< 伝道者の書 1 >
1 ダビデの子、エルサレムの王である伝道者の言葉。
Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
2 伝道者は言う、空の空、空の空、いっさいは空である。
Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
3 日の下で人が労するすべての労苦は、その身になんの益があるか。
Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
4 世は去り、世はきたる。しかし地は永遠に変らない。
En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
6 風は南に吹き、また転じて、北に向かい、めぐりにめぐって、またそのめぐる所に帰る。
Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
7 川はみな、海に流れ入る、しかし海は満ちることがない。川はその出てきた所にまた帰って行く。
Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
8 すべての事は人をうみ疲れさせる、人はこれを言いつくすことができない。目は見ることに飽きることがなく、耳は聞くことに満足することがない。
All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
9 先にあったことは、また後にもある、先になされた事は、また後にもなされる。日の下には新しいものはない。
Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
10 「見よ、これは新しいものだ」と言われるものがあるか、それはわれわれの前にあった世々に、すでにあったものである。
Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
11 前の者のことは覚えられることがない、また、きたるべき後の者のことも、後に起る者はこれを覚えることがない。
Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
12 伝道者であるわたしはエルサレムで、イスラエルの王であった。
Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
13 わたしは心をつくし、知恵を用いて、天が下に行われるすべてのことを尋ね、また調べた。これは神が、人の子らに与えて、ほねおらせられる苦しい仕事である。
Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
14 わたしは日の下で人が行うすべてのわざを見たが、みな空であって風を捕えるようである。
Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
15 曲ったものは、まっすぐにすることができない、欠けたものは数えることができない。
Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
16 わたしは心の中に語って言った、「わたしは、わたしより先にエルサレムを治めたすべての者にまさって、多くの知恵を得た。わたしの心は知恵と知識を多く得た」。
Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
17 わたしは心をつくして知恵を知り、また狂気と愚痴とを知ろうとしたが、これもまた風を捕えるようなものであると悟った。
Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
18 それは知恵が多ければ悩みが多く、知識を増す者は憂いを増すからである。
Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.