詩篇 44
1 ああ神よむかしわれらの列祖の日になんぢがなしたまひし事迹をわれら耳にきけり 列祖われらに語れり
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 なんぢ手をもてもろもろの國人をおひしりぞけ われらの列祖をうゑ並もろもろの民をなやましてわれらの列祖をはびこらせたまひき
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 かれらはおのが劍によりて國をえしにあらず おのが臂によりて勝をえしにあらず 只なんぢの右の手なんぢの臂なんぢの面のひかりによれり 汝かれらを惠みたまひたればなり
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 神よなんぢはわが王なり ねがはくはヤコブのために救をほどこしたまへ
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 われらは汝によりて敵をたふし また我儕にさからひて起りたつものをなんぢの名によりて踐壓ふべし
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 そはわれわが弓によりたのまず わが劍もまた我をすくふことあたはざればなり
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 なんぢわれらを敵よりすくひ またわれらを惡むものを辱かしめたまへり
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 われらはひねもす神によりてほこり われらは永遠になんぢの名に感謝せん (セラ)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 しかるに今はわれらをすてて恥をおはせたまへり われらの軍人とともに出ゆきたまはず
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 われらを敵のまへより退かしめたまへり われらを惡むものその任意にわれらを掠めうばへり
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 なんぢわれらを食にそなへらるる羊のごとくにあたへ斯てわれらをもろもろの國人のなかにちらし
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 得るところなくしてなんぢの民をうり その價によりてなんぢの富をましたまはざりき
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 汝われらを隣人にそしらしめ われらを環るものにあなどらしめ 嘲けらしめたまへり
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 又もろもろの國のなかにわれらを談柄となし もろもろの民のなかにわれらを頭ふらるる者となしたまへり
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 わが凌辱ひねもす我がまへにあり わがかほの恥われをおほへり
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 こは我をそしり我をののしるものの聲により我にあだし我にうらみを報るものの故によるなり
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 これらのこと皆われらに臨みきつれどわれらなほ汝をわすれず なんぢの契約をいつはりまもらざりき
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 われらの心しりぞかずわれらの歩履なんぢの道をはなれず
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 然どなんぢは野犬のすみかにてわれらをきずつけ死蔭をもてわれらをおほひ給へり
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 われらもしおのれの神の名をわすれ或はわれらの手を異神にのべしことあらんには
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 神はこれを糺したまはざらんや 神はこころの隠れたることをも知たまふ
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 われらは終日なんぢのために死にわたされ屠られんとする羊の如くせられたり
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 主よさめたまへ何なればねぶりたまふや起たまへ われらをとこしへに棄たまふなかれ
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 いかなれば聖顔をかくしてわれらがうくる苦難と虐待とをわすれたまふや
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 われらのたましひはかがみて塵にふし われらの腹は土につきたり
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 ねがはくは起てわれらをたすけたまへ なんぢの仁慈のゆゑをもてわれらを贖ひたまへ
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
