< 詩篇 104 >

1 わが霊魂よヱホパをほめまつれ わが神ヱホバよなんぢは至大にして尊貴と稜威とを衣たまへり
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 なんぢ光をころものごとくにまとひ天を幕のごとくにはり
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 水のなかにおのれの殿の棟梁をおき 雲をおのれの車となし 風の翼にのりあるき
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 かぜを使者となし熖のいづる火を僕となしたまふ
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 ヱホバは地を基のうへにおきて 永遠にうごくことなからしめたまふ
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 衣にておほふがごとく大水にて地をおほひたまへり 水たたへて山のうへをこゆ
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 なんぢ叱咤すれば水しりぞき 汝いかづちの聲をはなてば水たちまち去ぬ
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 あるひは山にのぼり或ひは谷にくだりて 汝のさだめたまへる所にゆけり
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 なんぢ界をたてて之をこえしめず ふたたび地をおほふことなからしむ
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 ヱホバはいづみを谷にわきいだし給ふ その流は山のあひだにはしる
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 かくて野のもろもろの獣にのましむ 野の驢馬もその渇をやむ
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 空の鳥もそのほとりにすみ 樹梢の間よりさえづりうたふ
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 ヱホバはその殿よりもろもろの山に灌漑たまふ 地はなんぢのみわざの實によりて飽足ぬ
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 ヱホバは草をはえしめて家畜にあたへ 田產をはえしめて人の使用にそなへたまふ かく地より食物をいだしたまふ
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 人のこころを歓ばしむる葡萄酒 ひとの顔をつややかならしむるあぶら 人のこころを強からしむる糧どもなり
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 ヱホバの樹とその植たまへるレバノンの香柏とは飽足ぬべし
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 鳥はそのなかに巣をつくり鶴は松をその棲とせり
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 たかき山は山羊のすまひ磐石は山鼠のかくるる所なり
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 ヱホバは月をつくりて時をつかさどらせたまへり 日はその西にいることをしる
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 なんぢ黑暗をつくりたまへば夜あり そのとき林のけものは皆しのびしのびに出きたる
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 わかき獅ほえて餌をもとめ神にくひものをもとむ
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 日いづれば退きてその穴にふす
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 人はいでて工をとりその勤勞はゆふべにまでいたる
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 ヱホバよなんぢの事跡はいかに多なる これらは皆なんぢの智慧にてつくりたまへり 汝のもろもろの富は地にみつ
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 かしこに大なるひろき海あり そのなかに數しられぬ匍ふもの小なる大なる生るものあり
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 舟そのうへをはしり汝のつくりたまへる鰐そのうちにあそびたはぶる
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 彼ら皆なんぢを俟望む なんぢ宜時にくひものを之にあたへたまふ
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 彼等はなんぢの予へたまふ物をひろふ なんぢ手をひらきたまへばかれら嘉物にあきたりぬ
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 なんぢ面をおほひたまへば彼等はあわてふためく 汝かれらの氣息をとりたまへばかれらは死て塵にかへる
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 なんぢ霊をいだしたまへば百物みな造らるなんぢ地のおもてを新にしたまふ
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 願くはヱホバの榮光とこしへにあらんことを ヱホバそのみわざを喜びたまはんことを
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 ヱホバ地をみたまへば地ふるひ山にふれたまへば山は煙をいだす
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 生るかぎりはヱホバに向ひてうたひ 我ながらふるほどはわが神をほめうたはん
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 ヱホバをおもふわが思念はたのしみ深からん われヱホバによりて喜ぶべし
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 罪人は地より絶滅され あしきものは復あらざるべし わが霊魂よヱホバをほめまつれヱホバを讃稱へよ
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

< 詩篇 104 >