< 伝道者の書 7 >
1 良き名は良き油にまさり、死ぬる日は生るる日にまさる。
Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
2 悲しみの家にはいるのは、宴会の家にはいるのにまさる。死はすべての人の終りだからである。生きている者は、これを心にとめる。
Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
3 悲しみは笑いにまさる。顔に憂いをもつことによって、心は良くなるからである。
Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
4 賢い者の心は悲しみの家にあり、愚かな者の心は楽しみの家にある。
De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
5 賢い者の戒めを聞くのは、愚かな者の歌を聞くのにまさる。
Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
6 愚かな者の笑いはかまの下に燃えるいばらの音のようである。これもまた空である。
Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
7 たしかに、しえたげは賢い人を愚かにし、まいないは人の心をそこなう。
Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
8 事の終りはその初めよりも良い。耐え忍ぶ心は、おごり高ぶる心にまさる。
Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
9 気をせきたてて怒るな。怒りは愚かな者の胸に宿るからである。
Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
10 「昔が今よりもよかったのはなぜか」と言うな。あなたがこれを問うのは知恵から出るのではない。
Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.
11 知恵に財産が伴うのは良い。それは日を見る者どもに益がある。
Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
12 知恵が身を守るのは、金銭が身を守るようである。しかし、知恵はこれを持つ者に生命を保たせる。これが知識のすぐれた所である。
Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
13 神のみわざを考えみよ。神の曲げられたものを、だれがまっすぐにすることができるか。
Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
14 順境の日には楽しめ、逆境の日には考えよ。神は人に将来どういう事があるかを、知らせないために、彼とこれとを等しく造られたのである。
Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
15 わたしはこのむなしい人生において、もろもろの事を見た。そこには義人がその義によって滅びることがあり、悪人がその悪によって長生きすることがある。
Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
16 あなたは義に過ぎてはならない。また賢きに過ぎてはならない。あなたはどうして自分を滅ぼしてよかろうか。
Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
17 悪に過ぎてはならない。また愚かであってはならない。あなたはどうして、自分の時のこないのに、死んでよかろうか。
Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
18 あなたがこれを執るのはよい、また彼から手を引いてはならない。神をかしこむ者は、このすべてからのがれ出るのである。
Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
19 知恵が知者を強くするのは、十人のつかさが町におるのにまさる。
Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
20 善を行い、罪を犯さない正しい人は世にいない。
Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
21 人の語るすべての事に心をとめてはならない。これはあなたが、自分のしもべのあなたをのろう言葉を聞かないためである。
Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
22 あなたもまた、しばしば他人をのろったのを自分の心に知っているからである。
Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
23 わたしは知恵をもってこのすべての事を試みて、「わたしは知者となろう」と言ったが、遠く及ばなかった。
Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.
24 物事の理は遠く、また、はなはだ深い。だれがこれを見いだすことができよう。
Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
25 わたしは、心を転じて、物を知り、事を探り、知恵と道理を求めようとし、また悪の愚かなこと、愚痴の狂気であることを知ろうとした。
När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
26 わたしは、その心が、わなと網のような女、その手が、かせのような女は、死よりも苦い者であることを見いだした。神を喜ばす者は彼女からのがれる。しかし罪びとは彼女に捕えられる。
då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
27 伝道者は言う、見よ、その数を知ろうとして、いちいち数えて、わたしが得たものはこれである。
Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
28 わたしはなおこれを求めたけれども、得なかった。わたしは千人のうちにひとりの男子を得たけれども、そのすべてのうちに、ひとりの女子をも得なかった。
Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
29 見よ、わたしが得た事は、ただこれだけである。すなわち、神は人を正しい者に造られたけれども、人は多くの計略を考え出した事である。
Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.