詩篇 57
1 我をあはれみたまへ神よわれをあはれみたまへ わが霊魂はなんぢを避所とす われ禍害のすぎさるまではなんぢの翼のかげを避所とせん
För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan. Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
2 我はいとたかき神によばはん わがために百事をなしをへたまふ神によばはん
Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
3 神はたすけを天よりおくりて我をのまんとする者のそしるときに我を救ひたまはん (セラ) 神はその憐憫その眞實をおくりたまはん
Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. (Sela) Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
4 わがたましひは群ゐる獅のなかにあり 火のごとくもゆる者 その歯は戈のごとく矢のごとくその舌はとき劍のごとき人の子のなかに我ふしぬ
Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
5 神よねがはくはみづからを天よりも高くしみさかえを全地のうへに擧たまへ
Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
6 かれらはわが足をとらへんとて網をまうく わが霊魂はうなたる かれらはわがまへに阱をほりたり而してみづからその中におちいれり (セラ)
De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. (Sela)
7 わが心さだまれり神よわがこころ定まれり われ謳ひまつらん頌まつらん
Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
8 わが榮よさめよ 筝よ琴よさめよ われ黎明をよびさまさん
Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
9 主よわれもろもろの民のなかにてなんぢに感謝し もろもろの國のなかにて汝をほめうたはん
Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
10 そは汝のあはれみは大にして天にまでいたり なんぢの眞實は雲にまでいたる
Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.
11 神よねがはくは自からを天よりも高くし光榮をあまねく地のうへに擧たまへ
Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
