詩篇 49
1 もろもろの民よきけ賤きも貴きも富るも貧きもすべて地にすめる者よ なんぢらともに耳をそばだてよ
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
2 もろもろの民よきけ賤きも貴きも富るも貧きもすべて地にすめる者よ なんぢらともに耳をそばだてよ
både låga och höga, rika såväl som fattiga.
3 わが口はかしこきことをかたり わが心はさときことを思はん
Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4 われ耳を喩言にかたぶけ琴をならしてわが幽玄なる語をときあらはさん
Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
5 わが踵にちかかる不義のわれを打圍むわざはひの日もいかで懼るることあらんや
Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
6 おのが富をたのみ財おほきを誇るもの
De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
7 たれ一人おのが兄弟をあがなふことあたはず之がために贖價を神にささげ
Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
8 之をとこしへに生存へしめて朽ざらしむることあたはず（霊魂をあがなふには費いとおほくして此事をとこしへに捨置ざるを得ざればなり）
För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9 之をとこしへに生存へしめて朽ざらしむることあたはず（霊魂をあがなふには費いとおほくして此事をとこしへに捨置ざるを得ざればなり）
så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
10 そは智きものも死 おろかものも獣心者もひとしくほろびてその富を他人にのこすことは常にみるところなり
Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
11 かれら竊におもふ わが家はとこしへに存りわがすまひは世々にいたらんと かれらはその地におのが名をおはせたり
De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
12 されど人は譽のなかに永くとどまらず亡びうする獣のごとし
Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
13 斯のごときは愚かなるものの途なり 然はあれど後人はその言をよしとせん (セラ)
Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 人のとみてその家のさかえくははらんとき汝おそるるなかれ
Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
17 かれの死るときは何一つたづさへゆくことあたはず その榮はこれにしたがひて下ることをせざればなり
Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
18 かかる人はいきながらふるほどに己がたましひを祝するとも みづからを厚うするがゆゑに人々なんぢをほむるとも
Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
19 なんぢ列祖の世にゆかん かれらはたえて光をみざるべし
så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 尊貴なかにありて暁らざる人はほろびうする獣のごとし
En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
