詩篇 107
1 ヱホバに感謝せよ ヱホバは惠ふかくましましてその憐憫かぎりなし
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 ヱホバの救贖をかうぶる者はみな然いふべきなり
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 ヱホバは敵の手よりかれらを贖ひもろもろの地よ東西北南よりとりあつめたまへり
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 かれら野にてあれはてたる路にさまよひその住ふべき邑にあはざりき
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 かれら饑また渇きそのうちの霊魂おとろへたり
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 斯てその困苦のうちにてヱホバをよばはりたればヱホバこれを患難よりたすけいだし
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 住ふべき邑にゆかしめんとて直き路にみちびきたまへり
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 願くはすべての人はヱホバの惠により人の子になしたまへる奇しき事跡によりてヱホバを讃稱へんことを
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 ヱホバは渇きしたふ霊魂をたらはせ饑たるたましひを嘉物にてあかしめ給へばなり
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 くらきと死の蔭とに居るもの患難とくろがねとに縛しめらるるもの
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 神の言にそむき至高者のをしへを蔑しめければ
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 勤勞をもてその心をひくうしたまへり かれら仆れたれど助くるものもなかりき
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 斯てその困苦のうちにてヱホバをよばはりたればヱホバこれを患難よりすくひ
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 くらきと死のかげより彼等をみちびき出してその械をこぼちたまへり
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 願くはすべての人はヱホバの惠により人の子になしたまへる奇しき事跡によりてヱホバを讃稱へんことを
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 そはあかがねの門をこぼち くろがねの關木をたちきりたまへり
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 愚かなる者はおのが愆の道により己がよこしまによりて惱めり
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 かれらの霊魂はすべての食物をきらひて死の門にちかづく
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 かくてその困苦のうちにてヱホバをよばふ ヱホバこれを患難よりすくひたまふ
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 その聖言をつかはして之をいやし之をその滅亡よりたすけいだしたまふ
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 願くはすべての人ヱホバのめぐみにより人の子になしたまへる奇しき事跡によりてヱホバをほめたたへんことを
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 かれらは感謝のそなへものをささげ喜びうたひてその事跡をいひあらはすべし
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 舟にて海にうかび大洋にて事をいとなむ者は
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 ヱホバのみわざを見また淵にてその奇しき事跡をみる
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 ヱホバ命じたまへばあらき風おこりてその浪をあぐ
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 かれら天にのぼりまた淵にくだり患難によりてその霊魂とけさり
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 左た右たにかたぶき酔たる者のごとく踉蹌てなす所をしらず
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 かくてその困苦のうちにてヱホバをよばふ ヱホバこれを患難よりたづさへいで
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 狂風をしづめて浪をおだやかになし給へり
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 かれらはおのが靜かなるをよろこぶ 斯てヱホバはかれらをその望むところの湊にみちびきたまふ
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 願くはすべての人ヱホバの惠により人の子になしたまへる奇しき事跡によりてヱホバをほめたたへんことを
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 かれら民の會にてこれをあがめ長老の座にてこれを讃稱ふべし
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 ヱホバは河を野にかはらせ泉をかわける地に變らせ
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 また豊かなる地にすめる民の惡によりてそこを鹵の地にかはらせ給ふ
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 野を池にかはらせ乾ける地をいづみにかはらせ
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 ここに餓たるものを住はせたまふ されば彼らは己がすまひの邑をたて
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 畠にたねをまき葡萄園をまうけてそのむすべる實をえたり
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 ヱホバはかれらの甚くふえひろごれるまでに惠をあたへ その牲畜のへることをも許したまはず
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 されどまた虐待くるしみ悲哀によりて減ゆき且うなたれたり
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 ヱホバもろもろの君に侮辱をそそぎ道なき荒地にさまよはせたまふ
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 然はあれど貧しきものを患難のうちより擧てその家族をひつじの群のごとくならしめたまふ
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 直きものは之をみて喜びもろもろの不義はその口をふさがん
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 すべて慧者はこれらのことに心をよせヱホバの憐憫をさとるべし
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
