ヨブ 記 21
1 そこでヨブは答えて言った、
Därefter tog Job till orda och sade:
2 「あなたがたはとくと、わたしの言葉を聞き、これをもって、あなたがたの慰めとするがよい。
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 まずわたしをゆるして語らせなさい。わたしが語ったのち、あざけるのもよかろう。
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 わたしのつぶやきは人に対してであろうか。わたしはどうして、いらだたないでいられようか。
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 あなたがたはわたしを見て、驚き、手を口にあてるがよい。
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 わたしはこれを思うと恐ろしくなって、からだがしきりに震えわななく。
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 なにゆえ悪しき人が生きながらえ、老齢に達し、かつ力強くなるのか。
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 その子らは彼らの前に堅く立ち、その子孫もその目の前に堅く立つ。
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 その家は安らかで、恐れがなく、神のつえは彼らの上に臨むことがない。
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 その雄牛は種を与えて、誤ることなく、その雌牛は子を産んで、そこなうことがない。
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 彼らはその小さい者どもを群れのように連れ出し、その子らは舞い踊る。
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 彼らは手鼓と琴に合わせて歌い、笛の音によって楽しみ、
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 彼らは神に言う、『われわれを離れよ、われわれはあなたの道を知ることを好まない。
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 全能者は何者なので、われわれはこれに仕えねばならないのか。われわれはこれに祈っても、なんの益があるか』と。
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 見よ、彼らの繁栄は彼らの手にあるではないか。悪人の計りごとは、わたしの遠く及ぶ所でない。
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 悪人のともしびの消されること、幾たびあるか。その災の彼らの上に臨むこと、神がその怒りをもって苦しみを与えられること、幾たびあるか。
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 彼らが風の前のわらのようになること、あらしに吹き去られるもみがらのようになること、幾たびあるか。
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 あなたがたは言う、『神は彼らの罪を積みたくわえて、その子らに報いられるのだ』と。どうかそれを彼ら自身に報いて、彼らにその罪を知らせられるように。
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 すなわち彼ら自身の目にその滅びを見させ、全能者の怒りを彼らに飲ませられるように。
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 その月の数のつきるとき、彼らはその後の家になんのかかわる所があろうか。
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 神は天にある者たちをさえ、さばかれるのに、だれが神に知識を教えることができようか。
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 ある者は繁栄をきわめ、全く安らかに、かつおだやかに死に、
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 そのからだには脂肪が満ち、その骨の髄は潤っている。
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 ある者は心を苦しめて死に、なんの幸をも味わうことがない。
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 彼らはひとしくちりに伏し、うじにおおわれる。
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 見よ、わたしはあなたがたの思いを知り、わたしを害しようとするたくらみを知る。
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 あなたがたは言う、『王侯の家はどこにあるか、悪人の住む天幕はどこにあるか』と。
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 あなたがたは道行く人々に問わなかったか、彼らの証言を受け入れないのか。
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 すなわち、災の日に悪人は免れ、激しい怒りの日に彼は救い出される。
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 だれが彼に向かって、その道を告げ知らせる者があるか、だれが彼のした事を彼に報いる者があるか。
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 彼はかかれて墓に行き、塚の上で見張りされ、
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 谷の土くれも彼には快く、すべての人はそのあとに従う。彼の前に行った者も数えきれない。
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 それで、あなたがたはどうしてむなしい事をもって、わたしを慰めようとするのか。あなたがたの答は偽り以外の何ものでもない」。
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
