詩篇 71
1 ヱホバよ我なんぢに依賴む ねがはくは何の日までも恥うくることなからしめ給へ
Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
2 なんぢの義をもて我をたすけ我をまぬかれしめたまへ なんぢの耳をわれに傾けて我をすくひたまへ
Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
3 ねがはくは汝わがすまひの磐となりたまへ われ恒にそのところに往ことを得ん なんぢ我をすくはんとて勅命をいだしたまへり そは汝はわが磐わが城なり
Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
4 わが神よあしきものの手より不義殘忍なる人のてより 我をまぬかれしめたまへ
Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
5 主ヱホバよなんぢはわが望なり わが幼少よりの恃なり
Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
6 われ胎をはなるるより汝にまもられ母の腹にありしときより汝にめぐまれたり 我つねに汝をほめたたへん
Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
7 我おほくの人にあやしまるるごとき者となれり 然どなんぢはわが堅固なる避所なり
Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
8 なんぢの頌辭となんぢの頌美とは終日わが口にみちん
Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
9 わが年老ぬるとき我をすてたまふなかれ わが力おとろふるとき我をはなれたまなかれ
Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
10 わが仇はわがことを論ひ ひわが霊魂をうかがふ者はたがひに議ていふ
Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
11 神かれを離れたり彼をたすくる者なし かれを追てとらへよと
Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
12 神よわれに遠ざかりたまふなかれ わが神よとく來りて我をたすけたまへ
Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
13 わがたましひの敵ははぢ且おとろへ我をそこなはんとするものは謗と辱とにおほはれよ
Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
14 されど我はたえず望をいだきていやますます汝をほめたたへん
Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
15 わが口はひねもす汝の義となんぢの救とをかたらん われその數をしらざればなり
Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
16 われは主ヱホバの大能の事跡をたづさへゆかん われは只なんぢの義のみをかたらん
Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
17 神よなんぢわれを幼少より敎へたまへり われ今にいたるまで汝のくすしき事跡をのべつたへたり
Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
18 神よねがはくはわれ老て頭髮しろくなるとも我がなんぢの力を次代にのべつたへ なんぢの大能を世にうまれいづる凡のものに宣傳ふるまで我をはなれ給ふなかれ
Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
19 神よなんぢの義もまた甚たかし なんぢは大なることをなしたまへり 神よたれか汝にひとしき者あらんや
Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
20 汝われらを多のおもき苦難にあはせたまへり なんぢ再びわれらを活しわれらを地の深所よりあげたまはん
Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
21 ねがはくは我をいよいよ大ならしめ歸りきたりて我をなぐさめ給へ
Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
22 わが神よさらばわれ筝をもて汝をほめ なんぢの眞實をほめたたへん イスラエルの聖者よわれ琴をもてなんぢを讃うたはん
Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
23 われ聖前にうたときわが口唇よろこびなんぢの贖ひたまへるわが霊魂おほいに喜ばん
Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
24 わが舌もまた終日なんぢの義をかたらん われを害はんとするもの愧惶つればなり
Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
