詩篇 49
1 もろもろの民よきけ賤きも貴きも富るも貧きもすべて地にすめる者よ なんぢらともに耳をそばだてよ
En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
2 もろもろの民よきけ賤きも貴きも富るも貧きもすべて地にすめる者よ なんぢらともに耳をそばだてよ
Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
3 わが口はかしこきことをかたり わが心はさときことを思はん
Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
4 われ耳を喩言にかたぶけ琴をならしてわが幽玄なる語をときあらはさん
Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
5 わが踵にちかかる不義のわれを打圍むわざはひの日もいかで懼るることあらんや
Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
6 おのが富をたのみ財おほきを誇るもの
Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
7 たれ一人おのが兄弟をあがなふことあたはず之がために贖價を神にささげ
Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
8 之をとこしへに生存へしめて朽ざらしむることあたはず（霊魂をあがなふには費いとおほくして此事をとこしへに捨置ざるを得ざればなり）
Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
9 之をとこしへに生存へしめて朽ざらしむることあたはず（霊魂をあがなふには費いとおほくして此事をとこしへに捨置ざるを得ざればなり）
Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
10 そは智きものも死 おろかものも獣心者もひとしくほろびてその富を他人にのこすことは常にみるところなり
Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
11 かれら竊におもふ わが家はとこしへに存りわがすまひは世々にいたらんと かれらはその地におのが名をおはせたり
Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
12 されど人は譽のなかに永くとどまらず亡びうする獣のごとし
Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
13 斯のごときは愚かなるものの途なり 然はあれど後人はその言をよしとせん (セラ)
Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 人のとみてその家のさかえくははらんとき汝おそるるなかれ
Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
17 かれの死るときは何一つたづさへゆくことあたはず その榮はこれにしたがひて下ることをせざればなり
Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
18 かかる人はいきながらふるほどに己がたましひを祝するとも みづからを厚うするがゆゑに人々なんぢをほむるとも
Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
19 なんぢ列祖の世にゆかん かれらはたえて光をみざるべし
Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
20 尊貴なかにありて暁らざる人はほろびうする獣のごとし
Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
