詩篇 71
1 ヱホバよ我なんぢに依賴む ねがはくは何の日までも恥うくることなからしめ給へ
Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
2 なんぢの義をもて我をたすけ我をまぬかれしめたまへ なんぢの耳をわれに傾けて我をすくひたまへ
Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
3 ねがはくは汝わがすまひの磐となりたまへ われ恒にそのところに往ことを得ん なんぢ我をすくはんとて勅命をいだしたまへり そは汝はわが磐わが城なり
Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
4 わが神よあしきものの手より不義殘忍なる人のてより 我をまぬかれしめたまへ
Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 主ヱホバよなんぢはわが望なり わが幼少よりの恃なり
Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
6 われ胎をはなるるより汝にまもられ母の腹にありしときより汝にめぐまれたり 我つねに汝をほめたたへん
Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
7 我おほくの人にあやしまるるごとき者となれり 然どなんぢはわが堅固なる避所なり
Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
8 なんぢの頌辭となんぢの頌美とは終日わが口にみちん
Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
9 わが年老ぬるとき我をすてたまふなかれ わが力おとろふるとき我をはなれたまなかれ
Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
10 わが仇はわがことを論ひ ひわが霊魂をうかがふ者はたがひに議ていふ
Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
11 神かれを離れたり彼をたすくる者なし かれを追てとらへよと
"Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar."
12 神よわれに遠ざかりたまふなかれ わが神よとく來りて我をたすけたまへ
Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
13 わがたましひの敵ははぢ且おとろへ我をそこなはんとするものは謗と辱とにおほはれよ
Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
14 されど我はたえず望をいだきていやますます汝をほめたたへん
Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
15 わが口はひねもす汝の義となんぢの救とをかたらん われその數をしらざればなり
Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
16 われは主ヱホバの大能の事跡をたづさへゆかん われは只なんぢの義のみをかたらん
Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
17 神よなんぢわれを幼少より敎へたまへり われ今にいたるまで汝のくすしき事跡をのべつたへたり
Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
18 神よねがはくはわれ老て頭髮しろくなるとも我がなんぢの力を次代にのべつたへ なんぢの大能を世にうまれいづる凡のものに宣傳ふるまで我をはなれ給ふなかれ
Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
19 神よなんぢの義もまた甚たかし なんぢは大なることをなしたまへり 神よたれか汝にひとしき者あらんや
Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
20 汝われらを多のおもき苦難にあはせたまへり なんぢ再びわれらを活しわれらを地の深所よりあげたまはん
Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
21 ねがはくは我をいよいよ大ならしめ歸りきたりて我をなぐさめ給へ
Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
22 わが神よさらばわれ筝をもて汝をほめ なんぢの眞實をほめたたへん イスラエルの聖者よわれ琴をもてなんぢを讃うたはん
Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
23 われ聖前にうたときわが口唇よろこびなんぢの贖ひたまへるわが霊魂おほいに喜ばん
Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
24 わが舌もまた終日なんぢの義をかたらん われを害はんとするもの愧惶つればなり
Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
