詩篇 102

1 ヱホバよわが祈をききたまへ 願くはわが號呼のこゑの御前にいたらんことを

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

2 わが窮苦の日みかほを蔽ひたまふなかれ なんぢの耳をわれにかたぶけ 我がよぶ日にすみやかに我にこたへたまへ

HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

3 わがもろもろの日は煙のごとくきえ わが骨はたきぎのごとく焚るるなり

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

4 わがこころは草のごとく撃れてしほれたり われ糧をくらふを忘れしによる

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

5 わが歎息のこゑによりてわが骨はわが肉につく

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

6 われは野の鸅鸕のごとく荒たる跡のふくろふのごとくになりぬ

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

7 われ醒てねぶらず ただ友なくして屋蓋にをる雀のごとくなれり

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

8 わが仇はひねもす我をそしる 猖狂ひて我をせむるもの我をさして誓ふ

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

9 われは糧をくらふごとくに灰をくらひ わが飮ものには涙をまじへたり

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

10 こは皆なんぢの怒と忿恚とによりてなり なんぢ我をもたげてなげすて給へり

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

11 わが齡はかたぶける日影のごとし またわれは草のごとく萎れたり

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

12 されどヱホバよなんぢは永遠にながらへ その名はよろづ世にながらへん

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

13 なんぢ起てシオンをあはれみたまはん そはシオンに恩惠をほどこしたまふときなり そのさだまれる期すでに來れり

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

14 なんぢの僕はシオンの石をもよろこび その塵をさへ愛しむ

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

15 もろもろの國はヱホバの名をおそれ 地のもろもろの王はその榮光をおそれん

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

16 ヱホバはシオンをきづき榮光をもてあらはれたまへり

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

17 ヱホバは乏しきものの祈をかへりみ彼等のいのりを藐しめたまはざりき

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

18 來らんとするのちの世のためにこの事をしるさん 新しくつくられたる民はヤハをほめたたふべし

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

19 ヱホバその聖所のたかき所よりみおろし天より地をみたまへり

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

20 こは俘囚のなげきをきき死にさだまれる者をときはなち

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

21 人々のシオンにてヱホバの名をあらはしヱルサレムにてその頌美をあらはさんが爲なり

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

22 かかる時にもろもろの民もろもろの國つどひあつまりてヱホバに事へまつらん

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

23 ヱホバはわがちからを途にておとろへしめ わが齢をみじかからしめ給へり

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

24 我いへりねがはくはわが神よわがすべての日のなかばにて我をとりさりたまふなかれ 汝のよはひは世々かぎりなし

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

25 汝いにしへ地の基をすゑたまへり 天もまたなんぢの手の工なり

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

26 これらは亡びん されど汝はつねに存らへたまはん これらはみな衣のごとくふるびん 汝これらを袍のごとく更たまはん されば彼等はかはらん

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

27 然れども汝はかはることなし なんぢの齢はをはらざるなり

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

28 汝のしもべの子輩はながらへん その裔はかたく前にたてらるべし

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.