詩篇 12

1 ああヱホバよ助けたまへ そは神をうやまふ人はたえ誠あるものは人の子のなかより消失るなり

För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

2 人はみな虚偽をもてその隣とあひかたり滑なるくちびると貳心とをもてものいふ

Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

3 ヱホバはすべての滑なるくちびると大なる言をかたる舌とをほろぼし給はん

De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

4 かれらはいふ われら舌をもて勝をえん この口唇はわがものなり誰かわれらに主たらんやと

HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

5 ヱホバのたまはく 苦しむもの掠められ貧しきもの歎くがゆゑに我いま起てこれをその慕ひもとむる平安におかん

dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

6 ヱホバの言はきよきことばなり 地にまうけたる爐にてねり七次きよめたる白銀のごとし

»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

7 ヱホバよ汝はかれらをまもり之をたすけてとこしへにこの類より免れしめたまはん

HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

8 人の子のなかに穢しきことの崇めらるるときは惡者ここやかしこにあるくなり

Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.