ヨブ 記 3
1 この後、ヨブは口を開いて、自分の生れた日をのろった。
Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
2 すなわちヨブは言った、
Utbrast, och sade:
3 「わたしの生れた日は滅びうせよ。『男の子が、胎にやどった』と言った夜もそのようになれ。
Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
4 その日は暗くなるように。神が上からこれを顧みられないように。光がこれを照さないように。
Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
5 やみと暗黒がこれを取りもどすように。雲が、その上にとどまるように。日を暗くする者が、これを脅かすように。
Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
6 その夜は、暗やみが、これを捕えるように。年の日のうちに加わらないように。月の数にもはいらないように。
Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
7 また、その夜は、はらむことのないように。喜びの声がそのうちに聞かれないように。
Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
8 日をのろう者が、これをのろうように。レビヤタンを奮い起すに巧みな者が、これをのろうように。
De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
9 その明けの星は暗くなるように。光を望んでも、得られないように。また、あけぼののまぶたを見ることのないように。
Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
10 これは、わたしの母の胎の戸を閉じず、また悩みをわたしの目に隠さなかったからである。
Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
11 なにゆえ、わたしは胎から出て、死ななかったのか。腹から出たとき息が絶えなかったのか。
Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
12 なにゆえ、ひざが、わたしを受けたのか。なにゆえ、乳ぶさがあって、わたしはそれを吸ったのか。
Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
13 そうしなかったならば、わたしは伏して休み、眠ったであろう。そうすればわたしは安んじており、
Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
14 自分のために荒れ跡を築き直した地の王たち、参議たち、
Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
15 あるいは、こがねを持ち、しろがねを家に満たした君たちと一緒にいたであろう。
Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
16 なにゆえ、わたしは人知れずおりる胎児のごとく、光を見ないみどりごのようでなかったのか。
Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
17 かしこでは悪人も、あばれることをやめ、うみ疲れた者も、休みを得、
Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
18 捕われ人も共に安らかにおり、追い使う者の声を聞かない。
Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
19 小さい者も大きい者もそこにおり、奴隷も、その主人から解き放される。
Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
20 なにゆえ、悩む者に光を賜い、心の苦しむ者に命を賜わったのか。
Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
21 このような人は死を望んでも来ない、これを求めることは隠れた宝を掘るよりも、はなはだしい。
(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
22 彼らは墓を見いだすとき、非常に喜び楽しむのだ。
De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
23 なにゆえ、その道の隠された人に、神が、まがきをめぐらされた人に、光を賜わるのか。
Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
24 わたしの嘆きはわが食物に代って来り、わたしのうめきは水のように流れ出る。
Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
25 わたしの恐れるものが、わたしに臨み、わたしの恐れおののくものが、わが身に及ぶ。
Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
26 わたしは安らかでなく、またおだやかでない。わたしは休みを得ない、ただ悩みのみが来る」。
Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
