詩篇 46

1 神はわれらの避所また力なり なやめるときの最ちかき助なり

För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

2 さればたとひ地はかはり山はうみの中央にうつるとも我儕はおそれじ

Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

3 よしその水はなりとどろきてさわぐとも その溢れきたるによりて山はゆるぐとも何かあらん (セラ)

om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

4 河ありそのながれは神のみやこをよろこばしめ至上者のすみたまふ聖所をよろこばしむ

En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

5 神そのなかにいませば都はうごかじ 神は朝つとにこれを助けたまはん

Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

6 もろもろの民はさわぎたち もろもろの國はうごきたり 神その聲をいだしたまへば地はやがてとけぬ

Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

7 萬軍のヱホバはわれらとともなり ヤコブの神はわれらのたかき櫓なり (セラ)

HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

8 きたりてヱホバの事跡をみよ ヱホバはおほくの懼るべきことを地になしたまへり

Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

9 ヱホバは地のはてまでも戰闘をやめしめ弓ををり戈をたち戰車を火にてやきたまふ

Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

10 汝等しづまりて我の神たるをしれ われはもろもろの國のうちに崇められ全地にあがめらるべし

"Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

11 萬軍のヱホバはわれらと偕なり ヤコブの神はわれらの高きやぐらなり (セラ)

HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)