ヨブ 記 3
1 この後、ヨブは口を開いて、自分の生れた日をのろった。
Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
2 すなわちヨブは言った、
Job tog till orda och sade:
3 「わたしの生れた日は滅びうせよ。『男の子が、胎にやどった』と言った夜もそのようになれ。
Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
4 その日は暗くなるように。神が上からこれを顧みられないように。光がこれを照さないように。
Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
5 やみと暗黒がこれを取りもどすように。雲が、その上にとどまるように。日を暗くする者が、これを脅かすように。
Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
6 その夜は、暗やみが、これを捕えるように。年の日のうちに加わらないように。月の数にもはいらないように。
Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
7 また、その夜は、はらむことのないように。喜びの声がそのうちに聞かれないように。
Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
8 日をのろう者が、これをのろうように。レビヤタンを奮い起すに巧みな者が、これをのろうように。
Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
9 その明けの星は暗くなるように。光を望んでも、得られないように。また、あけぼののまぶたを見ることのないように。
Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
10 これは、わたしの母の胎の戸を閉じず、また悩みをわたしの目に隠さなかったからである。
eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
11 なにゆえ、わたしは胎から出て、死ななかったのか。腹から出たとき息が絶えなかったのか。
Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
12 なにゆえ、ひざが、わたしを受けたのか。なにゆえ、乳ぶさがあって、わたしはそれを吸ったのか。
Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
13 そうしなかったならば、わたしは伏して休み、眠ったであろう。そうすればわたしは安んじており、
Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
14 自分のために荒れ跡を築き直した地の王たち、参議たち、
vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
15 あるいは、こがねを持ち、しろがねを家に満たした君たちと一緒にいたであろう。
ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
16 なにゆえ、わたしは人知れずおりる胎児のごとく、光を見ないみどりごのようでなかったのか。
eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
17 かしこでは悪人も、あばれることをやめ、うみ疲れた者も、休みを得、
Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
18 捕われ人も共に安らかにおり、追い使う者の声を聞かない。
där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
19 小さい者も大きい者もそこにおり、奴隷も、その主人から解き放される。
Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
20 なにゆえ、悩む者に光を賜い、心の苦しむ者に命を賜わったのか。
Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
21 このような人は死を望んでも来ない、これを求めることは隠れた宝を掘るよりも、はなはだしい。
åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
22 彼らは墓を見いだすとき、非常に喜び楽しむのだ。
åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
23 なにゆえ、その道の隠された人に、神が、まがきをめぐらされた人に、光を賜わるのか。
varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
24 わたしの嘆きはわが食物に代って来り、わたしのうめきは水のように流れ出る。
Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
25 わたしの恐れるものが、わたしに臨み、わたしの恐れおののくものが、わが身に及ぶ。
ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
26 わたしは安らかでなく、またおだやかでない。わたしは休みを得ない、ただ悩みのみが来る」。
Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
