< 箴言 知恵の泉 17 >
1 睦じうして一塊の乾けるパンあるは あらそひありて宰れる畜の盈たる家に愈る
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 かしこき僕は恥をきたらする子ををさめ 且その子の兄弟の中にありて產業を分ち取る
En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 銀を試むる者は坩堝 金を試むる者は鑢 人の心を試むる者はヱホバなり
Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 惡を行ふものは虚偽のくちびるにきき 虚偽をいふ者はあしき舌に耳を傾ぶく
En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 貧人を嘲るものはその造主をあなどるなり 人の災禍を喜ぶものは罪をまぬかれず
Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 勝れたる事をいふは愚なる人に適はず 况て虚偽をいふ口唇は君たる者に適はんや
Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 贈物はこれを受る者の目には貴き珠のごとし その向ふところにて凡て幸福を買ふ
En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 愛を追求むる者は人の過失をおほふ 人の事を言ひふるる者は朋友をあひ離れしむ
Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 一句の誡命の智人に徹るは百囘扑つことの愚なる人に徹るよりも深し
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 叛きもとる者はただ惡きことのみをもとむ 比故に彼にむかひて殘忍なる使者遣はさる
Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 愚なる者の愚妄をなすにあはんよりは寧ろ子をとられたる牝熊にあへ
Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 爭端の起源は堤より水をもらすに似たり この故にあらそひの起らざる先にこれを止むべし
Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 惡者を義とし義者を惡しとするこの二の者はヱホバに憎まる
Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 愚なる者はすでに心なし何ぞ智慧をかはんとて手にその價の金をもつや
Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 朋友はいづれの時にも愛す 兄弟は危難の時のために生る
En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 智慧なき人は手を拍てその友の前にて保證をなす
En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 爭端をこのむ者は罪を好み その門を高くする者は敗壞を求む
Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 邪曲なる心ある者はさいはひを得ず その舌をみだりにする者はわざはひに陷る
Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 愚なる者を產むものは自己の憂を生じ 愚なる者の父は喜樂を得ず
Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 心のたのしみは良薬なり 霊魂のうれひは骨を枯す
Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 智慧は哲者の面のまへにあり されど愚なる者は目を地の極にそそぐ
Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 愚なる子は其父の憂となり 亦これを生る母の煩勞となる
En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 義者を罰するは善らず 貴き者をその義きがために扑は善らず
Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 言を寡くする者は知識あり 心の靜なる者は哲人なり
Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 愚なる者も默するときは智慧ある者と思はれ その口唇を閉るときは哲者とおもはるべし
Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.