詩篇 108

1 神よわが心はさだまれり われ謳ひまつらん 稱まつらん わが榮をもてたたへまつらん

En sång, en psalm av David.

2 筝よ琴よさむべし われ黎明をよびさまさん

Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

3 ヱホバよ我もろもろの民のなかにてなんぢに感謝し もろもろの國のなかにてなんぢをほめうたはん

Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

4 そは汝のあはれみは大にして天のうへにあがり なんぢの眞實は雲にまでおよぶ

Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

5 神よねがはくはみづからを天よりもたかくし榮光を全地のうへに擧たまへ

Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6 ねがはくは右の手をもて救をほどこし われらに答をなして愛しみたまふものに助をえしめたまへ

Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

7 神はその聖をもていひたまへり われ甚くよろこばん我シケムをわかちスコテの谷をはからん

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

8 ギレアデはわがものマナセはわが有なりエフライムも亦わが首のまもりなりユダはわが杖

Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9 モアブはわが足盥なりエドムにはわが履をなげんペリシテよわが故によりて聲をあげよと

Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

10 誰かわれを堅固なる邑にすすましめんや 誰かわれをみちびきてエドムにゆきしや

Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

11 神よなんぢはわれらを棄たまひしにあらずや 神よなんぢはわれらの軍とともに出ゆきたまはず

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 ねがはくは助をわれにあたへて敵にむかはしめたまへ 人のたすけは空しければなり

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13 われらは神によりて勇しくはたらかん われらの敵をふみたまふものは神なればなり

Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.