ヨブ 記 10
1 わたしは自分の命をいとう。わたしは自分の嘆きを包まず言いあらわし、わが魂の苦しみによって語ろう。
Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
2 わたしは神に申そう、わたしを罪ある者とされないように。なぜわたしと争われるかを知らせてほしい。
Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
3 あなたはしえたげをなし、み手のわざを捨て、悪人の計画を照すことを良しとされるのか。
Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
4 あなたの持っておられるのは肉の目か、あなたは人が見るように見られるのか。
Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
5 あなたの日は人の日のごとく、あなたの年は人の年のようであるのか。
Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
6 あなたはなにゆえわたしのとがを尋ね、わたしの罪を調べられるのか。
Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
7 あなたはわたしの罪のないことを知っておられる。またあなたの手から救い出しうる者はない。
Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
8 あなたの手はわたしをかたどり、わたしを作った。ところが今あなたはかえって、わたしを滅ぼされる。
Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
9 どうぞ覚えてください、あなたは土くれをもってわたしを作られた事を。ところが、わたしをちりに返そうとされるのか。
Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
10 あなたはわたしを乳のように注ぎ、乾酪のように凝り固まらせたではないか。
Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?
11 あなたは肉と皮とをわたしに着せ、骨と筋とをもってわたしを編み、
Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
12 命といつくしみとをわたしに授け、わたしを顧みてわが霊を守られた。
Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
13 しかしあなたはこれらの事をみ心に秘めおかれた。この事があなたの心のうちにあった事をわたしは知っている。
Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
14 わたしがもし罪を犯せば、あなたはわたしに目をつけて、わたしを罪から解き放されない。
Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
15 わたしがもし悪ければわたしはわざわいだ。たといわたしが正しくても、わたしは頭を上げることができない。わたしは恥に満ち、悩みを見ているからだ。
Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;
16 もし頭をあげれば、あなたは、ししのようにわたしを追い、わたしにむかって再びくすしき力をあらわされる。
Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.
17 あなたは証人を入れ替えてわたしを攻め、わたしにむかってあなたの怒りを増し、新たに軍勢を出してわたしを攻められる。
Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.
18 なにゆえあなたはわたしを胎から出されたか、わたしは息絶えて目に見られることなく、
Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;
19 胎から墓に運ばれて、初めからなかった者のようであったなら、よかったのに。
Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.
20 わたしの命の日はいくばくもないではないか。どうぞ、しばしわたしを離れて、少しく慰めを得させられるように。
Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;
21 わたしが行って、帰ることのないその前に、これを得させられるように。わたしは暗き地、暗黒の地へ行く。
Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?
22 これは暗き地で、やみにひとしく、暗黒で秩序なく、光もやみのようだ」。
Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.
