたしにはこのような者となった。あなたがたはわたしの災難を見て恐れた。
Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
22 わたしは言ったことがあるか、『わたしに与えよ』と、あるいは『あなたがたの財産のうちからわたしのために、まいないを贈れ』と、
Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
23 あるいは『あだの手からわたしを救い出せ』と、あるいは『しえたげる者の手からわたしをあがなえ』と。
Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24 わたしに教えよ、そうすればわたしは黙るであろう。わたしの誤っている所をわたしに悟らせよ。
Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
25 正しい言葉はいかに力のあるものか。しかしあなたがたの戒めは何を戒めるのか。
Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
26 あなたがたは言葉を戒めうると思うのか。望みの絶えた者の語ることは風のようなものだ。
I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
27 あなたがたは、みなしごのためにくじをひき、あなたがたの友をさえ売り買いするであろう。
I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
28 今、どうぞわたしを見られよ、わたしはあなたがたの顔に向かって偽らない。
Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
29 どうぞ、思いなおせ、まちがってはならない。さらに思いなおせ、わたしの義は、なおわたしのうちにある。
Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
30 わたしの舌に不義があるか。わたしの口は災をわきまえることができぬであろうか。
Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
