詩篇 32

1 その愆をゆるされその罪をおほはれしものは福ひなり

En undervisning Davids. Säll är den, hvilkom öfverträdelsen förlåten är, dem synden öfverskyld är.

2 不義をヱホバに負せられざるもの心にいつはりなき者はさいはひなり

Säll är den menniska, som Herren icke tillräknar missgerning; i hvilkens anda ingen falskhet är.

3 我いひあらはさざりしときは終日かなしみさけびたるが故にわが骨ふるびおとろへたり

Ty då jag ville förtigat, försmäktade min ben, genom min dagliga gråt.

4 なんぢの手はよるも晝もわがうへにありて重し わが身の潤澤はかはりて夏の旱のごとくなれり (セラ)

Ty din hand var dag och natt svår på mig, så att min vätska borttorkades, såsom det om sommaren torrt varder. (Sela)

5 斯てわれなんぢの前にわが罪をあらはしわが不義をおほはざりき 我いへらくわが愆をヱホバにいひあらはさんと 斯るときしも汝わがつみの邪曲をゆるしたまへり (セラ)

Derföre bekänner jag dig mina synd, och förskyler intet mina missgerning. Jag sade: Jag vill bekänna för Herranom min öfverträdelse; då förlätst du mig mine synds missgerning. (Sela)

6 されば神をうやまふ者はなんぢに遇ことをうべき間になんぢに祈らん 大水あふれ流るるともかならずその身におよばじ

För detta skola alle helige bedja dig i rättom tid; derföre, när store vattufloder komma, skola de intet räcka intill dem.

7 汝はわがかくるべき所なり なんぢ患難をふせぎて我をまもり救のうたをもて我をかこみたまはん (セラ)

Du äst mitt beskärm, bevara mig dock för ångest; att jag förlossad må ganska gladeliga fröjdas. (Sela)

8 われ汝ををしへ汝をあゆむべき途にみちびき わが目をなんぢに注てさとさん

Jag vill undervisa dig, och lära dig vägen, den du vandra skall; jag skall leda dig med mine ögon.

9 汝等わきまへなき馬のごとく驢馬のごとくなるなかれ かれらは鑣たづなのごとき具をもてひきとめずば近づききたることなし

Varer icke såsom hästar och mular, som intet förstånd hafva; hvilkom man måste lägga bett och betsel i munnen, om de icke till dig vilja.

10 惡者はかなしみ多かれどヱホバに依賴むものは憐憫にてかこまれん

Den ogudaktige hafver många plågor; men den som hoppas uppå Herran, honom skall barmhertighet omfatta.

11 ただしき者よヱホバを喜びたのしめ 凡てこころの直きものよ喜びよばふべし

Fröjder eder af Herranom, och varer glade, I rättfärdige; och berömmer eder, alle I fromme.