詩篇 109
1 わが讃たたふる神よもだしたまふなかれ
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 かれらは惡の口とあざむきの口とをあけて我にむかひ いつはりの舌をもて我にかたり
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 うらみの言をもて我をかこみ ゆゑなく我をせめて闘ふことあればなり
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 われ愛するにかれら反りてわが敵となる われただ祈るなり
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 かれらは惡をもてわが善にむくい恨をもてわが愛にむくいたり
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 ねがはくは彼のうへに惡人をたてその右方に敵をたたしめたまへ
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 かれが鞫かるるときはその罪をあらはにせられ又そのいのりは罪となり
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 その日はすくなく その職はほかの人にえられ
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 その子輩はみなしごとなり その妻はやもめとなり
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 その子輩はさすらひて乞丐 そのあれたる處よりいできたりて食をもとむべし
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 彼のもてるすべてのものは債主にうばはれ かれの勤勞は外人にかすめらるべし
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 かれに惠をあたふる人ひとりだになく かれの孤子をあはれむ者もなく
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 その裔はたえその名はつぎの世にきえうすべし
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 その父等のよこしまはヱホバのみこころに記され その母のつみはきえざるべし
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 かれらは恒にヱホバの前におかれ その名は地より斷るべし
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 かかる人はあはれみを施すことをおもはず反りて貧しきもの乏しきもの心のいためる者をころさんとして攻たりき
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 かかる人は詛ふことをこのむ この故にのろひ己にいたる惠むことをたのしまず この故にめぐみ己にとほざかれり
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 かかる人はころものごとくに詛をきる この故にのろひ水のごとくにおのれの衷にいり油のごとくにおのれの骨にいれり
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 ねがはくは詛をおのれのきたる衣のごとく帶のごとくなして恒にみづから纏はんことを
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 これらの事はわが敵とわが霊魂にさからひて惡言をいふ者とにヱホバのあたへたまふ報なり
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 されど主ヱホバよなんぢの名のゆゑをもて我をかへりみたまへ なんぢの憐憫はいとふかし ねがはくは我をたすけたまへ
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 われは貧しくして乏し わが心うちにて傷をうく
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 わがゆく状はゆふ日の影のごとく また蝗のごとく吹さらるるなり
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 わが膝は斷食によりてよろめき わが肉はやせおとろふ
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 われは彼等にそしらるる者となれり かれら我をみるときは首をふる
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 わが神ヱホバよねがはくは我をたすけその憐憫にしたがひて我をすくひたまへ
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 ヱホバよこれらは皆なんぢの手よりいで 汝のなしたまへることなるを彼等にしらしめたまへ
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 かれらは詛へども汝はめぐみたまふ かれらの立ときは恥かしめらるれどもなんぢの僕はよろこばん
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 わがもろもろの敵はあなどりを衣おのが恥を外袍のごとくにまとふべし
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 われはわが口をもて大にヱホバに謝し おほくの人のなかにて讃まつらむ
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 ヱホバはまづしきものの右にたちてその霊魂を罪せんとする者より之をすくひたまへり
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
