詩篇 95

1 率われらヱホバにむかひてうたひ すくひの磐にむかひてよろこばしき聲をあげん

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 われら感謝をもてその前にゆき ヱホバにむかひ歌をもて歓ばしきこゑをあげん

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 そはヱホバは大なる神なり もろもろの神にまされる大なる王なり

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 地のふかき處みなその手にあり 山のいただきもまた神のものなり

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 うみは神のものその造りたまふところ旱ける地もまたその手にて造りたまへり

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 いざわれら拝みひれふし我儕をつくれる主ヱホバのみまへに曲跪くべし

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 彼はわれらの神なり われらはその草苑の民その手のひつじなり 今日なんぢらがその聲をきかんことをのぞむ

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 なんぢらメリバに在りしときのごとく 野なるマサにありし日の如く その心をかたくなにするなかれ

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 その時なんぢらの列祖われをこころみ我をためし 又わがわざをみたり

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 われその代のためにうれへて四十年を歴 われいへり かれらは心あやまれる民わが道を知ざりきと

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

11 このゆゑに我いきどほりて彼等はわが安息にいるべからずと誓ひたり

Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»