< ヨブ 記 29 >

1 ヨブはまた言葉をついで言った、
Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
2 「ああ過ぎた年月のようであったらよいのだが、神がわたしを守ってくださった日のようであったらよいのだが。
Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
3 あの時には、彼のともしびがわたしの頭の上に輝き、彼の光によってわたしは暗やみを歩んだ。
Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
4 わたしの盛んな時のようであったならよいのだが。あの時には、神の親しみがわたしの天幕の上にあった。
Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
5 あの時には、全能者がなおわたしと共にいまし、わたしの子供たちもわたしの周囲にいた。
Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
6 あの時、わたしの足跡は乳で洗われ、岩もわたしのために油の流れを注ぎだした。
Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
7 あの時には、わたしは町の門に出て行き、わたしの座を広場に設けた。
Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
8 若い者はわたしを見てしりぞき、老いた者は身をおこして立ち、
Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
9 君たる者も物言うことをやめて、その口に手を当て、
Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
10 尊い者も声をおさめて、その舌を上あごにつけた。
Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
11 耳に聞いた者はわたしを祝福された者となし、目に見た者はこれをあかしした。
Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
12 これは助けを求める貧しい者を救い、また、みなしごおよび助ける人のない者を救ったからである。
Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
13 今にも滅びようとした者の祝福がわたしに来た。わたしはまたやもめの心をして喜び歌わせた。
Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
14 わたしは正義を着、正義はわたしをおおった。わたしの公義は上着のごとく、また冠のようであった。
Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
15 わたしは目しいの目となり、足なえの足となり、
Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
16 貧しい者の父となり、知らない人の訴えの理由を調べてやった。
Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
17 わたしはまた悪しき者のきばを折り、その歯の間から獲物を引き出した。
Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
18 その時、わたしは言った、『わたしは自分の巣の中で死に、わたしの日は砂のように多くなるであろう。
Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
19 わたしの根は水のほとりにはびこり、露は夜もすがらわたしの枝におくであろう。
Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
20 わたしの栄えはわたしと共に新しく、わたしの弓はわたしの手にいつも強い』と。
Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
21 人々はわたしに聞いて待ち、黙して、わたしの教に従った。
De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
22 わたしが言った後は彼らは再び言わなかった。わたしの言葉は彼らの上に雨のように降りそそいだ。
Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
23 彼らは雨を待つように、わたしを待ち望み、春の雨を仰ぐように口を開いて仰いだ。
De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
24 彼らが希望を失った時にも、わたしは彼らにむかってほほえんだ。彼らはわたしの顔の光を除くことができなかった。
Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
25 わたしは彼らのために道を選び、そのかしらとして座し、軍中の王のようにしており、嘆く者を慰める人のようであった。
När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.

< ヨブ 記 29 >